Jag är halvvägs in i semestern. Axlarna har sänkt sig till normalläge och tankarna på jobbet är långt borta. Gott så. Under den första delen av min ledighet har jag mer eller mindre färdats fram och tillbaka längs E22:an. Jag har hunnit besöka tre olika skärgårdar på östkusten och gjort en visit på Öland. Men låt oss ta det från början.
Jag checkade ut från jobbet en sen onsdagseftermiddag, hoppade på bussen vid Cityterminalen och rullade sedan från regn till sol och ner mot Misterhults skärgård. När jag kom fram var klockan sent, husen låg inbäddade i mörker och allting var stilla.
Morgonen därpå vaknade jag av solen bakom spetsgardinen. Jag kilade ner till havet och tog det första av många morgondopp och sedan hörde jag min lilla brorson tjoa så då skyndade jag mig upp för att leka med honom.
Resten av dagarna flöt på stilla skärgårdslunk. Jag umgicks med min familj, lagade mat, sprang på grusvägar och åt glass.
Var klädd i pastell och luktade Mygga, sommarens viktigaste doft tillsammans med Nivea solkräm.
Grävde i sandlådor, grillade korv och såg havet ligga alldeles spegelblankt. Det blev den perfekta inledningen på min semester. Så långt ifrån Stockholms brus man kan komma, med en plupp i mobiltäckning, på samma plats som så många gånger förr, omgiven av trygga människor.
Lagom till lördagen var det dags att byta skärgård och jag rullade mot mina hemtrakter och sedan ut mot Arkösund. Där väntade en hel hög med kompisar vid bryggan. Vi tog en glass i solen och köpte nybakat bröd innan vi gav oss ut på havet igen.
Efter en blåsig båttur var vi samlade på udden hela gänget. Åtta vuxna, två barn och en hund i ett perfekt litet kaos.
Jag och Anna hade ansvaret för middagen så vi gick ut och skördade rädisor och rabarber. Sedan slog vi två sorters aioli, en vanlig och en med örter, grillade kål, lök, majs och potatis och lade fram räkor, morötter, gurkor och rädisor. Ett ombyte inför det och middagen var serverad. Till efterrätt blev det rabarberpaj med vaniljsås och en rafflande brädspelsomgång.
Dagen därpå började med regn så då satt vi inne och läste, lekte och slumrade. Karin och Fredrik lagade mexikansk brunch till hela gänget vilket var så gott.
Sedan tittade solen fram igen och vi kunde plocka vinbär och körsbär, hänga på bryggan i solen och ta några dopp. På kvällen lagade vi pasta och tittade på filmen om Elvis.
Väl tillbaka hemma hos mina föräldrar gjorde vi ett besök på glassrestaurangen Smultronstället i Söderköping. Jag åt en mandelmums med brownie- och mandelglass, kolakräm, chokladmousse, mjukglass och mandelbiskvier.
När glassen sjunkit undan en aning stack jag ut och sprang en runda. Sommarvädret har ju varit lite sisådär de senaste veckorna med ganska svala temperaturer och en del skurar, men är det något som är bra med det så är det att det är perfekt löparväder. För mig som annars blir panikvarm och högröd så är 18 grader en ultimat temperatur att springa i.
Innan det var dags att resa vidare hann jag med en liten utflykt i skogen också. Målet var att hitta svamp, men de lyste med sin frånvaro. Som tur var fanns det massor av skogshallon att plocka istället så det gjorde jag och bakade en kaka av.
Efter att ha stigit upp i gryningen (bokstavligen ja, klockan var 05:30) och sjungit för min mamma som beställt en tidig väckning på sin födelsedag, packade jag ihop mina väskor och hoppade på Silverlinjen mot Öland. På vägen dit fördrev jag tiden med att hitta på alternativa beskrivningar av vad olika invasiva arter egentligen är. Resultatet finns här.
Framme på Öland möttes jag av familjen Rude och vi styrde bilen mot Färjestaden. Där väntade middag med rökt fisk, räkor och egenodlad potatis. Sedan blev det ett mycket svalkande kvällsdopp i vågorna nere i hamnen.
Dagen därpå åkte jag och Emelie till Capellagården som grundades av Carl och Siv Malmsten. Vi tittade på utställningarna gjorda av eleverna som studerar på olika hantverkslinjer. Så mycket fint att ta in och inspireras av.
Vi tittade runt i planteringarna också och jag kände att jag blivit som min mamma som uppskattar keramik, hantverk och trädgårdar och försöker att få in allt sådant på semestern. Fint ju. Sedan kom en skur och vi dök in i ett växthus för att äta lunch.
Efter att jag lagt en ansenlig summa pengar på en ljuvlig liten skulptur med motiveringen ”konstmarknadens utveckling brukar ändå vara starkare än börsen”, åkte vi vidare och stannade till vid ett krukmakeri. Eftersom keramikbudgeten var bränd tittade jag mest och hittade ett fint bord i farten.
Sedan for vi vidare och jag fick se landstället som Emelie och Johan köpt på ön. Det är ett projekt som innefattar en hel del renovering, men som har en otrolig potential. Jag har redan bokat in mig som gäst i uthyrningshuset till sommaren 2028.
Nästa dag stod det loppis på schemat och vi jobbade oss uppåt längs öns östra sida och stannade vid varje skylt vi såg. Jag som hade lite begränsat med utrymme i min packning fokuserade på att göra små köp, som ett halsband och ett kuddöverdrag, men Emelie som hade ett helt hus att fylla gick loss på de större grejerna. Den antika aladåbformen lämnades dock av oss båda.
Efter lunchcrêpes i Borgholm och grillmiddag ute i torpet var det dags att ta farväl av solens och vindarnas ö för att åka vidare till den fjärde etappen på min semester.
Som kontrast till allt häng med familj och vänner hade jag bokat in fem dagar själv i en stuga på Hasselö en timmes båtresa utanför Västervik. Jag jobbade mig alltså E22:an uppåt till Tjusts skärgård denna gång.
Det var första gången jag var på Hasselö men jag blev så nöjd med mitt val av ö. Den var alldeles lagom liten med allt man kan behöva inklusive en lanthandel för matinköp, ett bageri med nybakade frallor och en liten loppisbod där jag hittade Århundradets kärlekssaga för en femma.
Mina dagar på ön flöt verkligen på i stilla mak. Jag åt frukost på trappan, läste Knausgård, löste ett par kryss, sprang en runda, skrev några sidor och lagade middag. En kväll hade aw för mig själv som slutade med att jag försökte lista ut vilken version av Love Minus Zero som är bäst. Jag är fortfarande inte helt säker.
Till sist blev det dags att stänga väskorna jag dragit runt på i drygt två veckor för allra sista gången och jag tog båten till Västervik, ersättningsbussen till Linköping och tåget till Stockholm. Här befinner jag min nu, snart redo för del två av semestern och en ny väska har fyllts. Den här gången med vandringsgrejer, för tidigt tidigt i morgon bitti hoppar jag på tåget med destination Österrike. Där ska jag och tre vänner vandra i Alperna under fem dagar vilket ska bli så roligt! Jag håller tummarna för att vi slipper åska och de värsta regnskurarna och att vi klarar oss runt vår rutt helskinnade. På vägen hem passar vi på att göra ett stopp i Berlin i några dagar och där har jag inte varit sedan jag var 15 år, så jag är jättepepp på att upptäcka den staden på nytt. Särskilt mycket bloggande kommer det tyvärr inte bli den närmsta tiden, mest troligt ingenting alls eftersom tekniken stannar hemma, men vill ni få glimtar av min resa i realtid så kan ni följa mig på Instagram. Ha det fint så länge så hörs vi snart igen!