Är det faktumet att jag befinner mig i ett av världens säkraste länder som gör att en stor del av det jag gör känns olagligt? Får man verkligen ha det så här bra? tänker jag gång på gång när vi färdas genom tiden och staden i ett milt rus, till viss del sponsrat av sött plommonvin blandat med sodavatten, till viss del ännu påverkade av tidsomställningens nattpigghet även om vi förnekar den djupt. Det känns nästintill olagligt att som vuxen ta några av sina bästa vänner och åka över Nordpolen till andra sidan jorden, låta mailens autosvar och de kvarvarande kollegorna ta hand om arbetslivets förpliktelser, se hur listan över olästa inlägg och oscrollade flöden växer sig till en oöverstiglig längd, knappt ha tid till något annat än livet här och nu för att det ropar så starkt på en, varje sekund måste ätas, njutas, levas. Så jag gör det med den fascinerande känslan av att vuxenlivet kan få vara så här också, i alla fall för ett slag, som om vi skapat oss en Murakamisk lucka till en annan tillvaro och nu njuter vi av den fullt ut.
Vi äter långa omakase-luncher där en femte generationens sushikock skär mjälla skivor av tonfisk, pilgrimsmussla, flundra och makrill framför oss, vi går runt i second hand-butik efter second hand-butik och köper tröjor med tryck som är roliga här men förmodligen kommer att kännas oförklarliga på Stockholms gator, vi bokar ett karaokerum utan tidsbegränsning och stannar där i fyra timmar bara för att det finns så många låtar att sjunga (mucho mistrust, love’s gone behind), vi smyger in på de minsta av barer flera trappor upp och dricker umeshusoda omgivna av vinylskivor av böcker av märklintågbanor av tjock-tvs med musikvideor och Nintendo 64, vi strosar omkring i yoyogiparken och lägger oss i skuggan under ett träd för att slumra en stund till ljudet av picknickande familjer, vi dansar oss genom natten och när en främling konstaterar att om vi är from Sweden måste dj:n spela Dancing Queen och vi låter discokulans ljusprickar vandra över oss där vi står i mitten och ler och sedan tar vi en taxi hem men innan vi går och lägger oss stannar vi på ett ramenställe och beställer varsin skål att äta i små bås på rad och när den fylliga buljongen lagt sig på plats vandrar vi den sista sträckan hem på Shimokitazawas gator samtidigt som solen gryr. Och tiden och tillvaron och sällskapet känns olagligt härligt men faktum är att vi inte bryter mot en endaste regel, vi går inte ens mot rött, så jag säger åt mig själv att fortsätta, att leva på ett tag till så länge reskassan och semesterdagarna räcker, för än finns det mer kvar att upptäcka. Vi hörs om jag hinner, annars får ni hänga med här.
Etikettarkiv: Sushi
Happy Halloween!
Happy Halloween! Idag är det ju den riktiga dagen att fira på och kanske kommer jag göra det med en eller annan godisbit senare idag. Bara för att jag köpte en kul kostym förra året har jag inte blivit bjuden på en enda riktig halloweenfest i år. Därför får ni en utklädd hälsning här av mig iförd sushikostym (lagom skrynklig efter att ha legat hopvikt i min garderob hela året).
Jag tycker egentligen att det är ganska meckigt och svårt att klä ut sig, så därför kände jag att den här sushidräkten var det perfekta alternativet när jag hittade den i Tokyo förra året. Bara att dra på sig och dessutom lite lagom ondskefull pga jätteräka… hehe. Hade jag gått på riktigt maskerad hade jag kanske kompletterat den med två stora chopsticks.
Har ni några halloween-planer idag eller kanske till helgen? Eller har ni redan hunnit fira? I så fall vill jag veta vad ni klädde ut er till!
Japan del 1 – ramen-lunch, shopping i Shimo-kitasawa & sushi med en gitarrspelande kock
Hej från Japan! Jag har varit här i drygt tre dagar men det känns som en evighet (på ett bra sätt!). Allt är lika fantastiskt som sist, om inte bättre. Jag har skrattat mig tårögd fler gånger än jag kan räkna och ätit mig supermätt varje kväll. Nu tänkte jag att vi skulle titta på hur min första dag i Tokyo såg ut!
Efter en låååång (typ 16 timmar) men väldigt smidig resa landade jag på lördagsförmiddagen på Narita flygplats och köpte mig en tågbiljett in mot stan. Efter lite resande, några lost in translation-moments, ett par byten till olika tunnelbanor och en kort promenad senare, så klev jag in i lägenheten i Daikanyama som vi hyr. Där möttes jag av Anna, Linn och Karin som åkt dit ett par dagar tidigare och jag krävde omedelbar recap av allt som hänt i min frånvaro. När jag väl blivit informerad om alla tidigare bravader så kunde vi göra oss i ordning och ge oss ut på stan. Målet var Shimo-kitasawa, men innan det ville vi äta lunch någonstans. Som tur var passerade vi förbi ett ramenställe som såg lovande ut och slog oss ned för lunch. Där fick vi varsin pappershaklapp och sedan åt vi himmelsk ramen – förlåt Stockholm, men inget jag ätit där har varit i närheten av detta.
Mätta och belåtna promenerade vi längs mysiga kvarter mot stadsdelen Shimo-kitasawa. Där gick vi i ett par vintage-affärer, drack kaffe på Darwin Room och tittade på gulliga hus. Jag paxade det lilla trähuset ovan, hur fint? Sedan fick vi bråttom att leta oss till tunnelbanestationen och hitta vägen till Yokohama. Där väntade nämligen en sushimiddag utöver det vanliga…
Annas kollega Yui är nämligen barndomsvän med en familj som driver en sushirestaurang. Nu är Yui själv i Sverige, men hennes pappa hade lovat att följa med oss till deras favoritställe. Väl på plats möttes vi av världens gladaste sushikock och hans lika härliga kollega. Vi blev tilldelade varsin pall i den lilla restaurangen som max rymde tio personer och sedan började matfesten. Efter en tallrik med små aptitretare blev vi serverade sushi bit för bit på gröna blad. Och inte vilken sushi som helst utan en helt fantastisk sådan, gjord på superfärsk fisk som bara smälte i munnen. Jag visste inte ens att fisk kunde smaka så?! Och som om det inte var nog passade vår kock och en av stamgästerna i halvtid på att riva av lite Eric Clapton-låtar på gitarr. Så kul. mysigt, gott och en helt perfekt avslutning på en första dag i Japan!
Tokyo dag 2
När vi ändå är igång med Tokyo-rapporteringen tycker jag att vi betar av dag två också! Det här var en mycket händelserik dag och jag och Mika hann se en hel del fina grejer, så gör er beredda på ett långt inlägg med många bilder. Förresten, sen när jag gått igenom alla dagar tänkte jag göra en liten sammanfattande Tokyo-guide med mina favoriter, så ni som är sugna på att åka dit – håll utkik efter den!
Efter att ha vaknat, druckit kaffe och gjort oss i ordning lämnade vi vårt hus. Så här fina var gatorna i våra kvarter, som stora löparbanor nästan och i princip ljudlösa.
Här är Mika, redo för utflykt! Det kanske inte ser så varmt ut på bilden eftersom himlen är ganska mulen, men det var åtminstone 30 grader varmt och sådär härligt klibbigt.
Efter en tur med tunnelbanan var vi framme i Shimokitazawa, ett område lite utanför stadskärnan som beskrivs ungefär som Tokyos Williamsburg. Där finns massor av mysiga caféer, second hand-affärer och mindre butiker.
Vi började dock med att kliva in i en av de större, nämligen Muji. En del av er kanske känner igen det från Åhléns som har ett litet sortiment av Muji-saker i vissa butiker, men i Asien är det något helt annat. Den här butiken hade fyra våningar proppfyllda med fina saker till mycket lägre priser än i Sverige. Här finns allt från kläder och hudvård till köksredskap, mat och kontorsmaterial. Just deras pappersavdelning är himmelsk med massor av fina block och allt är sådär perfekt minimalistiskt. Helt klart en favoritbutik!
Efter att vi noggrant jobbat oss igenom hela Muji klev vi ut på gatan igen och möttes av regn. I avsaknad av paraply korsade vi därför snabbt fram och tillbaka mellan olika butiker under ytterligare någon timme.
Sedan kurrade plötsligt magarna och vi letade efter ett bra asiatiskt ställe att äta lunch på. Men eftersom vi var lite sent ute och den normala lunchtiden egentligen var över hamnade vi istället på detta pannkaks-café.
Här var allting Hawaii-inspirerat och väldigt fint. Är det något japanerna älskar så är det Hawaii, det är typ deras drömresemål! Jag såg så många restauranger, barer och caféer med Hawaii-tema under resan, väldigt gulligt.
Av mig fick de pluspoäng för fin meny och så var det extra trevligt att det fanns engelsk översättning. Det är nämligen inte någon självklarhet i Tokyo och att förstå menyerna är därför inte alltid helt enkelt. Men ofta kommer man långt med bilder och lite trevande engelska.
Jag tog en deras klassiska pannkaksrätt med bacon och ägg och Mika tog en med kycklingröra.
Sedan var vi mätta och belåtna och redo för nya äventyr!
Vi förflyttade oss en bit med tunnelbanan och kom till området Omotesando. Här hade vi nämligen blivit tipsade om ett bra kaffeställe! Med hjälp av Google Maps letade vi oss till ett litet villaområde och var säkra på att vi hamnat fel innan vi plötsligt såg en liten skylt och en liten, liten trädgård.
Där inne möttes vi av ett superminimalistiskt hus med bara ett rum där det enbart stod en kaffemaskin och en barista som jobbade. Så svårt att fånga på bild men det var verkligen fantastiskt fint.
Allting var genomtänkt in i minsta detalj och perfekt grafiskt minimalistiskt. Till och med de få kakorna som fanns var skurna i exakta kvadrater och serverades i ett kaffefilter.
Jag tog en mycket god cappucino doppio och vi satte oss i den lilla trädgården utanför. Så mysigt och helt klart en av mina bättre kaffeupplevelser!
Från Omotesando promenerade vi sedan upp mot Harajuku, ett område som kanske främst är känt för Harajuku-girls med extrema klädstilar. Men faktum är att de mest rör sig på några få gator och övriga Harajuku-området är fullt av trevliga små butiker att kika i.
Opening Ceremony till exempel som hade Lustiga huset-spexiga golv. Mycket tjusigt!
Och den nyöppnade Reebok Classic-affären som hade en jättefin utställning med prints av Cyrcle. Jag vill ha alla dessa!
När vi väl var i området passade vi såklart på att kolla in den klassiska Harajuku-gatan. Extremt mycket krimskrams, neon, plast och rosa – jag var kanske inte helt såld, men det är alltid kul att ha sett.
Och så fanns det ju ett populärt ställe som bakade någon slags eclairer och sålde mjukglass, jag köpte det sistnämnda.
Sedan åkte vi hem efter en lång dag med massor av promenerande i värmen. Vi vilade, duschade och gjorde oss i ordning för att gå ut och äta middag. Men när vi väl var framme i Ikebukuro som vi valt som matställe för kvällen var klockan visst redan tio och stället vi hade tänkt äta på var stängt. Så vi gjorde en chansning och hoppade in i ett litet hål i väggen för att mötas av…
…sushi! Och inte vilken sushi som helst utan kaizen sushi – även känd som rullbandssushi.
Så där satt vi och plockade på oss av tallrikarna som kom ut på löpande band. Sjukt god sushi och verkligen billig också. Hade det inte varit så att de stängde vid elva hade vi nog suttit kvar där länge till, men till slut blev vi tvungna att kila hem och pusta ut efter en mycket lång men väldigt bra Tokyo-dag!