gun-britt sundström – Julia Eriksson

När man är redo att ifrågasätta effekten av alla vanliga kosttillskott är det tur att det finns lite extra vitaminer att ta till så här års. Ett gäng något mer fysiska saker som piggar upp och gör en glad. Här är några av mina favoriter just nu.

» Boken Skrivliv av Gun-Britt Sundström. Sundström är kanske mest känd för sin roman Maken (en av mina favoritböcker, även den rekommenderas) och i den här boken får man läsa personliga dagboksanteckningar från hennes aktiva skrivtid. Från första boken hon får utgiven vid 21 års ålder, till studier på universitetet, redaktörsjobb på DN och däremellan skrivande på ännu fler romaner. Större delen av boken utspelar sig på 70-talet men många av ämnena och tankarna kan jag verkligen känna igen mig i. Dessutom gör dagsboksformen den väldigt lättläst och personlig.

» Parfymen 1996 från Byredo. Efter en lång jakt på en doft som känns jag men som är lite höstigare (annars dras jag typ till allt som luktar fräsch ros och typiskt vårigt) fastnade jag för den här. En ganska egensinnig parfym som luktar enbär och svartpeppar i toppen, viol, läder och iris i mellannoten och i botten vanilj, patchouli och svart amber. Jag tycker alltid det är svårt att förstå hur parfymer doftar bara genom att läsa namn på saker som luktar gott, men den här skulle jag beskriva som rätt tung, lite träig och kryddigt söt.

» Stora, färgglada örhängen. Förra veckan samlades vi ett gäng hemma hos min kompis Sandra för att dricka glögg, äta gröt och spela julklappsleken. För att göra leken lite svårare och mycket mer hållbar bestämde vi att man bara fick ta med saker man hade hemifrån och ge bort, istället för att köpa något nytt. Trots detta fick vi ihop en massa bra grejer som vi satt och kastade tärning om in i det sista. Alltifrån ansiktsmasker, böcker, marmorbrickor, underlägg och smink till dessa nya örhängen som jag lyckades kamma hem. Ett så bra sätt att bli av med saker man tröttnat på och låta de göra någon annan glad istället.

» Kultur i största allmänhet (här lite vagt representerat av ett konstkort av David Shrigley). Så här års behöver man ju verkligen ladda på inspirationskontot och nästintill tvinga sig iväg på saker. För visst är det mysigt att sitta hemma i soffan och se på film, men jag mår i alla fall bättre när jag får ta del av nya intryck och saker som folk skapat. Sedan spelar det kanske inte så stor roll om det är en dansföreställning, en konstutställning eller en konsert så länge hjärnan får processa något annorlunda.

» Hårspännen av olika slag. Dessa tre har jag faktiskt gjort själv på enklast möjliga vis med hjälp av en enkel, silvrig liten klämma, superlim och stenar/plastbitar att klistra på. Det stora bruna kommer från ett örhänge som gick sönder, de tre färgglada stenarna är från ett gammalt halsband och de glittriga hittade jag i en låda hemma. Svårare än så behöver det faktiskt inte vara.

» Sist men inte minst och kanske det enda som rent konkret ger vitaminer: grapefrukt. Min godaste och finaste frukt som är i säsong nu. Det tillsammans med blodapelsiner kan jag äta hur mycket som helst av. Vill man piffa sin grapefrukt lite extra är ett tips att strö över finhackad, färsk ingefära, pudra med lite råsocker och sen bränna av den med en crème brûlée-brännare. Så gott!

För att vara en 90-talist som jobbar mycket med digitala medier så är jag hopplöst efter inom vissa områden. Exempelvis så lockar det mig inte alls att dra igång en tolv minuter lång videoblogg av någon YouTuber, oavsett om den har fått hundratusentals visningar på en dag. Jag kan också vara Netflix och HBOs bäst betalande kund eftersom jag signar upp, tittar på ett par avsnitt av en tv-serie, tröttnar nästan direkt men glömmer avsluta abonnemanget. Jag tror jag betalade totalt 396 kr för att se tre avsnitt av Twin Peaks i höstas exempelvis… (Och ni som ville att jag skulle fortsätta kolla på Game of Thrones efter mitt förra inlägg – sorry men det kommer aldrig hända. Det är inte ni, eller serierna, det är jag.)

Så ja, väldigt sent omsider har jag upptäckt detta fantastiska: e-boken! Med hjälp av ett vanligt bibliotekskort (åtminstone i Stockholm), kan man låna hem böcker till sin dator, surfplatta och telefon. Supersmidigt och helt gratis! Sedan är det klart att läsupplevelsen är lite annorlunda på en skärm jämfört med papper, men jag tycker det funkar förvånansvärt bra ändå och det här med att alltid ha en bok i väskan är ju ännu smidigare nu. Det enda minuset är ju att man inte får se skryt-intellektuell ut som sitter med en roman på tunnelbanan utan att man framstår som att man stirrar på en skärm (som alla andra) fastän man läser… Nåväl, det är ett helt okej problem ändå. Det ska bli spännande att vad min nästa digitala upptäckt blir, kanske ljudboken? Haha!

Hittills har jag hunnit läsa tre e-böcker, som jag tror alla finns i vanligt format också om ni hellre skulle föredra det. De två första är sådana som jag sett i flera bloggar och lockats av, dels Jag vet allt det här av Annika Paldanius och De polyglotta älskarna av Lina Wolff. Jag gillade båda mycket och för att bespara er eventuella upprepningar och lite längd på detta blogginlägg kommer jag inte lämna någon längre recension utöver att jag varmt rekommenderar dem vidare.

Den tredje boken jag läste var Student -64 av Gun-Britt Sundström, vilket är hennes debutroman. Hennes mest kända bok är kanske Maken, som ni faktiskt måste läsa om ni inte gjort det redan. Det är en av mina absoluta favoritböcker och jag kan nästan önska att jag hade den oläst bara för att få ha kvar känslan av att läsa den för första gången. Student -64 handlar i alla fall, som titeln antyder, om livet på universitetet under 1960-talet. Bokens huvudkaraktär heter Saga och man får följa henne under tre terminer. Jag gillar verkligen Sundströms språk och den lagom händelselösa dramaturgin som hon lyckas göra intressant ändå. Vissa uttryck och fenomen känns ibland ganska förlegade och andra skrämmande bekanta. Det har trots allt inte hänt så mycket på drygt 50 år, dessvärre. Här är några av mina favoritstycken som jag skärmdumpade (bara det är ju en fördel med e-böcker) under läsningen:

Etikettarkiv: gun-britt sundström

Vintervitaminer

”Herregud det är inte så lätt när han står där. Fysiskt påtaglig och i ny svart polotröja.”