Blabla blåblå himlar moln som bomullstussar

Skriv! väser hjärnan.
Du måste
faktiskt
skriva nu.

Om vad? suckar jag.
Det finns så
lite
att säga.

Blabla semester och sol ta ett morgondopp ja idag igen söta jordgubbar och blekta boksidor disigt hav och stranden som bränner under fotsulorna vi tänder grillen framåt kvällen kolla vad var det där för rovfågel en röd glada kan ni le och titta in i kameran sökaren kartan bilen längs grusväg längs landsväg motorväg stanna och köp en glass nej två kulor visst har vi det roligt blabla blåblå himlar moln som bomullstussar sextio grader vittvätt blåbär körsbär mandel kattfot vacker tass smyga upp i gryningen vara först uppe men flera år efter springa ikapp längs nyponbuskar och fårhagar tillåta mig själv att andas djupt ur munnen det eviga nynnandet alltid en sång en visa kolla kolla vad fint det är vad bra vi har det jaja jojo haha blabla allting om och om igen det är så mycket och så lite okej men här får du en lucka en glugg mitt leende är ett barns jag söker sanning i nyfödda ögon finner visdom hos de som är åttioåtta och nittiotvå alla somrar de burit och alla jag ska bära det är samma samma sommar sommar sommaaar jag tror det räcker så.

Delta i diskussionen

9 kommentarer

    1. Tänkte precis kommentera att det var just den meningen av den fina texten som talade till mig.

  1. vara först uppe men flera år efter.
    genial formulering om det handlar om vad jag tror.

  2. Jag är en ”visst har vi det bra” och ”tänk så bra vi har det” och ”nu mår man”. Men det är visserligen för att jag har det bra och mår, men det måste man ju inte konstatera sådär då och då, hehehe…. men det gör jag.

Lämna en kommentar

Lämna ett svar till Tove Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *