Fyra myter med hösten som jag inte går på

Obs! Varning för lite negativt inlägg. Jag är absolut inte så bitter som jag kan låta, men ibland har jag bara ett annat sätt att se på saker än gemene man. Ett extremt realistiskt sätt… Så ursäkta, nu fortsätter vi.

Augusti är här och folk romantiserar hösten mer än någonsin. Trots att man knappt kan kalla augusti eller ens september för höst i min värld, så är det exakt det ord som figurerar över allt just nu. Det skrivs projektlistor, läggs upp kollage med stickade halsdukar och vurmas över långkok.

Själv känner jag mest bara nej. Jag vill klamra mig fast i sommaren likt ett olyckligt barn som tappat bort sin mamma på Ica Maxi och äntligen hittat henne igen. Aldrig släppa taget. Och trots det så översköljs man hela tiden av detta höstromantiserande. Men vet ni vad. Jag går inte på det! Inte allt i alla fall. Här är fyra myter med hösten som jag bara skakar på huvudet åt…

”Det är så skönt med vardag och rutiner igen”
Detta sägs ofta av samma personer som bestämt hävdar att ”borta är bra men hemma är bäst”, personer som jag har väldigt svårt att hålla med i detta fall. Jag älskar semester, nya platser, spännande resemål, främmande kulturer, att färdas och att känna mig som någon helt annan ett tag. Vardag och rutiner har aldrig riktigt lockat mig och den enda fasta punkt jag har i mitt livsschema är att jag jobbar 9-18 varje vardag, hur kul är det liksom?

”Äntligen får man ta på sig sin höstkappa!”
Så fort temperaturen kryper under 20 grader så kommer halsdukar, kappor och kängor fram. Det är dags för strumpbyxor, lager på lager och stickade tröjor. Visst, det kan vara jättefint men vad är poängen med att börja redan i augusti? Vi ska ju bära samma kappa hela hösten igenom ändå. Det finns gott om tid att gå omkring påpälsade så jag förstår inte poängen med att börja med detta i förtid. Och mina ben som älskar att vara i det fria gör motstånd varje gång jag ens tänker på strumpbyxlådan… hu!

”Äntligen får man gräva ner sig i projekt och jobb”
Hösten är det rena rama nyåret om man tror alla bloggar. Det är dags för nya projekt och uppdrag och man kan äntligen gräva ner sig ordentligt i jobb igen. Härligt med nya planer så klart, men jag älskar ju sommaren för att man hittar på så mycket saker om kvällarna, även när man jobbar. På hösten känns det som att det bara blir jobb, jobb, jobb. Och för någon som har lite svårt att lämna kontorsstolen ibland är det inte jättebra. Då kan hösten innebära man sluta på en brits med elektroder fästa i kroppen och det gör jag helst inte om.

”Det är så mysigt att tända ljus”
Här tror jag ärligt talat att det bara är jag som har fått en knäpp men jag kan verkligen känna mig som en riktigt omysig person ibland. Jag klarar inte det där med att tända ljus och krypa upp i soffan med en kopp te. Te smakar blaskigt och det är något med levande ljus som gör att jag känner mig ensam. Jag menar, där tänder man lite ljus, försöker göra det mysigt. Sätter sig ner själv och tittar på ljusen och tänker ”jaha, nu då?”. Kanske kommer någon tanke om livet och döden krypande… Inte blir jag munter i alla fall! Kanske är det bättre om man är i sällskap, kanske är jag bara världens mest omysiga person?

Detta var alltså mina fyra höstmyter som jag definitivt inte går på. Det betyder dock inte att jag avskyr hösten, bara att jag gillar sommaren så mycket mer! Men för att väga upp lovar jag att göra en lista med mina bästa höstsaker sen. Den får dock vänta lite, för i min värld är det inte höst än. Nej, nu är det ju sensommar!

Delta i diskussionen

11 kommentarer

  1. Håller med om alla saker utom den första! Men det är för att jag, trots att jag älskar att resa och se nya ställen, är så himla hemmakär. Nu har jag två hem, men klarar fortfarande inte riktigt av att resa längre än en vecka max, och gillar inte alls hostels eller hotell, vill helst bo i riktig lägenhet eller i hus och kunna laga mat själv och sånt. Och klarar inte av att inte ha rutiner, så tycker högskolan och slappa scheman med mycket eget arbete är hur. jobbigt. som. helst.
    Saknar verkligen den delen av gymnasiet och högstadiet som innebar att man gick dit specifika tider varje dag!

  2. Oj oj oj, det låter ju verkligen som att du är en sommarmänniska rakt igenom! För mig är dessa fyra inte myter utan trygga sanningar. Inte att börja med höstkappa tidigt kanske, för just nu är det faktiskt inte höst, men att längta tills det är kallt nog!
    Det låter som att du ska ignorera alla höstlängtande människor såsom jag själv, och köra på ditt sommarrace. Det är ju fan kräftskivornas tid och de hör väl mer till sommaren än till hösten.
    Skit i de tända ljusen och köp en sollampa. Du vet en sån där "sol i sinne, brun inne". Eller någon som kanske inte ger uv-strålning men ändå ser glad ut. Sen vrider du upp värmen ordentligt (jag menar bastu-varmt) och vet du vad du gör, när det är iskallt och mörkt och alla höstmänniskor tänder ljus och sniffar på sina långkok (jag kommer att vara en av dessa tyvärr)? Du bjuder in alla sommarmänniskor du känner på en sommarfest mitt i hösten/vintern! Servera bål och ha maskerad med tema tropiskt.
    Sen kanske LITE rutiner är bra så att du inte stannar på jobbet för länge. Sätt en gräns? Typ, du måste vara hemma klockan 19 varje dag för att kolla på CSI Miami, livräddarna på Bondi beach eller andra sommar-serier.
    För mig är sommarmänniskorna vansinniga – orka 30 grader varmt, svettas flera liter och inte orka göra någonting? Det känns ju som att man går på stark valium i 3 månader. Man kan inte ens sitta ute och äta (det trevligaste annars) utan att bli attackerad av en massa getingar och mygg.
    Själv ska jag alltså sticka en massa långa halsdukar, äta karamelliserade äpplen, plocka svamp i skogen och mysa med en kopp te varannan timme minst.

  3. haha. fast jag tror du får inse att det finns de som faktiskt på riktigt mår dåligt av sommaren, och just därför romantiserar hösten. jag är en sådan. det finns ju det som kallas "seasonal affective disorder", och det har visat sig att de allra flesta faktiskt mår sämst vår/sommar, inte höst/vinter, som många tror. jag, till exempel, får extrem ångest varje sommar. trots att jag gått och längtat efter sommaren i flera månader. har så svårt för att koppla av och "bara vara", sådant som krävs av en på sommaren. så för mig är hösten underbar. jag får vara igång, känna mig aktiv på MITT sätt, jag behöver inte bege mig ut på en massa utflykter hela tiden som jag egentligen hellre hade sluppit :p på hösten får jag stänga in mig lite i min värld, bland nörderi, böcker, jobb, mysiga middagar hemma och kvällar framför serier och filmer. sådant som känns som JAG.
    så även om det kan verka som att många "romantiserar" hösten, så vill jag säga att jag på riktigt mår SÅ mycket bättre denna årstid, och jag vet att jag inte är den enda 🙂
    kram!

  4. men klockrent! det verkar inte finnas något mellanting mellan högsommar och höst. Måste man gå från tshirt och shorts till höstkappa och halsduk!? sluta stressa fram hösten folket!

  5. Men, åh! Jag kunde inte skrivit det bättre själv känns lite läskigt nästan. Vadå höst, det är ju augusti bara! Å det där med tända ljus är inte jag heller så tokig i som alla andra verkar vara. Och håller med, man bor ju i sina höst/vinterkläder sen tills man är så less på man spyr på dom typ varför ha så bråttom att plocka fram halsduken.. Nej, lite sensommarvärme på dena här sommaren tack 🙂

  6. Haha! Jag älskar hösten! Jag får panik på sommaren för så fort soljäveln är framme måste man vara ute och ta vara på den. Så får jag ångest om jag inte gör det. Eller såsitter man på jobbet hela dagen ändå, instängd å svettig. Jag älskar regnet som smattrar mot rutan, den friska luften och att allt känns så himla fräsht. Och sista punkten! Hur kan du inte tycka ljus är mysigt? ? Skenet det ger och hur det fladdrar? :ooo Älskar det. Film höst regn te ljus filt bli blöt ute för att komma in och gosa ner sig. Underbart ju!!! 🙂

Lämna en kommentar

Lämna ett svar till Beatrice Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *