Jaha det var såhär jag visste att det skulle bli jag vet ju nästan alltid det är bara det att jag så väldigt gärna vill men det är väl passande att det regnar ikväll och Stockholm är en så vacker stad att vara sorgsen i med alla Söders höjder att gå upp på och stå där och stirra ut över vattnet och se räk- och tacobåten ge sig iväg till havs med sina kulörta lyktor tänk att sitta där dum och glad bland alla rosa skal vilken ynnest ändå somliga har det bra och det var ju inte hundra såklart han visste inte vem Tranströmer var men jag var beredd att göra ett undantag som om det skulle behövas snälla påminn mig om att det är värt att börja om att jag orkar ett varv till för nu när jag ligger här på hallgolvet och tittar på min felmonterade skohylla som jag aldrig kommer ta mig tid att montera rätt så känns det långt bort och skorna står så prydligt i par par par helt självklart som de borde som jag borde med skosnörena som ormar och om någon frågar om jag läst på om anknytningsteori kommer jag slå knut på mig själv men en gång gick jag i scouterna tre gånger och vad lärde jag mig jo att alltid vara redo på det värsta och det bästa och på att det någon gång kanske kommer att bli bra förhoppningsvis gäller det inte bara mig utan också resten av världen hur avlägset det än kan kännas så ge mig bara fem minuter till på golvets rutor så ska jag resa mig och koka ett ägg och sen ska jag tända lägerelden inom mig och kupa mina händer kring den och försiktigt blåsa syre så att den får fart för nu brinner vi lite till vi är lågan jag lovar vi vågar.
Aj. Vet du att det är få som kan förmedla känslor i text på samma sätt som du? Du är otrolig.
Fina Julia, du vågar, det kommer, jag tror på det. Skickar lite styrka så länge så du kommer upp från hallgolvet så småningom <3
Jag är också ungefär där: Ett halvårs dejtande som tog slut för att han inte ville mer. För att han sökte känslan han hade för sin första flickvän när han var tonåring, för att han inte kände samma för mig. Så jag går mina kvällspromenader och andas kalluft, försöker uthärda vakna småtimmar och dricker becksvart kaffe om eftermiddagarna för att orka. Jävla killar, de kan dra åt helvete.
Fy fan! Det här med att killar alltid på ett eller annat sätt vill vara 16 år för evigt.
Alltså SUCK. Kokar i mig när vuxna människor (män) ständigt är på jakt efter känslorna de hade för sin tonårskärlek??? Väx upp??? Om det är någon som behöver ett lycka till i kärlekslivet så är det de herregud
Jag hoppas du hittar han som vet vem Tranströmer är och kan citera från dikterna eller säga vilken som är hans favorit! Tror han finns därute.
”Under de dystra månaderna satt själen hopsjunken
och livlös
men kroppen gick raka vägen till dig.
Natthimlen råmade.
Vi tjuvmjölkade kosmos och överlevde.”
Du skriver så det känns.
Ja men de som rekommenderar anknytningsteorin kanske också borde förstå hur många undantag vi gör för att utbudet på marknaden har så fruktansvärt dåligt, för att de inte har fått testa på hur det är att bygga sitt liv på egen hand och hur svårt det är att bli intresserad av mähän som inte erbjuder någonting men sen kanske man ändå lyckas bli intresserad av någon men då kan han bara köpa champagne men inte vara ett dugg emotionellt tillgänglig. Eller så lägger man 6 månader på att träffa någon som åker till konstmuseum med en, berättar hur mycket han gillar men som ändå blir förvånad när man vill prata om en gemensam framtid. Jag är 33 år, jag har inte oändligt med 6 månader i mig? Om någon tipsar om happy dating en gång till får jag panik.
Jag håller med dig!
100 procent igenkänning.
Wow Julia du är fantastisk på att förmedla en känsla!! Trots att jag egentligen är långt ifrån i den fasen du är i livet så känns det, efter att ha läst din text, som att jag kastades tillbaka till när jag var exakt just där.
Igenkänning från mitt håll med. Funderar på om det är värt ett varv till eller om det är mest sunt att släppa helt och ”ge upp” (i brist på bättre ord) och styra om livets väg till att endast vara fokuserat på mig sj. Den här texten + kommentarerna gav ändå en slags ro. Ta hand om er <3
Tokig i din text!
Aj, din text går rakt in men framför allt känner jag igen mig så mycket. Fortsätt skriva!
Wow
det kommer bli bra. jag tror verkligen det.
Jag håller _verkligen_ med – det kommer bli bra! Julia, tack för att du driver den här bloggen. Du skriver som ingen annan, med så utpräglat egen stil, lattjar så genomtänkt fiffigt med ord, det är en fröjd att läsa dina texter som alltid yr upp så många känslor hos mig. Snälla, sluta aldrig!
Julia, du skriver så bra. Sluta aldrig skriva! Sluta aldrig känna! Det känns som att man hamnar bredvid dig på hallgolvet. Jag önskar att jag var där så att jag kunde ge dig en kram, koka ett ägg åt dig och lägga på ett par vedträn på lägerelden.
Jag tror att det kommer bli så himla bra för dig. Oavsett hur livet blir kommer det bli SÅ himla bra.
Du vågar! Alla vågar, helt enkelt för att vi på något plan måste, tror jag. När dejtandet känns riktigt trögt brukar jag tänka på alla mina år som jag har inom mig och hur de står och hejar på mig. De hejar på dig också.
Igenkänning, befinner mig på exakt samma plats. Varför känner man sig som den sista singeln på jorden?
Och fan vad fint det var att läsa alla kommentarer om att allt kommer att bli bra, fällde en liten tår.
Åh wow Julia
ska skriva ut, rama in och spika upp. ❤️
Gåshud!!! Vem är som du
Många av oss borde inte dejta överhuvudtaget då vi är alltför farliga för vår omgivning. I brist på tid för självrannsakan, terapi och sunda vänskapsrelationer gör vi ännu ett försök att, åtminstone för en stund, lyckas upprätthålla en sober fasad.
Tack och förlåt. Nästa gång ska bli annorlunda.
Helt otroligt, tack!
Fy fan för en text, gick rakt in </3. Det är just sånt här som gör att jag börja tvivla så mycket på att göra slut. Blir peppad av Sandra Beijer, lyssnar på massa poddar som alla mässar gör slut, dumpa din kille osv. Men är det värt å lämna den jag vet älskar mig mest i hela världen å som känner mig utan å innan för allt det här mörka? Är det inte värt då att kanske leva me nån även fast han sårar mig ofta och jag gråter mkt å han inte förstår mig alls varken intellektuellt eller känslomässigt. Jag vet ju iaf att han aldrig tvivlat på oss, bara jag som gör det varje dag.
Har varit i ett sånt förhållande och är nu i ett som är så himla bra. Skulle alla dagar i veckan välja att vara singel före att leva i ett förhållande som jag egentligen mår dåligt i. Det gör så mycket med en som man inte förstår förrän i efterhand. Och så länge man är i det så träffar man ju (oftast) ingen bättre. Worst case så gör din kille plöstligt slut med dig och då kommer du verkligen ångra att du satt kvar så länge när du egentligen inte trodde på det.
Jag håller med, till 100%. Jag separerade efter ca 10 år och en 1,5-åring tillsammans. Totalt mörker, kändes som ett fruktansvärt och monumentalt misslyckande. Jag klarade inte att hålla ihop min familj, mitt viktigaste uppdrag i livet. Trodde jag då. Jag träffade en ny man (på Tinder) och jag inser nu att jag aldrig mådde riktigt bra i min förra relation, det var alltid något som skavde. Jag inser nu att jag borde lämnat långt långt tidigare, men jag vågade inte. Till sist var det han som lämnade mig. Totalt mörker då men idag är jag tacksam att han tog steget, för jag tror aldrig att jag hade gjort det. Man förtjänar faktiskt det allra bästa! <3
Jag kommer tillbaka till det här inlägget ibland. Och det stör mig så oerhört att han som är anledningen hann jag inte ens träffa särskilt mycket innan han drog sig ur, men han ställde min värld uppochner. Letade inte ens, trillade över honom av misstag, och mitt stängda lilla grinchen-hjärta bubblade till. Och nu är han borta och det enda jag vill göra är att dricka öl hela dagen varje dag, eller lägga mig på hallgolvet. Eller båda. Så jävla SYND känns det bara och det är det jag inte kommer över.