Att låta tankar och bekymmer få sätta sina spår

Jag får syn på en bild av mig själv och granskar den ingående. Porträttet har fångat mig rakt framifrån, visar mitt ansikte och alla dess detaljer. Jag tittar och jag noterar. Det är så lätt att hitta fel i det som möter ens blick. I en halv sekund tänker jag att jag borde göra något åt den där bekymmersrynkan som börjar etsa sig fast allt mer i pannan. Alla gör ju det, resonerar min hjärna, innan jag slår undan tanken och lägger den längre in i ett dunkelt hörn.

Kort därefter börjar jag att fundera, för det finns något märkligt i situationen som just hände. Ja, det finns något befängt i det faktum att vi har ett ideal som förespråkar ungdomlig spänstighet och glädjefyllda, bekymmerslösa dagar. Hur kan det inte anses vackert att ha suttit djupt försjunken i tankar? Att ha grubblat och koncentrerat sig så mycket att det lämnat fysiska spår? Att ha levt igenom bekymmer, oro och framtidsångest som de flesta av oss gör och har gjort, särskilt under detta år. Det måste ju få synas.

Det är inte svårt att avfärda mänskligheten som dum. Mycket av det vi alla håller på med är rakt igenom idiotiskt på alla sätt och vis. Men hur ska vi främja ett större tankearbete om vi samtidigt motarbetar den fysiska bilden av att vi faktiskt tänker? Hur ska vi kunna värna om livslång erfarenhet och kunskap när vi ständigt förväntas se ungdomliga ut? Självklart kan man vara en tänkande människa med helt slät panna, men i all sin enkelhet är det ett så märkligt ideal, att det inte ska få synas att vi lever.

Jag önskar att någon en dag kunde titta på mig och mitt präglade ansikte och tänka ”hon måste ha grubblat ordentligt, jag hoppas att hon kom fram till något bra”.

Slutligen, två favoritdikter av Kristina Lugn.

kristina lugn kristina lugn

Delta i diskussionen

17 kommentarer

  1. ”hon måste ha grubblat ordentligt, jag hoppas att hon kom fram till något bra” – härligaste jag läst, tack fina du för texterna du delar. Tänkvärda och alldeles fantastiska! <3

  2. Jag tänker lite liknande om mina skrattrynkor vid ögonen, att de ska få finnas där för att visa att jag har minsann skrattat. Men trots detta, och trots det faktum att jag aktivt undviker alla tusentals antirynkprodukter man ”ska” använda från 25 års ålder, har jag varit noggrann med att inte rynka pannan för att inte få en hård rynka där. Men du gav mig perspektiv. Rynkor är väl ändå ett tecken på att man har levt! Och må det synas att den här kvinnan har både skrattat, tänkt och levt. Amen.

    1. Ja, låt alla tecken på att vi levt få synas! Så fint med både skrattrynkor och bekymmersrynkor.

  3. Så sant!! Är bara 25 och har redan börjat se gråa hår i mitt hår, har bestämt mig för att embracea det, varför ska män få bli sexy silver foxes men inte kvinnor? ska banne mig bli en sexy silver fox jag med. Och älskar mina rynkor, har inte så många, mest bara små kråksparkar vid ögonen – i sommar blev de ljusare än huden runt för jag gick runt och log/kisade så mycket – älskar dem.

    1. Ja, heja dig! Jag hoppas att jag mitt hår blir silvergrått eller kanske ännu hellre sådär långt och Gandalf-vitt.

  4. Tack för den här texten! <3
    Mvh en som varit hård på pannrynkorna.

    1. Det är så lätt att vara hård mot dem när allt och alla säger att man borde vara det. Men hoppas vi kan bli lite snällare nu. <3

  5. Detta!!!! Så så på pricken. Precis den (stora) vidareutvecklingen av ett litet tankefrö som skavt i mig sedan jag själv började notera små men ändå synbara förändringar i ansiktet, och den instinktiva tanken att göra-nåt-åt automatiskt slog en liten rot i min panna. Tack! För ett otroligt rimligt perspektiv. Vill ju alltid först och främst identifiera mig som en Tänkande Kvinna. Så, låt allt tänkande synas.

    1. Tack själv för en fin kommentar! Låt våra tankar både höras och synas ordentligt framöver.

  6. Hej! Jag har ett önskeinlägg! Jag och min kille har börjat köra lite högläsning av poesi nån gång då och då (absolut lol jag vet, men ändå) och skulle så gärna vilja ha några tips på diktsamlingar du gillar! Kanske något om hur du läser poesi? Kram!

    1. Vilken bra önskning! Jag ska kolla på det och återkomma. Kram!

Lämna en kommentar

Lämna ett svar till Julia Eriksson Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *