Allt mitt farande till Italien är ju på ett sätt lite underligt. Ibland möts jag av kommentarer som ”ska du åka till Italien igen? Du var ju där nyss!” och ja, att åka till samma plats två gånger under samma vår kanske är lite konstigt. Men samtidigt så är mina resor till Italien så mycket mer än en semester. Jag åker ju inte dit för att titta på Colusseum eller bada i Fontana di Trevi, jag åker dit för att umgås med Filip. Hade han bott i Malmö eller Oslo hade jag säkert åkt dit lika ofta (om inte ännu mer) utan att någon reagerade. Att jag sedan får njuta av italiensk sol, mat och värme är självklart en bonus men kanske inte det jag saknat mest. Nej, några av helgens bästa stunder var att få ligga bredvid varandra i sängen och se nya avsnitt av Mad Men, att äta take away-sushi i bilens framsäte och att borsta tänderna tillsammans framför spegeln i badrummet. Helt vanliga tvåsamhetsgrejer som kan kännas så otroligt avlägsna när man bor flera hundra mil från varandra och ses varannan månad. Det är liksom de där vardagssakerna jag kan sakna mest och plötsligt värdesätta annorlunda… Men förutom tandborstning, serietittande och sushi hittade vi faktiskt på lite andra saker också och det tänkte jag att vi skulle titta på nu.
Jag landade i Italien vid midnatt på torsdagen och när jag vaknade på fredagen var Filip ute på golfbanan för att ta hand om sina gäster. Så jag botaniserade runt i kylskåpet, hittade fina citroner, god yoghurt och lite jordgubbar att äta till frukost ute på terassen. Solen strålade, temperaturen steg över 20-strecket och jag satte mig ute för att läsa. Efter någon timme kom Filip tillbaka och vi bestämde oss för att gå till klubbhuset på golfbanan och ta en kaffe och något att dricka. Som ni ser har han drabbats av det italienska vädersyndromet vilket innebär att man går ordentligt påklädd fastän det är rätt varmt, till skillnad från oss svenska som kastar av oss kläderna så fort solen skiner. Själv gick jag barbent med tunna prickiga strumpor i skorna vilket såklart orsakade en lustig solbränna efter någon timme i solen…
Sedan skulle Filip hålla en golflektion för några gäster så jag satte mig på terassen igen för att lapa sol. Älskar den här lilla slitna plätten, doften av nyklippt gräs och de ståtliga träden. Älskar inte lika mycket det faktum att man kan bli träffad av golfbollar där om man har otur och folk slår riktigt dåligt. Det har dock inte hänt än, ta i trä. Jag drog i alla fall på mig min nya baddräkt (som förhoppningsvis kommer se bättre ut när min hud inte har samma nyans som tyget, rookie mistake) och satte mig för att läsa Donna Tartts Den hemliga historien. Läste Steglitsan förra sommaren och gillade den jättemycket så nu kände jag att det var dags för denna.
När Filip var tillbaka på hotellet dukade vi upp lite olika korvar, gröna oliver, en rejäl bit parmesan och blandade varsin drink. Sedan turades om att spela nya favoritlåtar i högtalarna och bara njöt. Livets liv. Så här vill jag ha det prick varje dag när jag blir pensionär.
På kvällen åkte vi in till Rom för att äta middag. Golfbanan och hotellet ligger ungefär 25 minuter från själva stadskärnan så det går ganska smidigt att ta sig in. Vi strosade runt lite bland mysiga gator och nya kvarter innan vi tog sikte på en restaurang som vi sett massor av gånger tidigare men aldrig hunnit äta på.
Själva restaurangen heter Santa Lucia (så härligt klyschigt italienskt) och har en stor uteservering som liksom ligger på en upphöjd liten ö, nära Piazza Navona. Där åt jag en pastarätt med massor av hyvlad svart tryffel och Filip tog en risotto med tonfisk. Så gott! Sedan strosade vi vidare och åt efterrätt och drack espresso på en annan restaurang där Filip lärt känna en av servitörerna. Mätta och belåtna tog vi en taxi hemåt och så var den fredagen i Rom slut.
espresso och prickiga strumpor i italien varannan månad låter ju inte lite fantastisk direkt. hur funkar det med filips kurser han håller? är det på italienska eller engelska?
Åh vad jag kan relatera till det där resa på semester vs. hälsa på sin bästa person. Jag åker till San Francisco så ofta jag hinner men de härligaste stunderna är ju inte dom när man shoppar billigt eller springer på stökiga barer utan snarare när man äter glass och tittar på film i sängen.
Älskar din inledning (eller ja, allt i detta blogginlägg)…kan inte förstå exakt hur det är för dig och Filip och att köra distans, men jag kan relatera till det ganska bra och har själv fått uppleva det där med, "men ska du åka till USA igen". Nu var det ett gäng år sedan jag och Liz levde i olika länder men ville mest bara skriva – heja er och länge leve kärleken! Fortsätt att kämpa på med avståndet och åk till Italien så mycket som du bara kan! Puss <3
Ungefär som jag som åker till London tre veckor, hemma en, London tre och så vidare. Är ju så jäkla kär och är knappt aldrig ens ute i London utan bara sånt där två-parigt.
Det är ju bara så fint att du KAN åka till Italien några gånger om året! Bättre det än att inte ha råd och därför inte kunna träffas liksom? Det om något hade ju varit jobbigt, men folk måste ju alltid kommentera allt. Älskar att ha de där vardagsstunderna varje dag, hade inte alls gillat att bara ha de varannan månad.
För vår del är det ju bara fint att du kan åka iväg, uppleva saker, och sen komma hem igen och visa för oss!
Italien är trevligt.
men va! så märkligt att folk ifrågasätter det? du har ju din pojkvän där? haha, är väl inte alls konstigt att åka dit då och då :O
Och livet på en pinne känner jag på samtliga bilder <3
Det är klart du åker till Italien när du kan! Skulle helst åka till Spanien varje helg för att hänga med min käraste, om jag hade kunnat.
Härliga bilder som får mig att längta ännu mer !
Härliga bilder 😀