Nio böcker jag läst den senaste månaden

Det är så märkligt att blogga om saker när inget riktigt händer. Vad skriver man om när man inte gör något utanför hemmets ramar? Kanske får man gräva där man står. För vissa saker gör jag faktiskt fortfarande: jag äter, jag läser och jag klär på mig. Så låt oss börja med böckerna, de jag läst från mitten av mars fram tills nu. Sedan årsskiftet samlar jag allt jag läser på Goodreads för att hålla bättre koll. Jag brukar sätta ett betyg (1-5) och skriva en kort recension om jag har feeling.
 
dimman av allt
 

Dimman av allt – Bruno K. Öijer

Betyg: 5/5 Jag gillar att blanda skönlitterär läsning med poesi. Det blir ett helt annat sätt att konsumera text på, både snabbare men också mer noggrant. Varje ord blir viktigt och jag sparar ofta rader eller hela sidor. En av mina favoritpoeter just nu är Bruno K. Öijer. Jag gillar hans urbana miljöer, det tydliga vemodet och de ofta så enkla men välvalda orden. I Dimman av allt hittade jag många sidor att spara på och återkomma till – ett mycket gott betyg.
 

Allt jag fått lära mig – Tara Westover

Betyg: 4/5 Allt jag fått lära mig är både fascinerande och fängslande med en personlig berättelse som sakta breder ut sig. Det är en bästsäljande memoar om en uppväxt i en miljö helt avskärmad från samhället. Boken innehåller många starka, skrämmande skildringar där jag stundtals läser extra fort för att ta mig genom dem. Som tur är dyker också små ljusglimtar upp längs vägen och gör det hela inte bara uthärdligt, utan till en riktigt bra och läsvärd historia.
 
längtans flöde

Längtans flöde – Alva Dahl

Betyg: 3,5/5 Efter en separation börjar huvudpersonen i Längtans flöde överväga om hon har en klosterkallelse. Vi får följa hennes jakt på tecken i naturen och i olika händelser. Det här är en mycket välskriven, finstämd och tankeväckande bok, särskilt för den som gillar prosalyrik. Att temat är ganska smalt tycker jag gör den något distanserande, men samtidigt också intressant.
 

Den gamle och havet – Ernest Hemingway

Betyg: 4/5 Jag läste Den gamle och havet i ett svep under en sen kväll och kunde konstatera att det är en klassiker med all rätt. Den är kort men magnifikt skriven och full av intressant symbolik. Historien som utspelar sig är i grunden mycket enkel men lyckas ändå, på ett oväntat sätt, verkligen gripa tag i mig. Klassikerläsning när den är som bäst.
 
kungsbacka ultras
 

Kungsbacka ultras – Johan Espersson

Betyg: 4,5/5 Johan Esperssons Kungsbacka ultras liknar inte riktigt något annat jag läst. Den är annorlunda i sin form och som en lång, ljuvlig raksträcka av väl valda ord. Berättelsen vi följer flätas fram i snabba meningar och det är en kärlekshistoria som är både sorglig och storslagen, om längtan bort och längtan hem. Det är känslofyllt och nära och lyriskt. En läsupplevelse som gjorde mig sugen på att skriva.
 

Madonna – Sara Villius

Betyg: 4/5 Sara Villius Madonna är en smutsig och svart berättelse och samtidigt både vacker och lyrisk. Den är krävande att älska men också omöjlig att inte tycka om. Med omsorgsfullt valda formuleringar om kärnfamiljen och moderskapet lyckas den både ifrågasätta och stryka medhårs.
 
bruno k öijer
 

Svart som silver – Bruno K. Öijer

Betyg: 4/5 Mera Öijer (ja jag kan även ha hittat en ny poesihylla på biblioteket). Inte riktigt lika fängslande som Dimman av allt men fortfarande fota av sidorna-bra och full av ord att lägga intill bröstkorgen.
 

Friläge – Yrsa Keysendal

Betyg: 3,5/5 Friläge handlar om Anna och Linda som växer upp på samma gård. De delar allt, fram till en punkt när något plötsligt går isär. I sektioner berättade från olika perspektiv flätas sedan historien stegvis samman. Språket är fint och flödande men handlingen griper inte helt och hållet tag i mig. Trots det skulle jag summera det som en härlig och intensiv läsupplevelse.
 
idioten
 

Mördarens mamma – Ida Linde

Betyg: 4/5 En dag knackar två poliser på Henriettas dörr. De berättar att hennes son dödat en annan pojke och hon befinner sig plötsligt i rollen som mördarens mamma. När jag börjar läsa tror jag mig ha en aning om vad boken ska handla om men halvvägs in blir jag lite förvirrad, för den är på många sätt inte alls som jag förväntat mig. Trots detta är den vackert skriven, smärtsam och trånande, gripande och tankeväckande. Språket väger tyngre än storyn och resultatet blir en intensiv och inspirerande läsning.
 

Idioten – Elif Batuman

Den här boken ligger på mitt nattduksbord just nu och väntar på att läsas klart, så recensionen får dröja lite. Därefter ska jag nog läsa Vi for upp med mor av Karin Smirnoff som jag sparat på länge av någon anledning, kanske för att mina förväntningar är så extremt höga. Jag har också Annika Norlins nya novellsamling på vänt som jag är väldigt nyfiken på. Fler recensioner kommer alltså, om ni vill ha mer.

Delta i diskussionen

5 kommentarer

  1. Jag gillade verkligen Idioten! Men kände att jag efteråt önskade att jag hade läst den i en bokklubb eller hade kompisar som också läst den, för ville verkligen diskutera den. Som jag ofta känner med såna lunkande berättelser där mycket händer under ytan.

Lämna en kommentar

Lämna ett svar till vendela Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *