Det är märkligt hur något som känts evighetslångt borta helt plötsligt ska hända. Om en och en halv vecka tar jag tåget till Italien och det är ingenting. Det är typ nu, alldeles snart är det nyss. Jag kommer på mig själv med att stressa upp mig kring nya saker hela tiden. Ska just somna när jag inser: tänk om batteriet i brandvarnaren börjar att ta slut när jag är bortrest och den då ligger och varningspiper högt så att grannarna störs ända tills min vattningsansvariga vän kommer över och kan stänga av den. Ska jag ta ur batteriet helt bara? Men tänk om något självantänder i lägenheten och så har jag inget larm som varnar och då riskerar någon att bli skadad? Skriver således upp även ”byt batteri i brandvarnaren” på den långa listan över saker jag måste göra innan jag åker.
Nästan varje dag tycks någon av nyheterna handla om tågförseningar. Det verkar finnas så mycket som kan hindra ett tåg. Snöoväder, strejker, en båt som kör in i en bro och stoppar all trafik. Jag tänker på min minutiöst planerade rutt. Stockholm till Köpenhamn och Köpenhamn till Hamburg. Från Hamburg nattåget till Zürich och från Zürich vidare till Milano för att till sist därifrån ta tåget till Rom. Det är två timmar mellan varje byte men två timmar är ju ingenting om trafiken står still. Jag tänker att det får ordna sig. Fram kommer jag väl på något sätt. Visst? Visst! Men var ska jag sova om jag inte hinner med nattåget och hur ska jag få tag på nycklarna till lägenheten om jag inte kommer fram på rätt dag?
Jag minns när jag var 18 och flög själv till USA för att hälsa på min kompis som bodde där. Det var tre olika flighter bara på vägen dit och när jag till slut landade på LAX funkade visst inte min telefon på det amerikanska nätet så jag kunde inte ringa henne. Ändå lyckades vi hitta varandra efter en bra stunds letande och sedan åkte vi hem på den femfiliga motorvägen och spelade Kids med MGMT på hög volym. Det känns inte som jag var lika orolig då, det kan jag omöjligen ha varit. Femton år senare och jag behöver tydligen andas i fyrkant av tanken på ett försenat tåg i Tyskland.
Ni vet när folk skämtar om pappor på flygplatser med alla biljetter printade och nedstoppade i en plastficka? Jag är den pappan. Hängslen och livrem och alla bokningsnummer nedskrivna på minst två ställen. Handväskan full av plåster, huvudvärkstabletter, mobilladdare, pappersnäsdukar, säkerhetsnålar, handsprit, sytråd och en adapter för man vet ju aldrig om man plötsligt kommer att behöva hålla en presentation och plugga in en hdmi-kabel (det har faktiskt hänt en gång). Jag är jättedålig på att vara chill, men samtidigt ska det bli jättehärligt att komma iväg. För när katastrofhjärnan inte jobbar febrilt med att förutse alla kriser som kan hända så ägnar den sig åt att längta. Efter morgonkaffe på balkongen, porlande fontäner, solvarma gator och blommande träd. Frågan är bara om det finns brandvarnare i lägenheten i Rom?
Du är inte ensam om att vara den personen på resa, Julia. Jag är också den personen! Känns fint att vara i sällskap med dig när det gäller reseförberedelser och katastroftankar.
Alltid härligt att vara i gott sällskap!
Katastroftankar, det känner jag igen. De finns där, även om åren lärt mig att saker och ting ytterst sällan blir så katastrofala som jag tänkt mig. Det kommer att gå bra. Du är hundra gånger mer modig än jag.
Fördelen med alla dessa ”tänk om”-tankar är ju att de väldigt sällan händer. Det kommer gå bra! <3
Hej! I am the queen of katastroftankar. Skönt att läsa om ännu en. Det kommer att bli så himla bra! (Så lätt att säga till någon annan …)
Skönt att inte vara den enda! Och ja, såklart det kommer bli bra, för alla av oss.
Fan vad fint med det där pirriga i att vara på väg någonstans. Jag är precis som dig nojig i att resa iväg. Ska till Stockholm nu i dagarna och har kollat hotell- och tågbiljettsbokning hundra gånger om.
Heja pirret! Man får inte glömma att den där nojigheten också kan betyda att man är på väg någonstans, till något spännande. Lycka till på din resa!
Fattar precis! Håller tummarna för en smidig tågresa. Och vilken belöning som väntar! När du skriver om solvarma gator och kaffe på balkongen vill jag bara packa väskan och dra. Kanske nästa vår?!
Ja, oavsett hur resan går så kommer ju målet bli härligt tänker jag. Och så klart du också ska åka!
Skönt att höra att jag inte är ensam! Flyttade utomlands efter gymnasiet och bodde i olika länder under flera år och klarade alla utmaningar som detta innebar helt själv och med gott mod men numera känns det inte som att jag ens vet hur man klarar sig i Stockholm i två dagar och varje jobbresa ger mig ångest i månader i förväg. Förstår inte vad som är annorlunda nu för det var inte alls längesen jag var en annan och det är ändå en slags sorg.
Jag antar att det är något med att vara vuxen, bli lite bekväm och få ett helt annat konsekvenstänk. Men med det sagt så borde det ju gå att frammana den där unga modiga känslan igen.
En vän till mig reste precis en långresa med tåg genom Europa och en av hennes stories fångade mig, det var bara en selfie på henne i tågstolen, landskapet som susade förbi utanför och en liten text om vilken bra återhämtning det var att resa långsamt med tåg. Att låta själen hinna med är väl klyschan, men fint om din får landa och hänga med.
Skulle säga att sidor som boknings.com är en räddare i nöden om man behöver akut boende, bara man kikar lite recensioner och omdömen. Många av ställena du ska genom är vana att ta hand om vilsna resenärer. De kommer ha te, kakor och någon att snacka med trots sen timme <3
Det låter ändå som en ljuvlig klyscha. Ser fram emot att få resa långsamt och se landskapet susa förbi! Och ja, jag är ju knappast den första resenären som kan komma att behöva boka ett snabbt boende, så det kommer ju ordna sig. Tack för snälla ord!
Det skönaste med att tågluffa själv är att man inte måste ta ansvar för någon annans känslor (eller hålla humöret uppe). Min erfarenhet är att om tåget är inställd så blir man såhär: jahopp, då tar jag nästa då.
Två timmars bytestid låter toppen tycker jag, jag skulle vara lugn!
Men relaterar starkt till resfebern.
Det låter ljuvligt. Ser fram emot det där lunket och att bara sitta själv med sina tankar. Resfeber eller ej så ska det bli väldigt härligt att komma iväg!
Hej! Tack för din fina blogg som jag precis hittat till. Vill tipsa om fbgruppen Tågsemester om du inte redan är med. Där kan du få hjälp från ett helt community med snälla människor om du råkar ut för tågstrul.
Hej! Tack själv! Jag är med i Tågsemester och har läst en hel del trådar där för att få bättre koll på läget. Så bra grupp!
Kul med Rom snart!! ska du ha interrailkort eller bokade du dirket hos tågbolagen? 🙂
Jag har köpt ett interrailkort och sedan bokat platser hos de respektive tågbolagen. Räknade och det blev billigare så, samt lite mer flexibelt om något skulle hända på vägen.
Som nån som just tågat i europa, vill jag säga: ingenstans finns så många avgångar som mellan storstäder på kontinenten. Det kanske blir en lite annan rutt än du tänkt, men att komma fram i rimlig tid, oavsett trafikkaos, kommer inte vara något problem!
Det låter skönt att höra! Håller tummarna för att allt går vägen. Fram kommer man ju alltid på ett eller annat sätt.
åh berätta jättegärna om hur du har planerat tågluffen!
skulle vara så tacksamt med en gedigen guide. jag har kollat alla videos om interrail och fattar ändå inte tillräckligt för att ge mig an än tågluff. herregud allt med platsbokningar etc gör mig yr.
Håller med om att det är lite krångligt men kan tipsa om Facebookgruppen Tågsemester och deras guide. Ska försöka skriva en summering själv också när jag gjort min resa och fått uppleva hur allt gått!
ska bli så roligt att följa din resa!
Utskrivna biljetter i plastficka har jag alltid! Tänk om mobilen slutar funka!
Jag tog tåg och buss till Spanien i vintras. Det gick finfint men då överbattade jag på några ställen påvögen ner, vilket är mitt bästa tips! Då gör det inget om tåget är försenat. Så här åkte jag: färja Göteborg-Kiel, tåg samma morgon Kiel-Karlsruhe (detta var ca 2h sent), sov en natt, sedan tåg Karlsruhe-Strasbourg (3h byte), sen tåg Strasbourg-Bordeaux, sov en natt, sedan buss Bordeaux-San Sebastian, sov en natt, sedan buss San Sebastian-Madrid och därifrån tåg samma dag till Sevilla (3 eller 4h byte i Madrid). Där blev jag upphämtad i bil.
Men ja, Julia, din resa kommer gå bara bra! Har du interrailkort? Det hade inte jag, men det är nog bra om du behöver köpa nya biljetter nånstans pga förseningar.
Två till tips: ha euro i kontanter! Och: tänk på att det finns bussar också ifall du skulle behöva det!
Allt kommer lösa sig och det kommer bli en härlig resa, ska du se! 🙂
Ser fram emot att följa dig! Min syster bor i (numera strax utanför) Rom sedan drygt 10 år och jag samlar ff mod för att ta tåget dit istället för flyg. I sommar åker barnen och jag dit för barnen ska gå med sina kusiner på sommarläger en vecka, sedan tar vi tre tåget från Rom till Antibes där vi ska tillbringa resten av semestern.
Om/när du kommer till Castel Saint Angelo, tänk på mig. Oj vad vi hängt med barnen på lekplatsen där, och kastat boll till syrrans hund på gräsplättarna 🥰