Vad ska man säga? Livet kom emellan. Och med livet menar jag tysta tårar i en biosalong klockan tre på eftermiddagen krossade revben och ett samtal från sjukhuset första bilderna på ditt nyfödda barn doppa huvet under ytan i Sicklasjön be my once in a lifetime hudlösa dansföreställningar i Vitabergsparken bästa vänner runt ett matbord som om tiden stått still som om allting har hänt sömnlösa nätter med poesi och så jobbet alltid jobbet det roliga det krävande den kreativa ångesten springa snabbt genom Enskededalen musiken på väg hem i natten som en följeslagare du på dansgolvet jag på dansgolvet vi härhärhär orden som bor inuti och skälver en ton som fyller rummet en cellosträng i vibration och den där sentimentaliteten som alltid drabbar en i september när allting förändras när saker tar slut.
Puh. Jag är kvar. Jag ska bara samla mig lite.
Relaterar. Precis så.
Fint skrevet. <3
relaterar SÅ mycket! Glöm inte att andas bara! <3
Denna text drabbade mig väldigt mycket.
Vilken text! Herre gud jag älskar den. Så glad att jag hittat hit. Kram
stämningsfull bild.
och livet..ja man har fullt upp ..och behöver samla sig ibland…men viktigt med alla små saker som kan uppskattas också,
bloggar lite på http://www.spriddetgoda.se