När klockan ringer finns inte längre något dagsljus till hjälp. Jag tänder lampan på sängbordet, ställer ögonen lätt på glänt, lyfter undan den tunga armen som håller kring min midja och lirkar mig ut från det varma täcket. Utanför köksfönstret hänger en tunn gryningshimmel över Pålsundet. Jag ser froströk under broarna, neonklädda cyklister på väg mot dagens åtaganden, trädens flammande löv, påminns om hur de brinner alldeles för snabbt varje år. På köksbordet står en karaff vatten som fått bubblor längs kanten och en bukett blommor från fredagens middag. Vi satt där i timmar, åt oss igenom en meny av ugnsbakad brie med fikon, timjan och honung, gröna oliver och cornichons, salsiccialasagne med bönor, grönkål, citron och ricotta, en krispig grönsallad vänd i dressing, chokladmousse med olivolja och havssalt. Söta, tunga, syrliga och lena smaker att lägga på tungan, fyllas av i oktober. I badrumsspegeln möter jag min blick för första gången idag. Jag ser jag fyra nya linjer, tunna spår i pannan och på hakan, tänker att det är sorgen som fått mig att åldras snabbare, som om jag kroppsligen och själsligen förändrats och det har jag ju. Med fasta fingertoppar smörjer jag ansiktet med krämer, trycker längs käkbenen och kinderna, avslutar med att gnida in händerna i bivaxblandningen som doftar av grön mossa, ros, svartpeppar och patchouli. I ryggsäcken lägger jag de svarta träningskläderna, en liten sminkväska, jobbdatorn och en diktsamling skriven av någon som tycks både ung och lovande. Det är sista veckan innan den gröna läderkappan blir för kall, jag tar på mig en svart sammetskofta under och en kamelfärgad ullhalsduk till, tunna strumpbyxor, knälång kjol och höga svarta stövlar. En hastig blick på klockan, den är mer än vad jag tänkt, jag skyndar ut genom porten, över innergården och hamnar rakt i morgonrusningen. Ravels stråkkvartett i f-moll gör mig sällskap, räcker hela vägen från Hornstull till den underjordiska perrongen vid Stockholm city. Där kliver jag på tåget norrut, färdas mot en av de stora kontorsbyggnaderna med skrivbord i långa rader. Ikväll ska jag på opera, sjunka ner i en av de sammetsklädda stolarna under det välvda taket och insupa melankolins mörker, men först ska jag arbeta tills skymningen stilla sänker sig igen.