Kategoriarkiv: Fint

Audrey & Pippin



Visste ni att Audrey Hepburn hade ett litet rådjur som husdjur? Det var med i inspelningen av en av hennes filmer, Green Mansion, och efteråt fick hon tillåtelse av regissören att ta med det hem. De kallade honom för Ip vilket var ett smeknamn för det längre namnet Pippin. Vad som hände sen när han växte och blev större vet jag faktiskt inte, men jag antar (och hoppas) att han inte bodde kvar hos henne även som vuxen. Jag vet inte riktigt hur praktiskt det skulle vara att ha ett litet rådjurskid i min etta mitt i stan, men hur gulligt vore det inte? Den kunde få följa med i ett litet koppel till Hemköp när jag ska handla mjölk eller skutta runt på innergården. Fast oavsett hur gulligt det skulle vara är nog skogen ändå en mer lämplig plats för ett litet rådjur…

Where the wild things are

Man vaknar upp och ser ett nytt lager snö utanför fönstret. Suck. Och till på köpet är det en måndag som känns som världens långsammaste söndag. Då passar det bra att koppla in hårddisken i tv:n och se på Where the Wild Things Are.




Rent story-mässigt är den inte så fantastisk, handlingen känns lite tom och konstig. Men miljöerna, kostymerna och soundtracket… alla små detaljer och uppbyggda saker! Det gör hela filmen bra och det gör en grå måndag så mycket bättre!

Max: Carol, did you know the sun was gonna die?
Carol: What? I never heard that… Oh come on, that can’t happen, I mean, you’re the king, and look at me, I’m big! How can guys like us worry about a tiny little thing like the sun, hm?

Patouf





Jag snubblade över fina lookbook-bilder från det svenska märket Patouf. Nu vill jag ha riktig vårvärme, sådär varmt som det kan bli i mitten av maj, så man kan gå med bara ben i solen. Jag menar, hur fina var inte de rosa shortsen, eller den vita klänningen? Tänk dem en varm dag när man går på kullerstensgator med en glass i handen och sandaler på fötterna, åh!

Miles apart, close by heart

Det finns stunder då jag är ofantligt glad att jag lever på 2000-talet. Som igår natt när jag satt och pratade med Anna i New York och Karin i London på samma gång. Med webkamera, mikrofon och små internetspel att spela – ja då kändes det nästan, nästan som om de vore här i min lägenhet i Sverige igen. Det är otroligt hur tekniken utvecklats och att långa handskrivna brev och knastriga telefonledningar faktiskt kan kännas härligt avlägset. Dock kvarstår vissa triviala problem, som det här med tidszoner. Att matcha ihop tre olika kan vara lite klurigt när alla går i skolan eller jobbar på dagarna. Det blir lätt att jag sitter och pratar till tre, fastän jag ska upp klockan sju dagen därpå – men det är det värt! Ett uns av verklig kontakt med saknade vänner kan få mig att stryka vilken sovmorgon som helst.

Sov gott

Något av det allra bästa jag vet är att få krypa ned i en säng med nytvättade vita lakan. De ska vara sådär lite lagom hårda och duntäcket ska vara fluffigt och kuddarna puffade. Det är få nätter som jag sover så gott som jag gör då! Och inatt tror jag verkligen att jag kommer sova gott då jag under dagen suttit elva timmar i sträck med kalkylmetoder, nyckeltal, räkenskapsanalyser och bokföring. Jag är helt slut efter allt tentapluggande och tanken på min nybäddade säng gör mig ännu mer sömnig, så godnatt och sov gott!

Lula magazine





Idag köpte jag det nya numret av min favorittidning Lula. Den är dyr som sjutton men så väger den ju några kilo också och innehåller mängder med fina bilder, illustrationer och intervjuer. Så härlig att bläddra i när man bara vill ha inspiration eller drömma sig bort lite. Det gillar jag massor – nu börjar läsandet!

Alice i Underlandet




Egentligen skulle jag ju gått på premiären av Alice i Underlandet förra veckan, men 3D-duken fastnade någonstans i New York och premiären blev inställd. Så därför poppade jag en påse popcorn och mötte upp några vänner ikväll istället för att se den. Och filmen var magisk! Så många färger, figurer, detaljer, massor att titta på – en nästan två timmar lång drömvärld att upptäcka! Men jag känner ändå att det var något litet som saknades, exakt vad är svårt att sätta fingret på. Kanske var det något med dialogen, kanske var det något med att filmen kunde fått vara lite mindre barn och lite mera vuxen, kanske skulle den haft en gnutta mer mystik istället för magi. Jag vet inte, något saknas för att den ska vara ultimat, men det är fortfarande en fantastisk film som helt klart är värd att ses!

An Education








Jag har precis sett klart An Education och kan bara säga: se den! Egentligen är jag inte alls någon filmmänniska, jag tycker jag det är ganska tråkigt att se på film, men det var något med den här som fångade mig från början till slut. Skådespelet, miljöerna, soundtracket, handlingen – ja allt var bra. Jag tänker inte ta upp hela storyn här men den innehåller sådant som brittiskt 60-tal, universitetsdrömmar, tebjudningar, kärlek, Frankrike, cellospel, tonårstristess, fina middagar, skoluniformer, konstauktioner, höga håruppsättningar, weekendresor och massor mer. Jag säger det igen: se den!

I mina fönster

I fredags tog jag och Madde bilen till Plantagen för att kolla på krukväxter. Ja, krukväxter, hur många vuxenpoäng är inte det? Mer än hundra säkert! Jag hade i alla fall bestämt mig för att fylla mina fönster med lite liv och färg och såhär blev det:



I det stora fönstret fick det stå rosa våreld och vita ranunkler. Tillsammans med min ständigt växande samling av turkost glas.

På en byrå fick ranunkel nummer två stå vid sidan av en skiss min farfar gjort (jag hann aldrig träffa honom men jag gillar den här tavlan väldigt mycket ändå, det är fint med personliga saker med en historia tycker jag).


Och i köket fick en liten mjuk och grön växt vid namn Hemtrevnad husera tillsammans med min turkosa klockradio och ett fruktfat.

Nu känns det helt plötsligt mycket vårigare här inne och jag blundar för termometern som visar på tjugo minusgrader. Det enda som gäller nu är att hålla alla växter vid liv och inte slarva med vattnandet! Hur svårt kan det vara?