Hej kära vänner! Jag har fått äran att ge bort två Voddler-invites och nu tänkte jag att ni skulle få vara med och tävla. Det hela är mycket enkelt, du väljer bara att berätta om ett julminne, det kan vara något roligt, sagolikt, sorgligt eller vad du nu känner för. Skriv ditt julminne i en kommentar (eller om maila det till prickbloggen[@]hotmail.com) och glöm inte att lämna din mailadress så jag kan kontaka dig sedan! På måndag väljer jag ut två vinnare som får varsin invite. Lycka till!
Tävling
Hej kära vänner! Jag har fått äran att ge bort två Voddler-invites och nu tänkte jag att ni skulle få vara med och tävla. Det hela är mycket enkelt, du väljer bara att berätta om ett julminne, det kan vara något roligt, sagolikt, sorgligt eller vad du nu känner för. Skriv ditt julminne i en kommentar (eller om maila det till prickbloggen[@]hotmail.com) och glöm inte att lämna din mailadress så jag kan kontaka dig sedan! På måndag väljer jag ut två vinnare som får varsin invite. Lycka till!
Vi firar inte så mycket jul i våran familj. Så en tomte är något vi inte brukar ha, men en jul hade jag och mina systrar tjatat om att vi ville ha en tomte, inte trodde vi att någon skulle komma men helt plötsligt knackar det på våran dörr. In kommer en tomte med blått skägg och neonrosa träningsoverall, han säger Hoho fnns det några snälla barn, precis som en riktig tomte gör och ger oss varsin chokladkaka säger god jul och går. Vi trodde såklart att det vara våra föräldrar som hade fixat någon men icke, de visste lika lite som vi vem den här rosa tomten var. Vi vet än idag inte vem han var. Jag vill nog allt tro att det är den riktiga tomten, som kom och hälsade på. För det var något vi verkligen öskade oss.
/God Jul
i min familj har vi alltid en tomte som går klädd i naturgrönt, så där som man tänker att tomtar var förr. in i det längsta ville jag tro på tomten. men när jag var kanske 10 år eller så kom jag ju fram till att det inte finns en riktig tomte. men det fina var då att killen som spelade tomte i min familj var en medlem ur regeringen. detta hade min familj fixat så att det skulle vara en spännande grej även när barnen var gamla nog att förstå att tomten inte finns. jag minns att jag var fascinerad och alldeles till mig för detta!
Jag har aldrig fått träffa tomten för varje år sedan jag började gå har jag alltid varit ute och köpt tidningen när han kommer på besök… =)
Har inget speciellt julminne som dyker upp, men julglädje brukar vi endå ha med en massa gott att äta, vara med släkten och pynta våran gran som minst är 6 meter eftersom vi har så högt i tak! Nu på senare år har min storasyster inte kunna fira jul med mig och resten av släkten vilket jag tycker är väldigt tråkigt…hade varit otroligt roligt att få ge en voddlerinvite till henne nu medans hon är ute och reser!
Många kramar och en riktigt god jul till dig!
Mitt bästa julminne var en jul då det var ovanligt mycket snö, jag och min mamma lagade mat och min bror och pappa sprang omkring och fixa och dona. På eftermiddagen kom släkten, min pappa var jultomte och delade ut julklappar. Alla var glada och det var inget bråk eller strul som det ofta bli i våran släkt. När alla hade gått hem så stannade vi uppe och spelade ett familjespel som min bror hade fått på dagen. Tre månader senare så skiljde sig våra föräldrar…Men nu får jag iallafall dubbelt så mycket julklappar.
Ett trevlig julminne är då jag för några år sedan var engagerad som jultomte hos en kompis några kvarter bort.
Allt blev stressat från början men jag kom iallafall
iväg.
Det var riktigt julväder med kallt och snön vräkte ner då jag gav mej av med hela tomte kitet inkl ett yvigt skägg som hela tiden fastnade i ögon och mun, de "tomtelika" glasögonen immade hela tiden igen och jag såg nästan ingenting under färden.
Eftersom denna tomte höll på traditionerna så färdades jag medelst spark och då både ljuslykta och julklappssäck skulle medföras så var det svårt att hålla i "styrstången" ordentligt, eftersom jag var sen så hölls högsta fart och när sparken tvärstannade på en kal fläck flög jag helt enkelt över styret.
När jag försökte samla ihop mej och utrustningen efter flygturen saknades ett par paket samt visade det sig att den flotta tomtelyktan (med riktigt stearinljus) hade gått i kras.
Färden fortsatte dock tills jag skulle kolla hur mkt klockan var på mobilen – var fanns den?
Naturligtvis hade telefonen flugit ur fickan vid vurpan tidigare så jag lämnade sparken och sprang tillbaka till "olycksplatsen", när jag närmade mej så såg jag mobilen ligga mitt i vägen men det värsta var att en bil kom körande mot min snygga mobil, jag la då på "en rem" och spurtade förbi bilen på insidan (i diket) samt slängde mig upp på vägen och han rädda mobilen framför en förbluffad bilförare som nog undrade vad tomten hade för sig en sådan viktig kväll.
Tomten kom iallafall fram till slut och med illasittande skägg och immiga glasögon hälsades familjen god jul med ett ljudligt Hoo Hoo.
Detta var mitt julminne och jag hoppas att det är värt en invite till voddler. Det skulle vara en perfekt julklapp till en filmälskande tomte.
MVH Glen Axelsson glen.annsofi@telia.com
Mitt bästa, eller i varje fall roligaste julminne är en jul för kanske fem sex år sen när jag, eller främst min syster sa att "det blir ingen jul utan en tomte!" men eftersom vi var de yngsta och det var många år sen vi trodde på det där med tomtar så tyckte våra föräldrar att vi inte behövde någon tomte. Men när det sen blev dags för julklappsutdelning kommer mormor in i rummet utklädd till den mest provisoriskt klädda tomte jag någonsin sett. Hon hade hittat en gammal tomtemask (en sådan med ansikte och luva som sitter ihop och de tycker jag för den delen är mer läskiga än juliga) men resten av kläderna var ett hopplock av det ena och det andra och runt midjan hade hon en tvättlina som hon använde som skärp. Det är svårt att beskriva hur det såg ut, men det såg i alla fall sjukt kul ut!
Mitt bästa julminne är från förra året, julen 2008 som jag tillbringade i North Carolina, USA (vilket i sig var annorlunda än att vara i Sverige och med familjen). Det var jag och Liz (min flickvän) som hade, redan veckor innan, planerat en viktig händelse i våra liv. Vi vaknade och i julmorgonens myshet förlovade vi oss. Det var en magisk tidpunkt i mitt liv och ett underbart julminne. Nu nästan ett år senare spirar kärleken om än mer och jag tycker att det är det finaste julminnet man kan ha är att få fira med sina nära och kära – de som betyder allra mest i ens liv. Kärleken är störst och viktigaste av allt! Kram
Mitt bästa julminne var från när jag var kanske 4-5 år. Jag skulle ge båda mina nappar till tomten och hans små tomtebarn. Jag var livrädd för att bli av med dem och sög först på den ena och sedan på den andra hela julaftonen. När tomten sedan kom gav jag motvilligt min kära nappar till honom. Jag ville så innerligt behålla dem, men var för stolt för att säga i mot, jag var ju STOR flicka nu!
Jag frågade gång på gång om napparna verkligen skulle komma till nytta för de små nyfödda tomtenissarna, tomten/mina släktingar svarade gång på gång att så var fallet och att jag var en riktig hjälte!
Kanske inte ett så märkvärdigt minne för andra, men den har verkligen satt sina spår 🙂 jag minns verkligen hur stolt jag var.
Det måste ha varit ett år när vi firade i mina kusiners stuga någonstans bland de småländska skogarna. Skridskor på skön, öppen spis att värma dig vid, en svart katt att gosa med och julbord med farmors revbensspjäll enligt traditionen. Sällskapsspel och grötrim till kvällen och när vi skulle sova fick hela släkten ligga huller om buller på madrasser på övervåningen. Allt kändes ungefär som när de firar jul i Barnen i Bullerbyn. Julstämningen kunde inte varit mer påtaglig.
Mitt bästa och första. Detta var på den tiden jul verkligen var något extraordenary. Jag hade fått på mig en ljusblå sammetklänning med spetskrage. Det var dags för julklappsöppning. Det första av de barnsligt många klapparna under granen var galet tort (åtminstonde i mina tre åriga ögon). Hör och häpna, det var till mig! I paketer rymdes en röd, pitteliten, fast jättestor skottkärra. överlyckloga miniKarin var nu sysselsatt hela kvällen. Allt som skule fyttas eller hämtas, alla julklappar som skulle hämtas, allt skulle lotsas med den lilla skottkärran. Till på köpet fick jag min första lackskor, solgula och förtrollande på mina små fötter. Om jag itne minns fel så sov jag i dem. Med skottkärran brevid.
Det var julafton för fyra år sedan. Det var en sån här grå jul. Det hade regnat under dagen och vädret var grått, som om någon hade bestämt sig för att världen skulle ha ritats med en blyertspenna. Grått. Trotts detta var det julefrid hemma hos Larsén. Röda tomtar i varje vrå och Sofia Källgren på en behaglig volym i vardagsrummet. Eftersom det är Julafton så äter familjen Larsén ett riktigt präktigt julbord och blir (som vanligt) lite för mätta.
Jag kommer ihåg att det blev mörkt redan vid tretiden och att titta ut genom fönstret var inte det minsta underhållande. Till sist bestämde sig pappa och jag för att trotsa vädret och gå en sväng runt strömmen. Klockan var nio på kvällen och vi var fortfarande mätta sedan julbordet. Så vi gick ut, pappa och jag, hand i hand. Det fick mig att känna mig liten igen, precis som julen ska göra. Att vandra med sin pappa i mörkret. Som om inte allt redan var perfekt, så började snön falla. Det är mitt bästa julminne.
Om ni vill ha fler tips på hur och var ni hittar invites, kolla gärna in:
http://www.edvinssonsblogg.se/voddler-allt-du-behover-veta/
Mitt bästa julminne är från mitt livs fjärde julafton. Jag fick ett par svarta lackskor i storlek 21. Helt underbart.