juni 2017 – Julia Eriksson

Sommaraccessoarer

Förutom solkräm och badkläder så finns det ju en massa mer eller mindre nödvändiga sommaraccessoarer man behöver kita upp sig med. Här är några fina, praktiska, färgglada och fula saker jag köpt på sista tiden.

☀︎ De rosa hörlurarna kommer från Urban Ears och har bluetooth så man slipper trassel med sladdar (det finns dock en medföljande om batteriet skulle ta slut). Det pinsamma är att jag känner mig SÅ hightech i dessa, särskilt när jag går och justerar volymen med touchfunktionen på ena örat. Det borde utfärdas IT-konsultvarning på mig… Risken är också att det här är en grej som alla redan har fattat och införskaffat för länge sedan. Lite som när jag skröt om min solcellsdrivna ljusslinga på balkongen som om det vore Elon Musks senaste uppfinning och folk bara ”Julia, det har ju funnits jättelänge…”. Nåväl, älskar färgen och tycker att ljudet är bra!

☀︎ Till sommarens slappa dagar och promenader ner till stranden har jag skaffat ett par svarta badtofflor från Monki med det Spice Girls-kompatibla budskapet GRL PWR. Nu kan jag alltså slå ett litet litet slag för feminismen samtidigt som jag hasar runt, för ni vet, jämställdhetsfrågorna tar aldrig semester.

☀︎ En annan mycket strandvänlig sak är tunna bomullshanddukar. De tar minimal plats i väskan, torkar blixtsnabbt i solen och funkar även som picknickfilt om man önskar. Jag har en blå sedan tidigare men eftersom handdukar tenderar att bli sunkiga ganska snabbt har jag nu kompletterat upp med en rosa. Den är tillverkad 100 % ekologisk bomull och säljs nu för halva priset (75 små kronor) på Lagerhaus. Spring och köp!

☀︎ Slutligen, det kanske konstigaste köpet av alla. För ibland ser jag bara saker som jag måste ha för att de väcker så mycket känslor. Den här nyckelringen är ju faktiskt gräsligt ful, men så ful att den blir rolig och varje gång jag ser den dingla på min väska så blir jag genuint glad. Dessutom påminner den ganska mycket om det dåligt uppstoppade lejonet på Gripsholms slott. Den införskaffades på Monkis rea för 30 kronor och har redan skänkt så mycket glädje att den gjort valuta för pengarna…

Primavera Sound – del 2

Åh, denna vånda när man hamnar så långt efter i realtidsbloggningen att saker som en gång var roliga och spännande nu känns passé, bara för att de är några veckor bort. Men det gör dem ju inte mindre intressanta egentligen, det är mest att det bara blir svårare för mig som ska försöka minnas alla detaljer och återberätta dem. Så för att jag ska hinna ikapp och få prata lite mer i nutid istället för dåtid så tar vi och tittar lite snabbt på dessa bilder från Primavera Sound i Barcelona. För ja, het spansk sol, iskall öl, bra livemusik och vajande palmer är ju faktiskt riktigt trevliga saker.

Vi börjar i stekande eftermiddagssol med torrt gräs, salta chips och Weyes Blood som uppträdde en bit bort. Minns att jag blundade här och njöt för att livet var så ypperligt bra.

Whitney, vars sångare och tillika trummis var så snygg att vi alla fyra tystnade totalt när han klev upp på scen. Ooops.

Kanske den konstigaste maten vi åt på festivalen. Det var en friterad potatisskål, typ som pommes pinnes, fylld med grönsaker och kött. Ovanpå det fick man ta obegränsat med olika såser – jag testade typ alla…

Solnedgång! Palmer! Grässlätter! Drinkar! Ej tråkigt liv!

Van Morrison var dock lite mer definitionen av tråkigt liv. Eller nä, men det kändes som han hade turnerat i hundra år och inte orkade anstränga sig för att säga hej eller ett endaste litet mellansnack. Plus att han inte spelade Into the Mystic. Han får 2 av 5 och då är jag snäll för att han är gammal.

Några som var mycket bättre då var Jamie XX och Sampha som gjorde riktigt bra spelningar!

Och Arcade Fire som behåller platsen som mitt absolut bästa liveband. Jag blir kär i Régine Chassagne varje gång jag ser dem. Dessutom premiärspelade de sin nya singel Everything Now som låter sjukt mycket ABBA och disco. Har ni inte lyssnat på den än tycker jag att ni ska göra det direkt. Kolla gärna videon också när ni ändå håller på för den är snygg.

Och sist, långt efter att solen gått ned, avslutade Haim vår festival med en hemlig spelning som också var mycket bra. Jag kände bara, där och då, att jag var tvungen att åka hem och starta ett band med mina syskon direkt och är inte det en bra känsla så vad vet jag?

Ett ord. Hopp.

Jag tänker att det är en förbannad yrkesskada att vilja sätta ord på saker och ting. Att ständigt famla efter rätt bokstäver och uttryck för att summera sådant som känns. Så kort efter att jag stigit ut ur mötesrummet, plockat upp min telefon, stängt av ”stör ej”-funktionen och sett skärmen fyllas av meddelanden, ja innan jag knappt förstått vad som hänt, börjar jag leta efter orden. Jag ringer en vän och slänger ur mig lösryckta meningar, dåliga ordföljder staplade på varandra. Är det sant? Jag kan inte, jag fattar inte. Den här dagen, jag trodde aldrig den skulle komma. Vänta, nu gråter jag. Är du okej?

Man kan tycka att jag borde vara förberedd. Att formuleringarna skulle finnas hos mig, nu när jag har haft över fem år på mig att fundera. För ja, i mer än fem år har de levt i ovisshet, har en familjemedlem varit saknad, har min väns älskade bror varit kidnappad. Och nu är han frisläppt och på väg hem och här står jag på Mäster Samuelsgatan med lyckotårar och saknar ord.

Men senare på kvällen så inser jag det. När vi samlas några vänner för att krama om varandra och följa presskonferensen på tv. När vi ser bilden på hela familjen som återförenats och brister ut i gemensam gråt. När jag blickar tillbaka på alla gånger jag frågat ”något nytt om Johan?” och fått svaret ”nej, inget nytt”. När jag tänker på ljuset som brunnit hemma i deras trädgård år ut och år in, ända sedan dagen då han försvann. Då förstår jag att det bara finns ett ord som kan beskriva den tid som varit och den tid som väntar nu. Ett ord. Hopp. ♥

Här kan ni läsa mer om frisläppningen av Johan.

Glad midsommar!

Jag vill bara titta in och önska er en riktigt härlig midsommarafton! Här är några bilder från förra året då jag och mitt gäng firade uppe i Hälsingland på min kompis Maddes föräldrars gård. I år har vi styrt bilarna mot Aneby utanför Jönköping och av traditionen att döma håller vi nog på att förbereda sillunchen i detta nu. Kanske tittar jag in med fler hälsningar under helgen, annars får ni ha det fint tills vi hörs igen. Puss & kram!

När mormor fyllde år

Du frågar mig om jag gjort något fint för någon den senaste tiden och jag berättar om min mormors födelsedag. Den för några veckor sedan när hon fyllde 85. Jag berättar om hennes lilla torp där hon inte kunnat komma in på flera år på grund av rullstolen och den trasiga trappan. Torpet som hon förlikat sig med att hon måste få sälja men som hon ändå inte riktigt kan släppa. Om hur hon på vanligt vis ”inte önskade sig någonting alls” i present, vilket vi såklart inte accepterade.

Så fortsätter jag berätta om hur mina föräldrar åkte ut till torpet i smyg och byggde en helt ny förstukvist och trappa. Om hur de dagen innan gömde en stor marsipantårta i kylskåpet och packade bilen full av saker. Och hur vi på hennes födelsedag samlades, barn och barnbarn, för att äta middag tillsammans och fira. Jag berättar att vi framåt eftermiddagen åkte ut till torpet och hur jag, min syster, min moster och hennes sambo kom dit i förväg. Om hur vi dukade upp ett kaffebord i trädgården, fyllde den nya trappan med pelargoner och hängde upp ett blågult band för invigning.

Sedan berättar jag om hur mormor anlände med mina föräldrar och fick premiärgå trappan till tonerna av ”Gonna Fly Now” från Rocky. Om hur hon för första gången på flera år fick vara inne i sitt lilla torp igen. Sitta i storstugan med det extremt låga taket och i samma möbler som alltid funnits där. Om hur vi åt tårta i solen och drack kaffe ur de minsta rosenkopparna och konstaterade att det här var en födelsedag vi skulle minnas länge. Och du lyssnar och du håller med och vi enas om att ja, det var fint.

Matmarknader & trånga gränder

Merparten av vår tid i Barcelona tillbringade vi ju på festivalområdet, men eftersom konserterna började ganska sent på dagarna hann vi också hänga lite i stan.

En förmiddag besökte vi lite olika matmarknader och spanade in nyfångad fisk och färgglada grönsaker.

Sedan letade vi oss fram i trånga gränder med en gassande sol över oss. Köpte strandkläder och lite presenter i små affärer.

Och åt pinchos och drack citronöl på ett mysigt ställe i våra kvarter i området El Born.

Men skönast var nästan att slumra på stranden under palmerna och kasta sig i de skummande vågorna. Den perfekta uppladdningen för en lång festivalnatt.

Det är ju ändå det bästa med stadsfestival, att man kan få allting på samma gång!

Min helg från A till Ö

Avsägandet av allt ansvar när jag struntar i vad klockan egentligen är. Balkongdörren på vid gavel från morgon till kväll. Creature comfort, make it painless. Dansgolvet av jord och barr i stora skuggan. Evighetslånga lördagsnätter som sömlöst och sömnlöst övergår i dag. Fidget spinnern som snurrar på flaskan i ishinken. Gråskiftande ögon att stirra in i. Hamburgare nollfyra trettio. Idioter på stan. Jag vet inte vad det här betyder men jag tror att vi ska ses. Klänningen med mönster av sommarblommor och ölspill. Ljudet av tramptag när jag cyklar längs gatorna mot sjön. Midnattsmöten på vampyrbarer. Näckrostrassel som slingrar sig längs mina ben. Ost och korv. Pälstofflorna som smattrar mot asfalten, sjunker ned i mossan. Question: how can we hang when you’re cooler than me? Roterandet för att alltid ha en plats i solen. Schnip schnip. Ta mig hem, gå och lägg mig. Utsträckta ben i taxibilar. Vakna tidigt och strunta i att gå upp. Whisky med två isbitar. Xylofonen du spelade på i fredags natt. Ytspänning på glasen. Zzz-emojin som beskriver mitt mående. Årets första dopp i ljummet insjövatten. Äggen jag pocherade till frukost och serverade med rostat bröd. Önskan om att tiden kunde stå still.

Dagens dresscode: Covfefe!

När jag klädde på mig idag tänkte jag ”det här känns lite… covfefe!”. Ordet som ingen riktigt vet vad det betyder men som jag tycker känns lite eldigt, som ett utrop och lite som att gå bananas. Eller ja, något sånt. Covfefe helt enkelt.

Vad ingår då i en look som är covfefe? Jo, först och främst en assymetrisk, ginghamrutig klänning från H&M Trend (som finns på rean nu, spring och fynda!). Sedan en röd liten scarf från & Other Stories, ett skärp från Gucci, stjärnfallsörhängen från Zara och gubbskor med svarta strumpor i från & Other Stories.

Kvällens plan är sommarfest med jobbet och vi tycks verkligen ha vädret på vår sida. Jag vet inte exakt vilka aktiviteter som väntar men jag har hört rykten om diverse ölspel, foodtrucks och kreativa utmaningar. Min plan är i alla fall att gå covfefe!

Primavera Sound – del 1

För en vecka sedan var jag på festivalen Primavera Sound i Barcelona. Det var kul, ja jättekul! Exakt hur kul tänkte jag berätta i detalj nu.

En stor anledning till allt roligt var dessa tre, mitt eminenta resesällskap: Emelie, Graziella och Sandra. Ytterligare två anledningar avslöjas också på dessa bilder. Nämligen 1. vädret med strålande sol, 25-28 grader och en ljummen bris samt 2. platsen med det turkosblå havet som kuliss, en sandstrand att bada på och magisk arkitektur kantad av palmer.

Dessutom vill jag ge fullt credd till Primavera som festival. Jag är ju ganska bekväm av mig och har mest varit på stadsfestivaler innan (typ Way Out West och Popaganda) men till och med de framstår som bökiga i jämförelse. Allt var sjukt bra uppstyrt här! Jag stod max två minuter i toakö på hela festivalen (och det var riktiga toaletter dessutom), det fanns massor av barer där man kunde köpa dryck på nolltid och gå runt med fritt (hejdå inhägnade ölområden) och det var gott om personal som jobbade så allt kändes städat, proffsigt och tryggt.

Dessutom fanns det ett riktigt bra matutbud med massor av små foodtrucks och man kunde välja bland alla möjliga slags rätter. Hur gullig är inte den här lilla korvvagnen till exempel?

Hela området var superstort med mer än tio olika scener där olika artister spelade. Ett av våra favoritställen blev området vid stranden där det fanns gott om ytor att hänga på och ett riktigt bra dansgolv från eftermiddag till morgon.

Vi fick kämpa lite för att anpassa oss till de spanska tiderna där de första spelningarna började runt 18 på kvällen och de sista banden gick på vid 04. Men utöver sömnbristen så passade det oss rätt bra för då hann vi hänga i stan och på stranden under dagarna.

Ett litet minus stötte vi på första dagen då vi hade missat att man var tvungen att hämta ut någon slags specialbiljett till Jens Lekmans spelning som vi hade tänkt se, men det var okej. Istället lyssnade vi lite på Kevin Morby i solen.

Sedan dansade vi lite och laddade med mat och öl i gräset innan kvällens stora spelningar skulle dra igång. Jag åt nachos med anka, mycket gott.

Hej sommar och känslan av att inte frysa ett endaste dugg fastän solen är på väg ner.

På väg mot en av helgens stora höjdpunkter… Solange! Jag tycker själv det är ganska tråkigt med konsertbilder där man fotar av en artist på en scen och allt ser typ likadant ut. Dessutom vet jag inte hur intressant det är för er med recensioner av olika festivalspelningar, så jag tänker att jag håller sånt rätt kort.

Men med det sagt så måste jag ändå hylla Solanges spelning för den var SÅ bra! Allt var genomtänkt in i minsta detalj och så extremt snyggt utfört – från hennes fantastiska röst till den moderna dansen, hennes härliga band och den monokroma ljussättningen. Jag var verkligen imponerad och vill absolut se Solange igen om jag får chansen!

Nästa spelning var Bon Iver, ett av mina favoritband som jag aldrig sett live innan. Jag skulle ju egentligen gått och sett dem på Cirkus i vintras men den spelningen ställdes in. Något som jag sörjer än idag. För trots att de gjorde en bra spelning på festivalen så tycker jag att deras musik passar mycket bättre i mindre lokaler med en (tyst) sittande publik. Det blir inte riktigt samma upplevelse i ett sådant här sammanhang även om musiken fortfarande är bra.

Efter att ha dansat järnet till Joy Orbison avslutade vi torsdagen med Tycho. Perfekt nattmusik men här någonstans gjorde sig också tröttheten påmind och vid fyratiden kilade vi hemåt till vår lägenhet i El Born igen, mycket nöjda med vår första dag på Primavera Sound. Festival-fortsättning följer!

Det är något med juni som skaver

”Det är något med juni som alltid alltid skaver”, skriver jag rakt ut i tomma intet. För det är så det känns. Jag har konstaterat det tidigare och jag konstaterar det igen, år efter år. Juni är självaste definitionen av bitterljuvt.

I samma stund som syrenerna slår ut i blom så brister något inom mig. Ett halvår av samlat hopp börjar plötsligt sippra ut och det är som att innan sommarens eufori kan ta vid så måste en gnutta svärta in. Likt en droppe bläck i ett vattenglas som virvlar omkring en kort stund innan den löses upp och försvinner.

När Stockholm är vackrare än någonsin utanför mitt fönster, när det doftar himmelskt från träden på vägen hem, när koltrastarna sjunger för mig om kvällen – då är det lilla skavet alltid där. Som en markering på att tiden är här nu. Som om sommaren måste gråtas in.

Och jag tänker att kanske är den där melankolin inom mig bara en tacksam påminnelse. Om att stanna upp en kort sekund och känna efter. Om att inte ta allt för givet. Om att det blev juni i år igen och att sommaren snart tar vid. En bitterljuv tradition att klamra sig fast vid, så även i år. Det skaver men det blir bra.