Två ögonblick från i torsdags då jag trivdes extra bra i min lägenhet

 

13.10

Musiken strömmar ur högtalarna. Rolling Stones, Joni Mitchell, Bob Dylan, Fleetwood Mac, Simon & Garfunkel… Utanför fönstret ligger ett tjockt täcke av snö men här inne är det California dreamin’-varmt. På bordet trängs en presskanna med kaffe bland foton, urklipp, tidningar och saxar. Det är en av de få ljusa timmarna på en torsdag i början av januari. Jag är ledig och bär mjuka lädertofflor, känner mig glad och kreativ inombords. Moodboarden på min stora köksvägg fylls av nya bilder. Sådant som inspirerar mig, sådant som tilltalar ögat, sådant som föreställer människor jag tycker mycket om. De kreativa stunderna i ensamhet tillsammans med kaffe och bra musik är några av mina allra bästa.

 

19.35

Inne på Ica får jag ett infall. Jag borde kanske fixa någon efterrätt, bara för att. Sagt och gjort, inspirerad av 90-talets numera charmiga retrostatus slänger jag ned ett paket chokladpudding i korgen. Några timmar senare sitter två goda vänner i mitt kök. Vi har ätit vegetarisk lasagne och pratat om nyfödda barn, inställda konserter och förväntningar på 2017. På bordet lyser ljusen i en samling udda ljusstakar men i övrigt är det dovt och mörkt. Varmt och tryggt. Jag dukar fram chokladpudding, kaffe och whisky – en trio som smakar oväntat bra tillsammans. Om jag fick önska skulle det finnas middagsgäster runt mitt köksbord nästan jämt. Det behöver inte bli så komplicerat – med pulverbaserade efterrätter och klirrande flaskor från taxfreen i Düsseldorf kommer man långt.