





















Det är lätt att glömma mitt i all semesteridyll men Filip och Jacob jobbar ju faktiskt också där i Italien. Kanske på en av de bättre arbetsplatserna dock med både sol, värme och golf hela dagarna. Och vem är jag att klaga på några lugna timmar med en bok i solen och ett glas prosecco till?
Men efter att solen stigit än högre på himlen och de flesta arbetstimmarna är avverkade bestämmer vi oss för att åka till stranden. Sagt och gjort, vi packar handdukar och nygrillade paninis. Sedan styr vi bilen mot kuststaden Ostia.





I Ostia är den stora gatan avspärrad för ett cykellopp. Hela staden vimlar av söndagsglada människor. Hundar i koppel, barn på skateboards och självklart, italienare i dunväst.
För vi har visst lite olika syn på det här med värme. När en annan jublar över 25 plusgrader och sol, drar på sig shorts och springer till stranden. Då plockar italienarna fram dunvästen, slänger en halsduk över axeln och bär filthatt.
Nåväl, vi är långt ifrån ensamma på stranden ändå men något dopp i havet är det inte tal om. Däremot väntar en iskall och fruktig gelato när hungern slår till. Sedan åker vi tillbaka hemåt, något mer solbrända och fyllda med sommar.


På vägen till Toscana fick vi syn på en by, ensamt belägen högt uppe bland de grönskande sluttningarna. Vi bestämde att dit ska vi ta oss och nu börjar den något ovissa resan. För även om vi har en gps i bilen så hjälper det föga när vi inte har någon aning om vad byn heter.











Men vi har tur och kör på känn. Efter ett tag ser vi en bil stå intill vägkanten, vi stannar för att fråga om vägen och möts av ett vänligt par. De erbjuder sig att åka före hela vägen upp i bergen för att försäkra oss om att vi kommer rätt.
Och nog kommer vi rätt. Efter att ha slingrat oss upp för smala serpentinvägar når vi byn Capalbio som visar sig vara en av de vackraste platserna jag sett. Den består av smala gränder, citrusträd och kullerstensgator med en svindlande utsikt åt alla håll. Det är hänförande magiskt.
Vi går upp i ett torn där utsikten blir ännu bättre. Vi blickar ut över det oändliga landskapet. Ser hustak, träd och havet i fjärran. Det är svårt att få nog. Länge, länge står vi där och insuper allt det vackra i Toscana. Till slut börjar det skymma och vi packar in oss i bilen igen. Rullar längs vägarna hem till Rom igen, med The Tallest Man on Earth på stereon och bilden av Toscana djupt rotad i minnet.



Till vänster om oss ser vi havet. Glittrande blått och inbjudande. I högtalarna spelar vi Bob Dylan, Jackson Browne och First Aid Kit. Vi åker ut på den långa vägen med vatten på båda sidorna omkring oss. Dagens första mål är nått: Orbetello.





Vi kommer fram till en golfbana och bestämmer oss för att göra ett besök. Väl där möts vi av en makalös utsikt. Vi befinner oss i en sänka och runt omkring oss finns oändligheter av träd och landskap.
På den stora terassen gassar solen och vi slår oss ned i varsin fåtölj. Beställer in iskall Aperol Spritz och bubblande Prosecco. Skålar för livet och tänk att man får ha det så här bra.
Men dagen har mer att erbjuda så en stund senare packar vi in oss i bilen igen. Rullar vidare mot nya upptäckter i ett Toscana som jag redan förälskat mig i. Och precis så började min första dag i Italien.



































































