Den sista lördagen i september. Himlen tycks högre än barndomens björkar och badplatsens hopptorn. Dagen rymmer en evighet. Det är solens strålar och pappas tårar. Vad är det med kärlek som får oss att gråta? Som gör att rösten stockar sig i halsen när vi talar om er? Ja det måste väl vara att det är ni. Ni ni ni. Så självklart ni. It’s only you ljuder över gräsmattan. Ni är centrum för dagen och vi rör oss runt er. Nära, de närmsta. En liten skara men fönstren skallrar när vi sjunger. Ett plus ett är två och tal blir ord blir skratt och sanning. Kväll rinner över till natt och tiden går snabbt men vad gör det när resten är för alltid? Idag är alltings början och livets till slut. Ett äntligen. At last. Etta sjunger och ni dansar och jag nynnar med där jag betraktar er från mitt hörn. Snart ska klockan passera midnatt och dansgolvet fyllas av fötter men här och nu är det den sista lördagen i september och er första dag som gifta. Livets fest har bara börjat.
Åh vad vackert och hoppfullt beskrivet!
Vacker höstdag!
I love the little video you created, I wish it was longer. Your sister’s dress is gorgeous, so nice to see an understated but standout wedding dress, I’ve been seeing it more recently which is great. I love your dress and the colour combination was great
Thank you so much! There’s a longer version of the video in my Instagram post here: https://instagram.com/p/CUSuAq2sp9f/ And yes, I can only agree with you, my sister’s dress is so beautiful. 🥰
Så fint skrivet <3 Och lite hjärtskärande med raden "så självklart ni" för en som har varit ett självklart ni länge men nu verkar vara påväg mot ett ensamt jag.
Fick lite tårar i ögonen, otroligt fint skrivet
Så vackra bilder, så vacker text. Tror mig känna igen prästgården alldeles nära där jag bor i lärdomsstaden. Gör att jag känner mig ännu mer hemma i din blogg!