Det är lördagskväll och jag möter upp min kompis Gaëlle på Bananas bakficka. Hon har kommit med tåget från London för att stanna över nyår och vi tar en drink för att prata om allt som hänt sedan sist. Efter en stund kommer vår gemensamma vän Anna förbi och på vägen hittar hon Isabella som sitter och läser Truman Capote över en negroni. Vi samlas alla fyra längst in och pratar om konst och skapande, Isabella säger att vi måste läsa Stone Mattress av Margaret Atwood. Jag söker på titeln och sparar den i en flik för att komma ihåg till senare. Sedan berättar jag om min trendspaning som jag hållit i radio och Gaëlle lånar min telefon för att googla på om den franska rätten hachis parmentier är samma sak som shepherd’s pie. Det är den på ett ungefär. Efter det bildsöker vi Gucci 1995 för att illustrera den perfekta partyblusen och se hur den matchas bäst.
På söndagsförmiddagen läser jag ut Johanna Adorjáns bok En alldeles särskild kärlek. Det står i författarbeskrivningen att hon är född i Stockholm, men hon skriver på tyska så jag blir nyfiken på vem hon är och gör en snabb sökning. Sedan bestämmer jag och N oss för att gå på bio och se Wicked, jag bokar biljetter till samma kväll. Innan bion äter vi på en hamburgerrestaurang i närheten. Den ligger mittemot Polestars showroom och vi diskuterar deras uppskjutna bokslut och söker på hur stor andel av företaget som ägs av Volvo Cars. Efter filmen, som jämfört med originalmusikalen var en uppvisning i mediokra karaktärer och lätt hade kunnat klippas ner en timme för större behållning, googlar vi klipp på intervjuer med Ariana Grande och Cynthia Erivo. Det ena tycks märkligare än det andra.
Nästa morgon läser vi gårdagens pappersversion av Svenska Dagbladet. En artikel handlar om Thailands nya premiärminister Paetongtarn Shinawatra som i samband med sin nya roll blivit tvungen att deklarera sina tillgångar. Hon äger en rad fastigheter och mark, men också 108 ringar, 205 par örhängen och nio stycken Bearbricks. Jag googlar det sistnämnda och utbrister ett ”aha” när jag känner igen designleksaken. Efter det följer en diskussion om huruvida man förknippar namnen Angus med kor och Ingrid Marie med äpplen, vi båda söker för att styrka vår tes och vi båda får rätt. Sedan läser jag att de planerar att ändra reglerna för hur tunga bilar man får köra på sitt vanliga körkort och googlar på hur mycket en normalstor bil faktiskt väger. På eftermiddagen går jag ut för att fylla upp mitt kylskåp. Jag har planerat och sökt upp recept på ribollita med svartkål och en katsu sando där jag tänkte byta ut schnitzeln mot panerad aubergine. Väl i mataffären letar jag länge efter worcestershiresås och måste bildsöka hur den ser ut för att kunna hitta den på hyllan. Tyvärr får jag gå hem tomhänt då den visar sig vara slut. Det sista jag söker på är modellnumret till min dammsugare för att kunna köpa rätt påsar och i och med det känner jag hur den njutbara julledigheten är över och vardagens intåg väntar på riktigt.
Lämna en kommentar
You should have asked your friend from London to bring you Worcester sauce 😛
Ah, yes! Too bad I realized I needed it after she arrived.
Man undrar varför worchestersåsen var slut? Blev nyfiken.
Ja, är det kanske någon nyårsmat som alla lagat som innehåller det? Ett mysterium att lösa.
Er worschester saus i waldorf salat som ofte serveres til kalkun. Kanskje derfor?
Ja, det är en bra gissning!