Things Are Gonna Get Easier

things are gonna get easier
 
Vad konstigt det är. När ingenting är som det brukar. När hela världen tycks vara upp och ned. Det känns som att hänga knäveck. Den kalla metallstången tryckt mot huden, ansiktet strax ovanför asfalten, om jag trillar nu blir fallet kort och hårt. Så jag håller mig krampaktigt kvar. Tittar på min förut så bekanta värld med nya perspektiv. Och som ett tyst mantra för mig själv mumlar jag things are gonna get easier, things are gonna get easier, things are gonna get easier. För så måste det vara.
 
Och i brist på saker att säga och nya händelser att visa upp så har vi ju alltid musiken. Något att klamra sig fast vid när allt känns märkligt. Här är sjutton blandade låtar som fyller min lägenhet just nu. Kanske kan de få bli sällskap till er också.
 

Sy en klänning med Sveriges mest motvilliga sömnadsguide

sy klänning
 
Här kommer, som rubriken antyder, Sveriges mest motvilliga sömnadsguide. Att den är motvillig beror nog främst på att jag tycker det är småtråkigt att sitta och ge instruktioner för hur man ska göra något kreativt. Jag kan gärna ge lite tips och guidning för hur man ska tänka (som jag gjorde här) men att säga exakt hur man ska gå tillväga tycker jag plockar bort mycket av det just… kreativa. Eller så är det troligtvis bara jag som är dålig på att förklara hur jag tänker och gör när jag skapar. Med tiden har jag insett mer och mer att jag är en rätt usel lärare tyvärr. Så med den disclaimern: vill man ha en precis beskrivning och ett riktigt mönster på hur man syr en klänning så tycker jag att man ska köpa det i en affär eller på nätet. För det finns och de kan vara toppen att använda sig av. Vill man däremot göra en klänning där man får mäta själv och testa sig fram en del på vägen, då kan man göra så här!
 
Jag vill också varna för att bilderna i det här inlägget kanske inte är de snyggaste eller tydligaste. Jag knäppte av dem lite snabbt i farten när jag sydde en klänning för några veckor sedan och efter det har jag tyvärr inte haft tid att sy något mer i dagsljus, annars hade jag ordnat bättre och mer pedagogiska bilder. Strunt samma, nu kör vi!
 
sy klänning
 
Min klänningsmodell består av tre delar: bröststycke, kjol och ärm. Eller egentligen fem delar eftersom kjolen har en fram- och baksida och klänningen har två ärmar. Alla delar är raka. Om man kollar på andra plagg i ens garderob är de ofta mer komplext sydda, särskilt vid axelparti och ärmar, men nu vill vi göra det enkelt för oss. Därför är det också bra att ha med sig att passformen inte kommer bli figursydd utan lite oversize och lös.
 
När jag sydde min första klänning hade jag ett tyg som var 125×150 cm. Till den andra tror jag min stuvbit var något större, typ 150×150 cm. Men det viktigaste innan man börjar klippa är att man mätt ut sina delar och optimerat så att alla får plats och tyget används på bästa vis. För att räkna ut hur stora dina bitar behöver bli så är det lättaste att mäta ett befintligt plagg. Bestäm också om du vill ha långa eller korta ärmar, om de ska vara mycket vida eller inte, hur lång och vid kjol du vill ha och var på bröststycket den ska sitta. Allt detta påverkar måtten.
 
Jag har gjort ett par klänningar och en blus och då har mina mått blivit ungefär såhär.
Ärm x2: 50-70 cm bred, 40-60 cm lång
Bröststycke x1: 45 cm bred, 70-90 cm långt (110 cm för blus)
Kjol x2: 75 cm bred, 45-55 cm lång
 
Men mät, mät, mät! På dig själv och dina kläder och på ditt tyg. Glöm inte att lägga till 1 cm sömsmån i varje kant också innan du klipper.
 
sy klänning
 
När jag väl börjar sy så brukar jag starta med bröststycket. Det består av en lång del som blir både fram och baksida. I den klipper jag ett hål för halsringningen. Jag brukar göra det något djupare på framsidan och lite grundare på baksidan. Ett fyrkantigt hål är rätt enkelt att mäta ut klippa till. För att göra ett jämnt runt hål har jag använt mig av en tallrik och ritat av. Sedan sicksackar jag alla kanter och fållar halsringningen.
 
sy klänning
 
Nästa steg är ärmarna. Efter att ha bestämt längd och bredd klipper jag ut dem och sicksackar kanterna. Sedan syr jag ihop ärmens långsida. Därefter ska de sys på bröststycket likt ovan. Jag vänder alla delar ut och in och nålar fast mot varandra. Här är det viktigt att mitten på ärmen möter mitten på axeln. Sedan syr jag fast ärmen på bröststycket och syr även ihop den sista biten på bröststycket nedanför ärmen. Jag önskar jag hade haft en bättre bild här som kunde förklara, men hoppas ni förstår ändå.
 
sy klänning
 
Sista stycket är kjolen som består av en lika stor fram- och baksida. Även här sicksackas alla kanter och sedan syr jag ihop sidorna för att få till en kjol. Därefter ska den fästas i bröststycket, ungefär likadant som ärmarna. Vänd allt ut och in, nåla noga och sy fast. Eftersom kjolen är vidare än bröststycket är det viktigt att nåla den ordentligt så den veckar sig fint i sömmen.
 
Avslutningsvis fållar jag kanten på kjolen och ärmarna. I ärmslutet gör jag en liten kanal där jag trär igenom ett resårband med hjälp av en säkerhetsnål och drar åt för att få en puffig ärm med ett tight avslut. Till sist klipper jag av alla lösa trådar. Klart!
 
sy klänning
 
Hoppas det gick att begripa någonting och att ni inte är helt förvirrade. Jag kan liksom inga svårare sytermer än ”fålla kanten” och det finns säkert smartare än mer korrekta sätt att göra på. Men det viktigaste för mig är att det faktiskt blir något och att det känns genomförbart och kul. Om ni bestämmer er för att prova får ni mer än gärna dela ert resultat med mig sen. Lycka till!

Om rädslor och orosmoln

Hej, hur mår ni? Jag mår… sådär. Känner mig oroad på det vis man gör när saker ligger utanför ens kontroll. Vill så gärna tänka rationellt och handla därefter, samtidigt som det finns så lite att göra. Ett av mina vanligaste sätt att ta mig an saker är att samla en massa information och processa, vara väl påläst och uppdaterad. Och det är ju en bra metod om det finns tydliga svar och en begränsad mängd material att ta sig igenom. Men lika snabbt kan det gå över styr och jag kommer på mig själv med att följa multipla liverapporteringar, läsa trådar om flockimmunitetsstrategier och studera olika grafer – för att i slutänden vara lika oroad och förvirrad ändå. För i det här läget är det ju inte jag som ska komma med lösningen. Jag har stor tillit till myndigheter och experter, följer deras direktiv till punkt och pricka och är lyhörd för nya beslut och förändringar. Och jag försöker intala mig själv att det räcker, att det är allt jag kan göra i stunden och att ett konstant nyhetsflöde inte kommer hjälpa mig nu. Så för att styra detta har jag gett mig fyra klockslag då jag får kolla nyheterna. Ni vet som på den gamla goda tiden då man hade morgonnyheterna, lunchekot, dagens eko kvart i fem och sena rapport. Det försöker jag hålla mig till och jag hoppas att det kommer hjälpa lite i alla fall.
 
Annars avleder jag tankarna med kreativa projekt. Skriver, läser böcker, lagar mat och syr. Går promenader när solen skiner och chattar med kompisar utspridda i världen. I slutet av veckan hade jag tagit ledigt för att hinna fixa en massa saker inför 30-årsfesten som jag och två vänner skulle ha i helgen. Men som ni säkert förstår så blir det inget kalas, ledsamt nog. Inte nu i alla fall. Först inställd Japan-resa, sen inställd fest. Nu fasar jag bara inför att påsken också ska avstyras och att jag blir tvungen att sitta instängd i min lägenhet och får fira min födelsedag ensam i karantän. Blir tårögd av tanken, ja som om jag vore ett litet barn. Men, tillbaka till en dag i sänder och en nyhetsrapportering i taget. Ingen anledning att ta ut oron i förskott.
 
Egentligen finns det många fler saker jag skulle vilja säga om pandemin som råder. Tankar kring hur den så tydligt sätter fokus på vad som är viktigt, både politiskt och socialt. Hur den på ett sätt kan fungera som en skjuts för alla de där förändringarna vi vet att vi skulle behöva göra men inte lyckats med. Hur den kräver att vi utnyttjar vår kreativitet på ett nytt sätt för att lösa de förändringar vi står inför. Någonstans i allt detta kaos så blir det ju tydligt att vi inte kan trumma på som vanligt i all oändlighet. Att när det kommer till kritan så är det väldigt mycket här i världen som är oviktigt och ett par saker som faktiskt spelar all roll. Och det är dit jag försöker rikta mina oroade tankar. För när jag är ledsen över en inställd fest eller en födelsedag i karantän handlar det ju egentligen inte om något firande av mig, utan om rädslan för att vara ensam. Så jag bokar lunchmöten på Google Hangout med alla kompisar som också är beordrade att jobba hemifrån. Jag pratar med mamma i telefon. Och jag skriver här för jag vet att även om vi inte känner varandra på nära håll så är vi ju ändå hundratals personer bakom varsin skärm och därmed inte så ensamma som vi kanske kan känna oss mitt i allt det som händer nu.
 
Ta hand om er ♥
 
PS. Avslutar med en dikt av Bruno K. Öijer som jag läste igår och fastnade för.
 
bruno k. öijer

En handmålad taklampa

Ända sedan jag flyttade in i min lägenhet har jag gått och klurat på vilken taklampa jag ska ha i det stora rummet. Jag har hårdbevakat alla auktionssiter och hittat några fina, men alldeles för dyra varianter, fast kanske allra mest sådana som inte passar alls. Lampor är svårt! Så jakten får fortsätta ett tag till, men som en temporär lösning kom jag på att jag kunde göra en egen lampa. När jag hjälpte min kompis Madde att flytta förförra helgen hade hon nämligen en stor risbollslampa som hon skulle göra sig av med. Den tog jag hand om och gick loss på med färg för några dagar sedan.
 
Handmålad taklampa
I min pyssellåda (ytterst viktigt att ha en sådan om du frågar mig) hittade jag ett gäng gamla akvarellfärger som fick duga. Och ja, jag skapar helst med nattskjortan på som ni ser…
 
Handmålad taklampa
Jag vecklade upp rislampan och ställde den i en skål för stadga så att det skulle bli enklare att måla. Sedan drog jag några snabba teststreck på ett papper innan jag insåg att det var lönlöst och bättre att bara köra på fri hand direkt. Det blev ett gäng mjuka, organiska figurer i fyra grundfärger: blå, gul, röd och svart. Irriterande nog flöt färgen ut lite märkligt i skarvarna på lampan men allt kan ju inte bli perfekt, hehe.
 
Handmålad taklampa
Först hade jag tänkt fylla i formerna med färg men sedan landade jag i att jag ville hålla det lite enklare. Kanske ändrar jag mig om några veckor och fyller i dem då… Så här ser i alla fall lampan ut från min sängvy.
 
Handmålad taklampa
Och så här ser den ut från andra hållet. Stor, mjuk, snäll och färgglad på ett sätt som jag verkligen gillar. Dessutom till ett pris av noll kronor. Svårt att hitta en bättre temporär lampa kan jag känna!
 

Någonting händer på stigen hem

stockholm
 
Någonting händer. Saker förändras. Från basketplanen utanför mitt fönster hörs de svaga dunken längre och längre under kvällarna. Träden på Västgötagatan har fått feta knoppar. Jag ser dem när jag går hem på fredagskvällen. Klockan är strax efter åtta. Jag har precis jobbat klart och promenerar nu hemåt, från Östermalm, via Gamla stan och över till Söder. Sedan några timmar tillbaka har stockholmarna börjat ta sig an helgen. De trängs på barer, står i klungor längs Götgatan, skrattar högt, sitter nära, tiden är deras. Jag drabbas av känslan av att vara en iakttagare. När jag tittar på folket som rör sig hemvant inser jag att jag inte är en del av deras tempo. Vi befinner oss på samma plats men i olika tidszoner. En reflexprydd farbror rastar sin tax. På den lilla japanska restaurangen sitter en ensam man ur personalen och slevar i sig en skål ramen. Jag borde gå dit oftare och äta deras mat. Mina fötter rör sig vant över trottoarerna, skosulorna känner till varje rödljus, varje väggupp, varje genväg. Det är stigen hem. Och någonting händer. Saker förändras. Det som känts ledsamt i dagar, veckor börjar sakta mynna ut. Träden knoppas, basketbollarna dunkar, ett ljus sipprar in. Jag fångar det varsamt. Sen tar jag sats och springer ikapp resten av stan.