Konsten att läsa poesi och några diktsamlingar jag gillar

Jag fick en kommentar från Lovis för ett par veckor sedan som löd:

Hej! Jag har ett önskeinlägg! Jag och min kille har börjat köra lite högläsning av poesi nån gång då och då (absolut lol jag vet, men ändå) och skulle så gärna vilja ha några tips på diktsamlingar du gillar! Kanske något om hur du läser poesi? Kram!

Hej Lovis och alla andra! Hallå, vilken bra fråga och vad mysigt med högläsning av poesi tillsammans (goals). Här kommer lite tankar kring hur jag läser poesi och vilka diktsamlingar jag gillar, men låt oss börja med ett riktigt expertsvar. När Kristina Lugn fick frågan om hur poesi ska läsas så svarade hon på följande kloka vis:

”Högläsning i ensamhet är en bra början. Omläsning i tystnad en underbar fortsättning. Utantilläsning en livslång tröst. Om jag hade råd att ge svenska språket en present, skulle det vara ett uttryck för ”utantill” med samma sakligt innerliga förståelse för ordens innebörd som engelskans ”by heart”.”

När jag läser poesi läser jag ganska sakta och koncentrerat. Jag gillar att vara på en dedikerad plats och att ha en dedikerad tid. Det kan vara en sommarmorgon utomhus innan alla vaknat eller en sen kväll hemma i min lägenhet. Ofta känner jag ganska snabbt om jag fastnar för något i dikten, då läser jag den gärna en eller två gånger till direkt och låter den verkligen sjunka in. Är det min egna bok jag läser ur så viker jag gärna hundöron för att kunna återkomma till texten senare.

Jag har också en mapp i min telefon med en massa avfotade dikter som jag brukar ta upp och titta på då och då. Kanske läser jag en eller två om morgonen när jag känner för det eller ibland när jag behöver inspiration till mitt eget skrivande. Det är nog det jag gillar mest med diktformatet, att det är så tillgängligt. Fyra rader räcker för att sammanfatta en känsla eller ett helt liv. En minut av läsning kan ge hela dagen en ny riktning. Men sedan är det långt ifrån alla dikter som har den effekten på mig. Vissa utgör kanske bara en fin del av ett större verk och vissa fastnar jag inte alls för, även om de är skrivna av en författare jag vanligtvis gillar.

Det här året har jag blivit en frekvent besökare på biblioteket och jag försöker att alltid ha minst en diktsamling i min bokhög på nattduksbordet. Under de tre eller fyra senaste somrarna har jag också haft ett litet projekt där jag köpt en rejäl samlingsvolym med dikter av en författare och burit med mig den till stränder, på tåg och i sommarstugor.

Att sätta fingret på vad jag gillar i en dikt är inte helt enkelt, men oftast handlar det om en kombination av ordval och flöde. Det får inte vara för enkelt, jag vill gärna att det ryms en lätt litterär spänning mellan raderna. Samtidigt kan jag gilla ett berättarrum som befinner sig i det vardagliga. Som inte rör sig i historiska händelser eller extrema situationer, utan det enkla och igenkänningsbara.

En av mina favoritpoeter är Bruno K. Öijer. Jag tror nog att hans diktsamling Och natten viskade Annabel Lee var en av de första jag läste och verkligen fastnade för. Jag minns att jag satt på ett flyg till New York, kabinen var nedsläckt, himlen nattsvart utanför och jag vände blad efter blad och sög åt mig varje ord. Även Dimman av allt älskade jag och min samlingsvolym med alla hans böcker är full av hundöron, framför allt mot slutet och hans senare verk.

En klassiker som tåls att läsas gång på gång är Bodil Malmstens Det här är hjärtat. Den är så fin i sin enkelhet, så rakt på sak och vackert utmejslad. En perfekt samling att starta med om man är lite ovan att läsa poesi.

Kristina Lugns Hej då, ha det så bra! är en annan favorit som balanserar så perfekt bland det vardagliga och känslosamma. Jag har länge tänkt att jag vill läsa mer av Lugn och planerar att nästa samlingsvolym jag köper och fördjupar mig i ska bli med hennes dikter.

Werner Aspenström var min sommarpoet förra året och hans samlade dikter har jag funnit stor tröst i och återkommit till gång på gång. Han har ett sätt att skildra natur och årstidsskiftningar som jag verkligen gillar.

En annan storartad skildring av natur, men också makt, förtryck och känslor är Ædnan av Linnea Axelsson. Ett drygt 700 sidor långt verk som är en otrolig läsupplevelse.

Jag gillar också att hålla utkik på bibliotekets poesihylla med nyinkomna böcker från lite yngre, moderna författare. Här gillar jag exempelvis Olivia Bergdahl, Anna Axfors och Olga Ravn, men håller på att utforska fler hela tiden.

Hoppas att du känner dig nöjd med svaret på din fråga Lovis och att jag förhoppningsvis kan inspirera till lite mer poesiläsning framöver!

PS. Dikterna på bilderna är av följande författare (uppifrån och ned): Bruno K. Öijer, Linnea Axelsson, Bruno K. Öijer, Werner Aspenström och Olga Ravn.