Försommar & omoral

försommar

 
”Försommarstockholm får oss att bli omoraliska”, konstaterar vi när vi vandrar från Skeppsholmen mot Slussen. På min jackas rygg står det ”Give me a break”, jag skyllde inköpet på mitt tonårsjag men egentligen är det allt jag känner just nu. Give me a fucking break va. Hårda kontorsstolar, svettiga träningsmattor, evighetslånga att göra-listor – inget av detta spelar någon roll längre. Det intresserar mig inte ett dugg. Jag beklagar.
 
Plötsligt är det bara veckor kvar av en duo som en gång skapats och jag finner mig i askorna av en kreativ skilsmässa. Det går upp för mig hur synkroniserade vi blivit, hur mycket vi vet om varandra. Du försöker minnas en present du gav till din fru. ”Silverörhängena från Georg Jensen”, svarar jag två sekunder senare. Som om det vore självklart att jag visste det. Och det är det. Eller var i alla fall. Vi har koll på varandra.
 
Stockholm i juni gör mig omoralisk, det är samma visa varje år. Så här sitter jag en måndagskväll med fyra tomma ölglas på bordet och ett par bruna ögon mitt emot. Det är som lugnande medel för min bubblande rastlöshet och kvällarna är så långa nu. De tar aldrig slut och det är mitt största nöje.
 
Min dator fylls sakta av oformaterade textdokument. Allt jag känner måste ned i ord. Meningar drabbar mig hela tiden. På tunnelbanan, i duschen, under möten. Jag skriver ned dem en efter en. Saknar en röd tråd – som om jag någonsin haft en? Vet bara att det är saker som måste ut ur fingrarna och ned på papper.
 
Hela tiden väger jag mellan publiceringsknappen eller valet att behålla allt för mig själv. Stundtals kan det göra mig avundsjuk, att så mycket av mitt liv, mina tankar, mitt jag flyter omkring här – tillgängligt för allmänheten. Varsågod att ta för er, all you can eat-buffén har öppnat. Men utan den här platsen vad vore jag då? Ännu fler oformaterade textdokument fyllda av meningar som måste ut? Då delar jag hellre med mig.
 
Så bon appétit! Här har ni en liten inblick i sådant som passerar i mitt liv just nu. Kanske säger det er inte så mycket, kanske är det mest bara en främmande människas svammel. Ärligt talat spelar det ingen roll. När det är försommar i Stockholm har jag svårt att bry mig.

Delta i diskussionen

6 kommentarer

  1. röd tråd eller ej, jag gillar det du skriver! och tack för påminnelsen om att det är omoralisk jag är när jag bryr om allt utom det jag måste göra. känner igen det där med ord och meningar som bara kommer och måste präntas ned omedelbart.

  2. jag älskar ditt sätt att skriva! många bloggare som publicerar sådana här längre texter blir liksom ett långt hoper av babbel men du är så BRA. det är liksom svammel men koncentrerat svammel. inga onödigheter. det är värt att lägga ned tid för att faktiskt läsa dina inlägg istället för att bara *kolla på bilderna*. tack för det och tack för en bra blogg! en favvo!

    och, hoppas allt blir bra. med det där du skriver om. jag har min tolkning men jag behöver inte ställa några följdfrågor, även om nyfikenheten hägrar. du har berättat så mycket du vill, och det är bra så. buffén stänger ju ändå nångång.

Lämna en kommentar

Lämna ett svar till Malin Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *