Några stunder då det verkligen kändes, från året som gått.
Du är tvungen att resa iväg tidigare än beräknat och jag bor själv i Brooklyn i ett par dagar. Det är i början av mars och utanför fönstret viner en obarmhärtig snöstorm. Uttryckningsfordonen som kör förbi på den stora gatan låter som ledsna hundar med sina ylande sirener. Jag vandrar omkring i den tomma lägenheten, lyssnar på musik, dricker ett glas vin, sjunker ned i ett varmt bad och känner mig oväntat tillfreds där i ensamheten i en stad som inte riktigt är min.
Du ska fylla trettio om några veckor och därför tar jag med dig på en resa till Paris. Där möter vi våren i parker och på avenyer, genom trerättersluncher och museum. En kväll tar vi på oss varsin finklänning och går några kvarter bort till en restaurang jag bokat. Mitt i middagen plingar telefonerna till och vi möts av beskedet att Avicii har dött. Resten av kvällen spelar vi Wake Me Up och Without You i hotellsängen i Marais och pratar om livet och dess motsats.
Det är högsommar och Sverige ska spela VM-fotboll mot England. Stockholm kokar av förväntan men jag är plötsligt på väg därifrån. Istället sitter jag på det tidiga morgontåget för att hinna till mormor på sjukhusets akutavdelning. Där bland alla sladdar och apparater kopplade till hennes lilla kropp så känns blågula tröjor och landslagsprestationer oviktigt. Jag och pappa tittar på matchen hemma i vardagsrummet sen, två vattenglas och en karaff på bordet. Sverige förlorar.
En kväll efter jobbet gör jag en omväg på vägen hem och stannar vid Sicklasjön. Där tar jag ett dopp och sätter mig sedan på bryggan för att läsa ut de sista sidorna i Bröderna Lejonhjärta. På himlen svävar luftballonger och i mina ögon stiger tårarna. Det är försommarvackert och sorgset på samma gång, sådär som juni alltid är. Strax därpå träffar jag dig och ditt nyfödda barn. Du berättar att han heter Jonatan, precis som pojken i boken jag just slagit ihop.
Det är första dagen på semestern och vi tar båten ut till Möja. Tre nära vänner och jag. I änden av en grusväg ligger stugan vi hyrt och de kommande dagarna cyklar vi runt hela ön, jagar de perfekta badklipporna där vi får sola i fred, äta rökta räkor och spela yatzy mellan ideliga dopp. Jag vet inte om det är grusvägarna, avsaknaden av måsten eller bara enkelheten i allt, men det känns som sommarlov.
Den oerhörda besvikelsen drabbar mig så hårt, får mig att sjunka ner på det lilla toalettgolvet och älta samma tanke om och om och om igen i huvudet, även om jag någonstans vet att det inte är sant. ”Du är sämst. Du är sämst. Sämst sämst sämst.”
Det är en tidig morgon i Italien och jag har vaknat före de andra. Efter en stund ger jag upp försöken att somna om och smyger ut på gården med en bok i handen. Med utsikt över hela dalen, en hund vid mina fötter och solens första varma strålar kan jag inte göra annat än att känna genuin lycka.
Trots att vi aldrig träffats förut så sätter sig den lilla pojken i mitt knä med en så oväntad trygghet. En varm tung kropp alldeles intill min och jag lägger hans fingrar på tvspelskontrollens knappar, placerar mina lätt ovanpå och så spelar vi tillsammans i en ordlös överenskommelse. Och jag tänker att från och med nu ska jag skydda honom från allt ont, ingenting får hända dig, världen måste vilja dig väl för alltid, det ska jag se till.
Vi firar midsommar på en gård långt ute på landet. När morgonen åter gryr och de flesta somnat ifrån festen smyger vi ut med den bärbara högtalaren och springer längs grusvägarna, dansar på höbalarna och sjunger över åkrarna. Tre vilda i försommarnatten, en midsommarnattsdröm.
Du skriver så fantastiskt vackert och med så mycket känsla. Orden förstärker bilderna så fint. Du är bäst bäst bäst.
Alltså wow wow wow, sluta aldrig skriva!!
SÅ fint.
Wowowowow dina ord är fantastiska
Men gud dina foton är ju helt magiska!
ÄLSKAR detta
Hej Julia,
Jag är så jäkla trött på traditionella semestrar med charter till Palma eller en weekend till Prag (inte fel på det dock). Jag vill bara ta med min favoritbok, min favoritkompis, min favoritbikini och sätta mig på flyget någonstans. Jag vet att du och dina tjejkompisar gjorde en resa till Marche förra året. Kan du inte berätta lite mer om den? Var bodde ni? Kostnad på resan ungefär? Bokade ni paket eller separat osv?
Har alltid velat åka till Italien. Tror det är dags för det i år. 2019 är året då jag ska göra det jag alltid tänkt på att göra.