På lördag ska jag springa Tough Viking i Hagaparken. Det är en åtta kilometer lång hinderbana. Med isvak, gyttja, höga ramper och ett elhinder på 10 000 volt. För att bara nämna några saker… En del av mig är livrädd. En annan undrar hur sjutton jag lyckades tacka ja till detta. En tredje är lite, lite nyfiken på hur det ska bli.
Som tur är har jag tre kollegor med mig och ja, allting är ju egentligen deras förtjänst, eller fel, beroende på hur man ser det. En copywriter på byrån där jag jobbar slutade nämligen hos oss i mars vilket betydde att jag fick gå in och ta över ett par av hans kunder. En av dem var Reebok, som förutom att göra väldigt roliga kampanjer också är huvudsponsor till… just det. Tough Viking.
Så någon gång där i början av mars sitter vi i ett mötesrum. Jag träffar min nya kund för första gången och är självfallet mån om att göra ett gott intryck som efterträdare till min omtyckte kollega. Plötsligt hör jag hur diskussionen kring nästa kampanj avbryts med en fråga: ”Ni kommer väl ha med ett lag i Tough Viking i år?”.
”Ja!” jublar mina vältränade och vansinniga jobbarkompisar kring mötesbordet. Följt av en paus. Allas blickar på mig och så yttras kommentaren jag fasat inför: ”Julia, du ska väl vara med?”. Ett par sekunder av tystnad. I mitt huvud finns bara en tanke: Gör. Ett. Gott. Intryck. Så plötsligt hör jag mig själv säga ”ja”, eller inte bara ja, ett hurtigt ”självklart!” slinker till och med ut ur min mun.
Och nu sitter jag här. Fyra dagar kvar till loppet. De senaste veckorna har jag tränat mer än någonsin. Och ändå känner jag mig väldigt långt ifrån att vara någon viking. Jag fasar inför det kalla vattnet i isvaken och jag längtar redan nu till duschen efteråt. Ja, efteråt. För jag tänker klara det. Om jag så får släpa mig runt på knä. Med darrande armar. Och lera upp till hakan. Lova att ni hejar på mig så lovar jag att genast byta taktik för att göra goda intryck. Okej? Snart gäller det. Jag är redo. Så redo jag kan bli.
Jag är så otroligt imponerad av folk som ens springer, jag nöjer mig med att gå och kanske springa till en buss eller ett tåg då och då. Gick förbi en sträcka av Toughest här i Malmö i helgen, och tycker mest att folk som är med är rätt galna, men kan tänka mig att det ändå är en rejäl kick när man klarar det!
Så pepp pepp! Hoppas att du har någon som tar bilder, för det är ju det roligaste, att se hur det går till!
Men vad kul!!
Jäkligt modigt! Jag hade aldrig vågat 😉 Önskar dig stort lycka till!
cool bild
Heja heja, jag håller tummarna för dig! Jag lyckades halka in på ett bananskal när ett gäng på jobbet skulle åka vasaloppet också. Helt plötsligt var jag också anmäld – och jag tog mig igenom det! Superkul var det 🙂
Oj va läskigt! Kommer nog gå kalasbra och shit va grym du kommer känna dig efteråt! Hejar och håller tummarna!!
haha åh herregud tänker jag! men vet du? har vänner som har gjort det och klarat det galant och de är inte extremsportare eller elitlöpare. Du verkar ju ha en vilja av stål! tänk stoltheten efter!!
hahah omg