Paris – dag I

Efter att ha landat i Paris på fredagskvällen plockar jag upp min telefon, öppnar anteckningar och tar fram en ny sida. Där skriver jag ned allt jag kommer att tänka på under resans gång. Det här är ett utdrag från dag 1.
 
julia
 
Att vara i en helt främmande stad och inte känna någon är spännande. När folk frågar vem jag är och vad jag gör här kan jag svara precis vad som helst. Ingen vet om det är rätt eller fel. Än så länge har jag bara sagt sanningen.
 
ober mama
 
bruschetta
 
Att gå in på en restaurang och fråga om ett bord för en person var inte så jobbigt. Så nu sitter jag här i baren på Ober Mama och väntar på min mat: bruschetta och mini-pizza. Drinken är god, volymen är hög. Kvällen till ära har de något slags banantema så bardisken är klädd i gröna blad och från taket hänger gula klasar.
 
ober mama
 
pizza
 
Det svåra är att veta vad man ska göra under tiden man väntar. Den annars så tvångsmässiga instagram-scrollen funkar inte nu utan wifi. Inte heller har jag någon att småprata med. Istället skriver jag ner dagens tankar hittills här. Det får mig kanske att se lite mindre ensam ut i alla fall. Och så har jag ju en bok i väskan. Det finns något härligt klyschigt med att vara en person som sitter själv i en bar och läser en bok på ett främmande språk. Jag gillar det.
 
Resan hit gick bra. Att resa själv är inte svårt, snarare enklare än med sällskap. Ingen grupp att hålla ihop på flygplatsen. Ingen som sitter och är rädd på planet. Ingen att dividera med hur man ska ta sig till hotellet när man väl har landat. Med bara sig själv och sitt handbagage går allt ganska smidigt.
 
ober mama
 ober mama
 
Lista över saker jag älskar just nu:
– Drinkar
– Pizza
– Paris
– Mig själv
 
Det är som att jag fysiskt kan känna hur jag åldras, nej inte åldras – mognar – när jag sitter här i baren själv i Paris. Jag gjorde det. Shit vad grym jag är. Och det här är bara början. Hade någon frågat om jag kunde ta över världen nu hade jag sagt ja.
 
saint martin-kanalen
 
Luften är ljummen, barerna är stimmiga och fastän klockan närmar sig midnatt är det fullt av folk längs kanalen. Här går jag på främmande gator, sicksackandes mellan cyklister och cigaretter, och njuter av att vara en okänd iakttagare till alltihop.

Delta i diskussionen

12 kommentarer

  1. Så intressant att läsa!
    Kan känna igen det där med att Inte ta upp telefonen i den så kallade "väntan". Utan att man bara är.
    Gick in ensam på en okänd restaurang i Österrike en gång och köpte mig ett glas vin och en pizza. typ aldrig varit så nervös? men det gick ju bra! man klarar ju det 🙂

  2. Så himla inspirerande!!! Vill också mogna på detta sättet…måste bara hitta modet till det och att läsa just detta inspirerar mig till tusen så tack för att du delar med dig av din upplevelse! Väntar även spänt på lite fina Paris-tips. Jag och Liz åker dit till midsommar..Puss <3

  3. Julia! Så himla fint att ta del av din resa och dina tankar såhär. Jag älskar att resa (då menar jag just själva resan, alltså förflyttningen mellan två platser) själv, gå runt på flygplatser och känna mig världsvan.

Lämna en kommentar

Lämna ett svar till Lina Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *