Det är söndag och jag
skriver en lista över saker jag ska försöka göra rätt framöver.
Om maten jag ska äta och initiativen jag
borde ta. Och jag borde också träna
i alla fall tre gånger.
Skriva lite kanske,
skulle jag kunna göra det tack.
Veckan innan har vi suttit intill varandra i baren, på restaurangen.
Det är första gången på mycket länge som det bara är
vi två.
Och jag frågar henne hur hon gör för att vara modig.
Hur man vet och hur man vågar.
Jag vet så lite om vad jag vill och
så mycket om vad jag borde.
Fick alla rätt på rationella provet.
Benen är tunga och asfalten prickig.
Ett majregn faller över mig när jag
tuggar backen i små tuggor.
Viskar för mig själv
”uppåt, uppåt, uppåt
mata på, mata på, mata på”
knaprar kilometer mot huvudbry.
Jag får låna en ryggsäck till sommarens vandring.
Promenerar sedan hem med den på axlarna
bron över vattnet
raksträckan mot gatlyktorna.
Och tanken slår mig,
vad skulle hända om jag fortsatte?
Om jag bara gick och gick och
gick hur långt som helst.
Men så gnager samvetets hamster i sin bur.
Två vita tänder som säger att jag
borde ringa henne.
Och henne.
Det är så många hon jag borde ringa.
Och morgonen därpå tar jag backen ner mot Slussen
viker in i den stora klungan som
rör sig över Guldbron.
Har ljus kostym under trenchcoaten
fem timmars sömn i kroppen och
plötsligt i huvudet:
Vad håller jag på med?
Var det så här livet blev?
Är det allt?
Kanske borde jag byta valspråk
i mitt liv.Plikten framför allt.
Flykten framför allt.
Vart jag ska?
Den som ändå visste.
Lämna en kommentar
Det fångade mig att läsa detta. Trots snubbe, två kids, bostadsrätt och fast jobb hänger känslan som du fångar kvar. Vad blir det av allt detta, vart är jag påväg, är det åt rätt håll.
Ja, den känslan. Livet.
Den kändes…
Ouff
Aj. Precis så.
Så jävla fint Julia
Jag bytte valspråk vid nyår. Tydligen hade jag haft ”Plikten framför allt” i alla år. Försöker nu leva efter ”Njutning framför allt”. Går inte jättebra alltid, men ibland kommer jag på mig själv. Varför ska jag alltid göra det tråkiga först, för att sedan få göra det njutiga om det finns tid över? Bättre att börja med det njutiga och ta det tråkiga om det finns tid över.
Den här texten träffar mig så starkt. De här känslorna går i cykler hos mig. Ifrågasättandet, gnagandet och sen accepterandet och så rullar det på, tills nästa gång. För mig känns det bra att försöka återkomma till tanken att det inte är någon som har koll, det gör mig mer ödmjuk inför det hela och får mig att rulla vidare och försöka vara lite snällare mot mig själv.
Vad fint skrivet!
rationella provet är ingen kul tenta, men jag var asduktig! Tills nu, bara två månader sedan, började göra så mycket… konstigheter. Men jag gillar dem.
du är en fantastisk skribent. Träffande.
Otrolig text!!!!
Underbar text, tack ❤️