Andra halvan av april

Hej från sekretären i vardagsrummet! Jag sitter på just den här platsen och skriver nu. Under dagen har jag sett skuggorna flytta sig på golvet, solens strålar leta sig in genom fönstren. Jag tänker att det är när man lärt känna ljuset i en lägenhet som man känner sig hemma på riktigt. Ännu är jag inte riktigt där, jag överraskas ibland, stannar upp och iakttar, tur att det finns gott om tid att lära. Nu har vi bott här i drygt två veckor, låt oss titta på vad som har hänt i livet sedan vi flyttade in.

Det har blivit vår på riktigt. Under en löprunda såg jag att vitsipporna slagit ut och bildat en mjuk bädd. Jag ville lägga mig ner och vila bland dem, andas in den där pigga gröna doften.

En morgon var jag bjuden på bokfrukost och fick dricka kaffe och lyssna på författarprat. Trevligt! Jag skyndade mig mot jobbet sedan med bokpåse i handen och raska zebrasteg.

En annan dag åt jag hemmajobbslunch på den högst sporadiskt inredda (eller säger man utredda?) balkongen. Till helgen kommer mina föräldrar upp och då tänker jag att vi tar bilen för att handla utemöbler. Vi ska bara lista ut vilka vi ska köpa först.

Två starka färgklickar. Min röda saknade kostym som jag plockade fram från de magasinerade lådorna och en stor bukett tulpaner som jag fick när jag fyllde år.

Mer färg i form av mjuka pasteller. Jag tänker alltid på Annika i Pippi Långstrump när jag kombinerar gult och rosa.

Malin, Nawar och jag gick och såg Lars Noréns Personkrets 3:1 på Stadsteatern. Den var bra och mörk, allra bäst var den andra akten som blev extra stark.

Förra helgen överraskade vi Linn och Laurenz med babyshower. En hel hög med folk var vi som samlats, lyckost den lilla bebisen som har så många fina vuxna omkring sig och världens bästa föräldrar.

Så här såg jag ut på vägen därifrån. Willys-kassen i högsta hugg för jag hade handlat mat då vi skulle ha kompisar över på kvällen. Första middagsbjudningen i lägenheten och vi hade panikpackat upp lådor hela morgonen för att bli någorlunda klara. Ändå ett bra trick att bjuda hem folk snabbt så att man får en deadline och slipper leva bland kartonger alltför länge. Eller ja, nästan för jag skriver detta med två kartonger bakom mig och ännu fler i rummet intill.

Men sakta börjar det ta form även om mycket är provisoriskt. Taklampans upphängning till exempel och de där kartongerna med tavlor som ska få komma upp på väggarna. Väggarna ja, som vi har tänkt måla en vacker dag. Nåväl, vi har gardiner i alla fall och det har vi enbart för att de förra ägarna lät dem sitta kvar, annars hade det nog dröjt minst ett år innan det skulle komma på plats.

En sak i taget. Först bokläsning med kaffe på balkong.

Sedan en andra rensning av grejer när allting packas upp. Det mesta ovan hamnade på Vinted.

Under en löprunda på Reimersholme såg jag att körsbärsträden slagit ut. Vad fascinerande det är med saker som nästan alla tycker är vackra, man märker hur både tanter, hundägare, småbarn, mellanchefer, tonåringar och löpare har svårt att inte stanna till och titta upp.

Tittade jag ner förra veckan kunde det däremot se ut såhär. Ljusblå ull och chokladbrun manchester. Eller bara punschrulle från topp till tå.

Lagom till att vi äter middag brukar solen ha nått runt huset och lyser in i köket, har jag lärt mig. Den här dagen åt vi caesarsallad med bakad sötpotatis och halloumi. Allting extra orange i golden hour-ljuset.

Jag ser fram emot en sommar av solnedgångar här. Nu är vi också i stunden av att allting blir lite, lite grönare för varje gång man tittar ut genom fönstret. Om man sitter där tillräckligt länge kan man nog se träden slå ut i realtid.

I fredags tog vi en aw efter jobbet på vårt vanliga ställe, Tropical Un pezzo D’italia. Äntligen helg, äntligen uteserveringsväder.

I Kungsträdgården rådde kollektiv körsbärsblomshypnos.

Och jag följde upp med körsbärsläsk och pizza på 800 grader slice. Var tvungen att ta en tugga av varje för att se vilken som var varmast.

I söndags hade vi vårstädning i föreningen följt av korvgrillning. Extra viktigt att vara med första gången och hälsa på alla nya grannar. I och för sig tycker jag att det alltid är viktigt att vara med, tror det är stärkande för karaktären och gott för själen att sopa löv och bära trädgårdsmöbler tillsammans.

Inspirerad av fixandet tog jag tag i att skura golvet på vår balkong med linoljesåpa. Det gick från grönbrunt till trärent, vilket var väldigt tillfredsställande.

Under tiden lagade Nawar högrevstacos som vi åt till söndagsmiddag och förmodligen äter hela denna vecka också. Älskar rester. <3

Snart väntar en långhelg med tjugo grader och sol, föräldrar på besök och mer fix i lägenheten. Kanske spikar vi upp någon tavla, kanske kommer vi fram till hur vi ska göra med handfatet och kommoden i badrummet, kanske får vi i ordning på balkongen, kanske nöjer vi oss med att se hur ljuset faller in över golvet och känner oss lite mera hemma.