Williamsburg – Julia Eriksson

Nyår i New York med kompisbrunch, skaldjursfest och museibesök

Några dagar innan 2018 blev till 2019 klev jag ombord på ett plan med destination New York. En flygresa som inte skedde helt utan klimatskam, för jo, även jag har min beskärda ångestdel i detta. Dock tycker jag att det har förts en hel del bra resonemang om miljö och flygande i bloggar och kommentarsfält den senaste tiden, vilket jag välkomnar på min lilla mikroinfluencer-nivå. Men det är oerhört komplext och ett tag övervägde jag att låta bli att skriva om den här resan för att jag kände dåligt samvete, samtidigt är det ju en dum tanke när jag ändå varit där. Lika bra att göra något fint och kvalitativt av en resa som genomförts och förhoppningsvis kunna inspirera till miljösmarthet och goda val i andra inlägg framöver.

Nåväl, resan gick snabbt och smidigt och jag landade sent på eftermiddagen precis när solen höll på att gå ned. Ljuset var alldeles varmt och magiskt för att övergå i skymning när jag hoppade in i en taxi och rullade mot New York City med Manhattans skyline som utsikt genom fönstret.

Väl framme i Greenpoint i Brooklyn släpade jag mina väskor uppför de smala trapporna och låste upp dörren till Annas lägenhet. Anna är ju en av mina bästa vänner som nu bor och jobbar i New York sedan 1,5 år tillbaka och såklart en av de stora anledningarna till varför jag rest dit. Eftersom det varit jul hade hon åkt hem till sin familj i Stockholm och skulle komma tillbaka först dagen därpå tillsammans med vår kompis Linn. Även min barndomskompis Julia och hennes kille Erik skulle hälsa på över nyår och egentligen komma fram en dag före mig, men deras plan blev inställt och de blev ombokade två(!) dagar senare. Så lite oplanerat var jag helt själv på plats där i lägenheten, men det gick bra. Jag kilade ner och åt en ramen några kvarter bort och försökte sedan hålla mig vaken så länge som möjligt för att mota jetlaggen innan jag gav upp strax före tio och somnade.

Nästa dag började jag hurtigt med morgonyoga (typiskt jetlaggat semesterbeteende) innan jag klädde på mig och gjorde mig redo för att möta upp min kompis Majsan. Hon bor också i New York tillsammans med sin kille Stuart och vi lärde känna varandra i Stockholm för några år sedan. På väg till fiket i Williamsburg där vi skulle ses passerade jag lite gatukonst av Egle Zvirblyte som jag följt länge på Instagram.

Jag och Majsan fikade och recappade allt som hänt sedan sist innan vi tog en sväng i lite olika vintagebutiker i närheten.

Sedan var hon tvungen att jobba så då fortsatte jag att strosa omkring på egen hand bland butiker, gatukonst och villaområden. Eftersom det bara var några dagar efter jul var allas hus proppfyllda med dekorationer, den ena mer ambitiös än den andra. Plötsligt kändes min egna julgran väldigt sparsmakad i jämförelse med en fullsize julkrubba med tillhörande snökanon…

Efter en tur ned till vattnet och en shroom burger, dvs friterad ostfylld portobellosvamp, på Shake Shack återvände jag till Greenpoint och mina hemkvarter. Jag köpte mat och snacks och inväntade de andra som anlände med sina flyg under kvällen och till sist hade alla kommit fram!

Följande dag var nyårsafton och därmed slutklämmen på 2018. Vi började med en ordentlig brunch på Five Leaves några kvarter hemifrån. Jag åt avokadotoast, delade på pommes med tryffel och drack lemonad.

Därefter gick vi förbi fiskaffären där vi lagt en beställning på hummer, ostron och blåmusslor. Strax innan vi skulle dit insåg vi att hummern vi bokat förmodligen skulle levereras levande, något vi inte riktigt tänkt på innan… Tack och lov för instruktionsvideos på YouTube! Nu vet vi alla hur man så humant som möjligt tillagar en riktigt bra hummer. Dessutom blev Anna expert på att öppna ostron under kvällen, riktigt många vuxenpoäng på det.

Vid åtta på kvällen hade vi hunnit dekorera lägenheten, handlat och lagat den mesta av maten, gjort oss nyårsfina och välkomnat Majsan och Stuart på nyårsmiddag. Förutom den egenkokta hummern som serverades med potatisgratäng, örtaioli och fänkålssallad, åt vi ostron, hummersoppa och blåmusslor gratinerade med parmesan, persilja och vitlök. Så gott och riktigt nyårslyxigt alltihopa.

Efter key lime-paj och drinkar begav vi oss ned till vattnet inför tolvslaget. Planen var att se fyrverkerierna från Manhattan men eftersom det regnade och var mulet gick det tyvärr inte att se så långt. Så vi fick nöja oss med lite småfyrverkerier i närheten och våra egna tomtebloss. Sedan gick vi hem och dansade till powerballader i köket ända tills klockan blev tre.

Nästa dag vaknade vi lite småsega men bestämde oss ändå för att ta tag i dagen, carpe diem osv. Eftersom det var Eriks första besök i New York åkte han, Julia och jag till Central Park tillsammans för en promenad. Ett tag kändes det riktigt vårigt och varmt och när man kommit en bit in i parken och bort från de värsta turistansamlingarna var det väldigt härligt.

Efter en mustig sopplunch på Dean & DeLuca gick vi till Guggenheim som visar en utställning med Hilma af Klint. Hennes verk gjorde sig otroligt bra där, särskilt med tanke på att hon under sitt arbete flera gånger talat om att hennes målningar skulle placeras i ett tempel eller museum byggt i spiralform, vilket ja är exakt hur Guggenheim är utformat. Så imponerande och så fascinerande att få ta in hennes konst som ändå sågs som extremt nyskapande när den målades för drygt hundra år sedan. En fin kulturstart på det nya året! Efter museibesöktet samlades vi alla igen hemma hos Majsan och Stuart för att äta den traditionsenliga nyårsdagspizzan och spela sällskapsspel och därmed var mina första New York-dagar slut. Hoppas ni hängde med hela vägen!

Fyra dagar själv i New York

Det är måndag morgon i New York. Dagen efter Oscarsgalan och jag och Anna vaknar upp till ett mail som säger att hon måste åka till London. Helst redan idag. En av hennes kollegor har blivit sjuk, det finns ingen annan som kan göra jobbet, hon måste täcka upp. Att jag klarar tre dygn själv i Brooklyn är det ingen fråga om, det är mest synd om Anna som måste fara kors och tvärs över jorden utan någon som helst framförhållning. Men så får det bli och här börjar en annan del av min New York-resa. Jag är själv i en gigantisk stad och har inte ett enda måste på min agenda – det känns svindlande och lyxigt på samma gång.

Under tiden som Anna åker in till kontoret på Manhattan för att hämta upp sina jobbsaker går jag till ett fik för att skicka in mina uppgifter i skrivkursen som har deadline samma dag. Jag passerar färgglada väggmålningar på vägen dit och sätter mig sedan ned med en kaffe och croissant och skriver olycklig kärlek i sommarstockholm. Det känns avlägset och nära på samma gång. Här är ett utdrag:

Innan Anna tar en taxi till flygplatsen går vi till Five Leaves och beställer in allt vi är sugna på. Ostbricka, tryffelpommes, rödvin, musslor i grädde… Ska vi skiljas åt ska vi göra det mätta och belåtna bestämmer vi.

Några timmar senare är jag själv och det känns som jag har all tid i världen. Jag bestämmer mig för att gå omkring i Greenpoint och alla dess vintagebutiker. Efter att ha provat mig igenom ett antal jackor och klänningar utan att köpa något, lämnar jag Beacon’s Closet en kvart före stängning. Anna har tipsat om en bra bar några kvarter från hennes lägenhet och där sätter jag mig med en bok som enda sällskap och dricker ett glas vin. Sedan går jag hemåt igen, stannar till vid en affär på vägen och köper en burk Ben & Jerry’s. Längre bort hör jag ljuden av tunga lastbilar och sirener. ”Utryckningsfordonen ylar som sorgsna djur här”, tänker jag och inser att jag inte har någon att dela den tanken med. Den får bli till en kort anteckning i min telefon. Sedan tar jag på mig pyjamas och kryper upp i sängen med glassburken och filmen Lady Bird på datorn. Jag somnar till ljudet av lägenhetens susande element och måndagen tar slut.

På tisdagen fortsätter mitt liv själv i New York. Jag vaknar upp till strålande sol, det finns aningar av vår i luften och jag fylls av energi. Med en podcast i öronen och kaffe i handen börjar jag att promenera. Först norrut mot Long Island och sedan över Queensborough Bridge till Manhattan. Sträckan är lång men känslan av att se något nytt gör att den går snabbt.

Vid lunchtid sätter jag mig på Totto Ramen och beställer in en miso paitan med tjocka nudlar. Från en högtalare spelas Bette Davis Eyes och buljongen smakar himmelskt. Jag sitter vid bardisken bredvid en amerikansk man som livestreamar en hälsokonferens och i köket stökar kockarna högljutt.

Mitt nästa stopp är Guggenheim. Där ser jag en mycket liten utställning av Brâncuși och en betydligt större med Danh Vō. Dock är det något med dess uppbyggnad som inte riktigt faller mig i smaken och jag inser att Guggenheims arkitektur faktiskt gör större intryck på mig än utställningarna, för själva byggnaden är smått otrolig. De runda formerna, de böljande ytorna, trädet vid ingången – det är en perfekt kuliss.

Mätt på konst strosar jag sedan en stund genom Central Park och förbi zoot. Jag tittar på hundar och deras ägare, njuter av solen, känslan av att vara här. Det känns filmiskt på något vis och det blir både svårt och fånigt att återge allt i text men det här är verkligen en dag fylld av superlativ.

Jag kom på att jag ljög lite när jag sa att jag inte hade ett enda måste på min agenda. Faktiskt stod två saker uppskrivna och det ena är att ”Se Fearless Girl-statyn”, så det blir min nästa punkt denna dag. Jag hoppar på tunnelbanan och åker söderut, ner till Battery Park. Där, bland massvis av turister och mitt emot den gigantiska tjuren, står den lilla bronsstatyn. Efter en stund lyckas jag få en närmare titt på henne.

Sedan passar jag på att blicka ut över Frihetsgudinnan när jag ändå är där och får hjälpa ett par turister med att ta bilder framför det miniatyrlika monumentet.

Den andra punkten på min lista är att sitta på en bar och beställa $1-ostron. Förra gången jag var i New York tillsammans med Karin & Julia så satte vi oss på Sel Rrose, åt ostron och drack deras prosecco på tap. Nu upprepar jag exakt samma procedur men med extra många ostron och en bok som sällskap istället. Nöjt checkar jag av punkten på min lista.

Som avslutning på tisdagen möter jag upp Majsan och Stuart som båda två har jobbat hela dagen. Vi går till den venezuelanska restaurangen Caracas som serverar oss goda arepas och sedan anser jag min tisdag vara fulländad.

På onsdagen är vädret vidrigt. Ja, jag kan faktiskt inte komma på ett bättre ord för att beskriva det. Det har varnats för snöstorm men eftersom det inte är tillräckligt kallt ute så är det inte snö som vräker ner utan slask. Tunga, blöta jätteflingor som förvandlar trottoaren till en gigantisk slushie. Detta kombineras med kraftiga vindar och rätt vad det är, även ett åskoväder. Jag tackar mig själv för att jag verkligen tog vara på tisdagen och efter att ha uthärdat några timmar med försök till shopping i Greenpoint och Williamsburg vänder jag hemåt igen. Där sjunker jag ner i ett varmt bad och ligger stilla i två timmar. Jag äter upp resterna av glassen, läser ut min bok och fyller på med nytt varmt vatten med jämna mellanrum. Kanske är det resans märkligaste men bästa stund. Att få tillbringa en eftermiddag i Brooklyn i ett varmt bad med storm utanför fönstret och känslan av att ha all tid i världen. Det om något är ju semester.

På kvällen vandrar jag tappert genom slasket och hem till Majsan och Stuart. Vi beställer upp pizza och spelar sällskapsspel hela kvällen. Snart har även det mesta av stormen passerat.

Torsdagen är min sista dag i New York och jag fyller väskan med smink och macaroni & cheese. Vid tolvtiden hinner jag träffa Majsan en sista gång för brunch innan det är dags att krama henne hejdå. En härlig, märklig, lyxig och självständig semester har nått sitt slut och jag återvänder hem mer nöjd än på länge.

En marshelg i New York

Jag är tillbaka i Stockholm efter en vecka i New York. Det var andra gången jag besökte staden och den här gången var allt lite annorlunda. Inte så många måsten och mer tid själv – på gott och ont såklart. Men när jag traskade längs gatorna i Brooklyn och lät fötterna kliva på främmande asfalt, hjärnan fyllas av nya intryck, så kände jag en slags märklig tacksamhet. Till mig själv. För att jag gav mig tiden till den här resan. För att jag sparade pengar och för att jag känner så fina människor som lät mig bo hos dem. För att jag vågar vara ensam i en storstad och för att jag prioriterade mina önskningar, behov och mål. Vissa resor kan jag se tillbaka på med en särskild känsla, de blir liksom definitionen för en tid i livet och en viss sinnesstämning. Det här var precis en sådan resa.

Redan innan jag åkte hade jag bestämt mig för att göra resan för min egen skull. Jag skulle äta det jag var sugen på, gå in i alla affärer jag tyckte såg intressanta ut och inte stressa runt för att checka av en massa saker. Detta betydde också att jag lät kameran vila i väskan nästan hela veckan och mest fotade med min telefon. Jag hade inga särskilda tankar om att det här måste jag göra för att visa upp i bloggen eller detta måste jag tipsa vidare om. Men nu när jag kikade igenom alla bilder så insåg jag att jag nog vill dela med mig lite till er ändå, det är ju trots allt en väldigt fin vana. Så här kommer min marshelg i New York.

Jag flög från Stockholm på torsdagen och framåt kvällen var jag framme i New York. Den första natten sov jag i Williamsburg hos min kompis Majsan och hennes kille Stuart. För prick ett år sedan var jag faktiskt i Amsterdam och hälsade på Majsan när hon bodde där, så det kanske får bli en tradition…

Vi gick och handlade ingredienser till en pasta med ricotta, svamp och spenat. Sedan lagade vi middag och spelade spel och jag kämpade mot jetlaggen och höll mig vaken till kl. 23 (vilket är 05 svensk tid), ändå bra av mig.

När jag vaknade var det fredag och både Majsan, Stuart och Anna (som kommit till New York sent kvällen innan) skulle alla jobba. Jag hade dock lite skrivuppgifter att göra så det gjorde inte så mycket, istället satte jag mig på ett fik för att dricka kaffe och slutföra en novell.

Utanför fönstret var det riktigt ruskväder med stormvindar och stora iskorn som regnade ner från himlen, inte helt optimalt eftersom resten av mina planer mest gick ut på att flanera och upptäcka roliga butiker. Efter cirka tre minuter utomhus fick jag på riktigt fly in någonstans och hamnade på hamburgarstället DuMont Burger. Där satte jag mig i baren och beställde in en rejäl burgare med mac ’n’ cheese liksom inbakat. God bless America. Kunde omöjligen äta upp hela men han som jobbade där berömde i alla fall mitt försök med ett ”good job!” och en tumme upp.

Sedan rullade jag i princip ut i ovädret och hann avverka några snabba butiker innan jag tog sikte på Majsan och Stuarts lägenhet igen. När alla kommit hem från sina jobb tog vi en taxi till Bushwick för att äta på en etiopisk restaurang. Vi drack honungsvin och delade på ett stort fat med massor av olika röror som vi åt med det där pannkaksliknande brödet, väldigt gott! Kvällen avslutades med en drink och sedan tog jag med min packning och flyttade in hos Anna i Greenpoint.

Nästa dag vaknade jag alltså upp här. Annas lägenhet är en så kallad railroad apartment vilket betyder att alla rum ligger på en lång rad, liksom i mitten av huset. Så hon har fönster åt två håll, dels i köket och dels i vardagsrummet, och sen två sovrum och en hall som ligger på rad däremellan.

Eftersom Anna hade varit i Schweiz och jobbat i veckan så var hon också lite jetlaggad vilket betydde att vi båda vaknade vid åtta, ganska pigga. Så efter en stund gav vi oss ut på frukostjakt och hamnade på franska Le Gamin. Där beställde vi galette med svamp och getost samt eggs florentine att dela på. En typiskt bra start på dagen.

Gårdagens oväder var som bortblåst när vi traskade mot Williamsburg längs soliga gator. Jag älskar förresten de handmålade reklamskyltarna som finns här, ett sånt hantverk och en fin del av stadsmiljön. Målet är ju att göra en reklam som förtjänar en sådan plats någon dag…

Vi mötte upp Majsan och Stuart och sedan åkte vi tillsammans till Brooklyn Botanic Garden. Där var det vår! Krokusar och snödroppar, aah… Kom till Sverige snart!

Vårtecknen till trots så var det en ganska stor del av parken som fortfarande låg i vintervila och träden väntade på sina knoppar. Jag kan tänka mig att det är ännu finare där om en månad eller två, när deras körsbärsträd och magnolior blommar. Den japanska trädgården var dock ganska fin även så här års.

Som tur är finns det ju ett gäng växthus också att titta runt i. Bland annat ett med 500 år gamla bonsaiträd. Och det här som var på tema öken.

Efter att ha värmt oss i de olika växthusen gick vi till ett café för att äta lunch. Jag valde fish tacos som serverade på tortillas gjorda av blå majs.

Sedan åkte vi hem och kollade på en dokumentär innan det plötsligt var kväll och dags för middag. Vi sågs på en indonesisk restaurang som heter Selamat Pagi och som har supergod mat. Av någon anledning tog jag inte en enda bild på detta, men har ni möljlighet så gå dit. Allt var så gott! Efter denna superba middag gick vi ut för drinkar och dans en bit in på natten.

På söndagen åkte jag och Anna in till Soho för en liten shoppingrunda. Vi spanade i dyra vintageaffärer och köpte saker vi hade råd med på Uniqlo.

Vi hann också med ett besök på Glossier i deras showroom och där var allt precis så konceptualiserat som man kan tänka sig. Jag tycker det är extremt intressant ur ett varumärkesperspektiv – hur man kan lyckas skapa en så tydlig helhet i allt från paketeringen med små klistermärken till valet av blommor. Köpte i alla fall med mig lite fina grejer hem, säg till om ni vill ha en recension sen!

Efter en smoothie-paus på ett ställe vars namn jag inte minns men som hade fina bord, åkte vi hemåt och handlade ingredienser till kvällens middag. Sedan kom Majsan över och vi lagade halloumitacos (med svindyr halloumi pga det finns knappt att köpa) och en massa guacamole, mangosalsa och annat gott.

Söndagskvällen avslutades med visning av Oscarsgalan hemma hos en kompis till Annas kollega. Jag hade bara sett en nominerad film då (Call Me By Your Name) men försökte hänga med så gott jag kunde i prisutdelningarna och talen. Mest uppmärksamhet under kvällen ägnade nog alla dock åt den nyadopterade greyhounden Kipling som låg på bästa platsen. TV, snacks och hundar – den perfekta avslutningen på en New York-helg ändå.