Att vakna upp i en helt ny stad och ha en öppen dag framför sig, det är en ynnest. Att dessutom få tillbringa den på egen hand känns extra härligt. Ingen som säger åt mig vad jag ska göra, vart jag ska gå eller när det är dags att äta. Bara jag som promenerar omkring på känsla.
Jag knyter på mig skorna och tar sikte på Marais. Passerar barn på skateboards, färgglada små gator och vackra hus. Place de la République börjar sakta fyllas av människor och solen värmer upp trottoarerna. Uteserveringarna dukar fram sina bord och stolar, en servitör visslar glatt.
På Rue de Bretagne hittar jag en mysig matmarknad bland husen. Här trängs färsk fisk med ceriserosa rädisor, varsamt staplade morötter blandas med spretande kronärtskockor och apelsinerna doftar solmoget och har sina gröna blad kvar.
Pioner står uppradade i hinkar längs med golvet. Hade jag stannat längre än bara över helgen hade jag köpt mig ett knippe, bara för att de är så fina.
Det är lördag i Paris. Folket på gatorna är trevliga, solen skiner och jag har hela dagen för mig själv. Kameran fylls sakta med bilder, i anteckningsboken gör jag små noteringar och mina tidigare så stilla sinnen fylls nu med inspiration. Här mår jag bra.
Läs också:
Det låter ju faktiskt helt fantastiskt att ha en helt fri dag framför sig sådär som BARA en själv bestämmer över! mer ensamresor åt folket känner jag 😀