Det är så märkligt att blogga om saker när inget riktigt händer. Vad skriver man om när man inte gör något utanför hemmets ramar? Kanske får man gräva där man står. För vissa saker gör jag faktiskt fortfarande: jag äter, jag läser och jag klär på mig. Så låt oss börja med böckerna, de jag läst från mitten av mars fram tills nu. Sedan årsskiftet samlar jag allt jag läser på Goodreads för att hålla bättre koll. Jag brukar sätta ett betyg (1-5) och skriva en kort recension om jag har feeling.

Dimman av allt – Bruno K. Öijer

Betyg: 5/5 Jag gillar att blanda skönlitterär läsning med poesi. Det blir ett helt annat sätt att konsumera text på, både snabbare men också mer noggrant. Varje ord blir viktigt och jag sparar ofta rader eller hela sidor. En av mina favoritpoeter just nu är Bruno K. Öijer. Jag gillar hans urbana miljöer, det tydliga vemodet och de ofta så enkla men välvalda orden. I Dimman av allt hittade jag många sidor att spara på och återkomma till – ett mycket gott betyg.

Allt jag fått lära mig – Tara Westover

Betyg: 4/5 Allt jag fått lära mig är både fascinerande och fängslande med en personlig berättelse som sakta breder ut sig. Det är en bästsäljande memoar om en uppväxt i en miljö helt avskärmad från samhället. Boken innehåller många starka, skrämmande skildringar där jag stundtals läser extra fort för att ta mig genom dem. Som tur är dyker också små ljusglimtar upp längs vägen och gör det hela inte bara uthärdligt, utan till en riktigt bra och läsvärd historia.

Längtans flöde – Alva Dahl

Betyg: 3,5/5 Efter en separation börjar huvudpersonen i Längtans flöde överväga om hon har en klosterkallelse. Vi får följa hennes jakt på tecken i naturen och i olika händelser. Det här är en mycket välskriven, finstämd och tankeväckande bok, särskilt för den som gillar prosalyrik. Att temat är ganska smalt tycker jag gör den något distanserande, men samtidigt också intressant.

Den gamle och havet – Ernest Hemingway

Betyg: 4/5 Jag läste Den gamle och havet i ett svep under en sen kväll och kunde konstatera att det är en klassiker med all rätt. Den är kort men magnifikt skriven och full av intressant symbolik. Historien som utspelar sig är i grunden mycket enkel men lyckas ändå, på ett oväntat sätt, verkligen gripa tag i mig. Klassikerläsning när den är som bäst.

Kungsbacka ultras – Johan Espersson

Betyg: 4,5/5 Johan Esperssons Kungsbacka ultras liknar inte riktigt något annat jag läst. Den är annorlunda i sin form och som en lång, ljuvlig raksträcka av väl valda ord. Berättelsen vi följer flätas fram i snabba meningar och det är en kärlekshistoria som är både sorglig och storslagen, om längtan bort och längtan hem. Det är känslofyllt och nära och lyriskt. En läsupplevelse som gjorde mig sugen på att skriva.

Madonna – Sara Villius

Betyg: 4/5 Sara Villius Madonna är en smutsig och svart berättelse och samtidigt både vacker och lyrisk. Den är krävande att älska men också omöjlig att inte tycka om. Med omsorgsfullt valda formuleringar om kärnfamiljen och moderskapet lyckas den både ifrågasätta och stryka medhårs.

Svart som silver – Bruno K. Öijer

Betyg: 4/5 Mera Öijer (ja jag kan även ha hittat en ny poesihylla på biblioteket). Inte riktigt lika fängslande som Dimman av allt men fortfarande fota av sidorna-bra och full av ord att lägga intill bröstkorgen.

Friläge – Yrsa Keysendal

Betyg: 3,5/5 Friläge handlar om Anna och Linda som växer upp på samma gård. De delar allt, fram till en punkt när något plötsligt går isär. I sektioner berättade från olika perspektiv flätas sedan historien stegvis samman. Språket är fint och flödande men handlingen griper inte helt och hållet tag i mig. Trots det skulle jag summera det som en härlig och intensiv läsupplevelse.

Mördarens mamma – Ida Linde

Betyg: 4/5 En dag knackar två poliser på Henriettas dörr. De berättar att hennes son dödat en annan pojke och hon befinner sig plötsligt i rollen som mördarens mamma. När jag börjar läsa tror jag mig ha en aning om vad boken ska handla om men halvvägs in blir jag lite förvirrad, för den är på många sätt inte alls som jag förväntat mig. Trots detta är den vackert skriven, smärtsam och trånande, gripande och tankeväckande. Språket väger tyngre än storyn och resultatet blir en intensiv och inspirerande läsning.

Idioten – Elif Batuman

Den här boken ligger på mitt nattduksbord just nu och väntar på att läsas klart, så recensionen får dröja lite. Därefter ska jag nog läsa Vi for upp med mor av Karin Smirnoff som jag sparat på länge av någon anledning, kanske för att mina förväntningar är så extremt höga. Jag har också Annika Norlins nya novellsamling på vänt som jag är väldigt nyfiken på. Fler recensioner kommer alltså, om ni vill ha mer.

Ledighet betyder lästid för mig och det blir alltid lite fler böcker lästa under sommarmånaderna i jämförelse med det övriga året. Så här ser min trave över lästa böcker ut hittills och eftersom det alltid är kul med boktips tänkte jag att ni skulle få ett kort omdöme om varje.

Flora Wiström – Hålla andan

Min bloggkompis Flora har skrivit sin andra bok och den är en perfekt skjuts in på sommarläsningen. Snabbläst med en story som får en att snabbt vilja vända blad efter blad. Miljöbeskrivningarna är tydliga och visuella och ibland liksom påträngande med alla kroppsdetaljer. Det kliar och skaver, är finnigt och snorigt, stundtals nästan för mycket. Men i bakgrunden vilar hela tiden en fin och bultande historia om syskonrelationer. Språket flyter fram och skimrar till ordentligt ibland.

Françoise Sagan – Bonjour tristesse

En klassiker som tar oss till franska rivieran, till stora sommarhus med svepande gardiner och en hel del tonårsångest. Jag minns den som bättre, mer poetisk och omvälvande. Nu när jag läser om den känns den stundtals banal – småtrevlig men också lite störig. Titeln är dock fortfarande perfekt.

Karin Smirnoff – Jag for ner till bror

Det här är det bästa jag läst i år. Ja, så är det bara. En otrolig bok med ett eget språk och en historia som löper fram, sida efter sida. Jag som alltid haft lite svårt för den typiska genren med norrländskt vemod älskar detta. Välformulerade personporträtt, detaljrikedom och ett dialektalt språk som klättrar ur sidorna och får mig att vägra släppa boken när jag väl tagit upp den. Så jag läser hela i ett svep, som en enda stor måltid och kommer två timmar sent till en fest. Det är det värt.

Geir Gulliksen – Se på oss nu

Relationer en masse. Likt Gulliksens tidigare bok Berättelse om ett äktenskap så handlar det återigen om kärlek. Om konsten att älska och om att sluta göra det, om tvivel och övertygelse och omöjligheter. Ett antal parallella personporträtt knyts ihop på ett välgjort sätt och här ges det verkligen utrymme åt det lilla. Detaljer får ta plats när bilden av varje person målas upp och det är snarare karaktärerna och deras tankar än historien jag tar med mig när boken är slut.

Jenny Jägerfeld – Blixtra, spraka, blända

Intensivt och nästan aggressivt griper den här boken tag i mig med sitt bländande omslag och innehåll. Vi får följa Penny som är lika delar hopplös och älskvärd. En ung författare som hyllats och som nu ska krysta fram sin andra roman. Det går bra, det går åt helvete och det gör det hela tiden i ett högt tempo. Språket är enkelt men detaljerat, finessrikt och precis som rubriken antyder, ibland även blixtrande.

Karl Ove Knausgård – Min kamp I

Knausgårds klassiker har väntat länge på mig och det är med nyfikenhet jag plockar upp den tjocka boken en julidag. Och jag läser och läser och läser. Ibland känns det som han har så mycket att säga om lite, som det vore ett fotografi som zoomats in i ett mikroskop. Men detaljerna är välmålade och historien växer hela tiden fram. Det är personligt och drabbande men också långsamt och grundligt. Ett läsprojekt som jag bär med mig, vars språk och historia imponerar och berör, men jag väntar nog lite innan jag tar mig an de återstående delarna.

Tove Jansson – Sommarboken

Tove Janssons sommarklassiker förflyttar oss ut i naturen och till en skärgårdsö. I korta kapitel som mer liknar noveller får vi möta farmorn och barnet Sophia i olika händelser. Det är poetiskt och bildrikt, enkelt men gripande. En bok som tåls att läsas om och om igen, varje sommar.

Werner Aspenström – Samlade dikter

Utöver den kända dikten Sardinen på tunnelbanan har jag läst väldigt lite av Aspenström men fastnar snabbt för hans diktspråk. Det är något visst med att läsa poesi och jag gillar hur det blir till små korta världar att flytta in i. Nästan som ett flöde där man kan välja om man direkt vill gå vidare eller stanna kvar länge och närstudera. Jag hittar flera favoriter, viker många hörn och inspireras, särskilt av skildringarna av naturen och kärleken.

Kategoriarkiv: Läsning

Nio böcker jag läst den senaste månaden