Fyra myter med hösten som jag inte går på

Obs! Varning för lite negativt inlägg. Jag är absolut inte så bitter som jag kan låta, men ibland har jag bara ett annat sätt att se på saker än gemene man. Ett extremt realistiskt sätt… Så ursäkta, nu fortsätter vi.

Augusti är här och folk romantiserar hösten mer än någonsin. Trots att man knappt kan kalla augusti eller ens september för höst i min värld, så är det exakt det ord som figurerar över allt just nu. Det skrivs projektlistor, läggs upp kollage med stickade halsdukar och vurmas över långkok.

Själv känner jag mest bara nej. Jag vill klamra mig fast i sommaren likt ett olyckligt barn som tappat bort sin mamma på Ica Maxi och äntligen hittat henne igen. Aldrig släppa taget. Och trots det så översköljs man hela tiden av detta höstromantiserande. Men vet ni vad. Jag går inte på det! Inte allt i alla fall. Här är fyra myter med hösten som jag bara skakar på huvudet åt…

”Det är så skönt med vardag och rutiner igen”
Detta sägs ofta av samma personer som bestämt hävdar att ”borta är bra men hemma är bäst”, personer som jag har väldigt svårt att hålla med i detta fall. Jag älskar semester, nya platser, spännande resemål, främmande kulturer, att färdas och att känna mig som någon helt annan ett tag. Vardag och rutiner har aldrig riktigt lockat mig och den enda fasta punkt jag har i mitt livsschema är att jag jobbar 9-18 varje vardag, hur kul är det liksom?

”Äntligen får man ta på sig sin höstkappa!”
Så fort temperaturen kryper under 20 grader så kommer halsdukar, kappor och kängor fram. Det är dags för strumpbyxor, lager på lager och stickade tröjor. Visst, det kan vara jättefint men vad är poängen med att börja redan i augusti? Vi ska ju bära samma kappa hela hösten igenom ändå. Det finns gott om tid att gå omkring påpälsade så jag förstår inte poängen med att börja med detta i förtid. Och mina ben som älskar att vara i det fria gör motstånd varje gång jag ens tänker på strumpbyxlådan… hu!

”Äntligen får man gräva ner sig i projekt och jobb”
Hösten är det rena rama nyåret om man tror alla bloggar. Det är dags för nya projekt och uppdrag och man kan äntligen gräva ner sig ordentligt i jobb igen. Härligt med nya planer så klart, men jag älskar ju sommaren för att man hittar på så mycket saker om kvällarna, även när man jobbar. På hösten känns det som att det bara blir jobb, jobb, jobb. Och för någon som har lite svårt att lämna kontorsstolen ibland är det inte jättebra. Då kan hösten innebära man sluta på en brits med elektroder fästa i kroppen och det gör jag helst inte om.

”Det är så mysigt att tända ljus”
Här tror jag ärligt talat att det bara är jag som har fått en knäpp men jag kan verkligen känna mig som en riktigt omysig person ibland. Jag klarar inte det där med att tända ljus och krypa upp i soffan med en kopp te. Te smakar blaskigt och det är något med levande ljus som gör att jag känner mig ensam. Jag menar, där tänder man lite ljus, försöker göra det mysigt. Sätter sig ner själv och tittar på ljusen och tänker ”jaha, nu då?”. Kanske kommer någon tanke om livet och döden krypande… Inte blir jag munter i alla fall! Kanske är det bättre om man är i sällskap, kanske är jag bara världens mest omysiga person?

Detta var alltså mina fyra höstmyter som jag definitivt inte går på. Det betyder dock inte att jag avskyr hösten, bara att jag gillar sommaren så mycket mer! Men för att väga upp lovar jag att göra en lista med mina bästa höstsaker sen. Den får dock vänta lite, för i min värld är det inte höst än. Nej, nu är det ju sensommar!