Kan man gå i förtidspension när man är sexton?

Hjälp. Eller jag borde kanske säga "Kära hjärtanes!". Det passar nämligen bättre in på mitt nya jag. För jag håller nämligen på att förvandlas till en pensionär. Skrämmande men sant!

Hör bara på följande konstateranden:

* Härom veckan blev jag intervjuad av lokal-tv eftersom jag var med och spelade i något som heter Sportlovsorkestern. I alla fall, de frågade varför jag hade valt att ägna mitt sportlov åt just detta, och jag svarar något i stil med att "musik är det bästa jag vet" och lite så. Och sedan så vet jag inte hur, men jag råkar bara få ett sånt där riktigt pensionärsuttryck på tungan och jag bara måste säga det. Så där står jag, Julia sexton år (eller som de sjunger i Sound of Music, I am sixteen going on seventeen) och vad säger jag just då när jag blir filmad i tv. Jo, jag säger "Det är ju kul att förena nytta med nöje!". Hej hurt-tant!

* Jag har upptäckt ett väldigt starkt behov hos mig på senaste tiden. Behovet stavas s-m-å-k-a-k-o-r. Visserligen har jag alltid gillat sötsaker, men på senaste tiden har jag allt oftare drabbats av obotliga sug efter småkakor. Dessa smuliga, halvtråkiga saker som tanterna har till kaffet. Ja, just dessa kakor älskar jag för tillfället. Hej kak-tant!

* På senaste tiden har jag också drabbats av någon sorts konstig lite överbeskyddande känsla. Jag säger till mina jämnåriga kompisar att se sig noga för innan de går över gatan, att det är alldeles för halt ute för att cykla och att de verkligen borde ta på sig en tjock jacka nu när det är så kyligt. Det här pensionärsdaltandet som vissa små tanter håller på med har nu fallit över mig. Hej "nämen lilla gumman!"-tant!

* Alldeles för ofta kommer jag på mig själv med att gnälla. Gnälla över vädret, gnälla över maten, gnälla över bilarna, gnälla över högljudda barn, gnälla över jobbig musik och gnälla över sisådär trettiotvåtusen andra saker. Jag har blivit sådär tjatig och gnatig och tyck-synd-om-mig-gnällig! Hua… Hej gnäll-tant!

* Idag på lunchrasten satt jag och några klasskompisar och pratade. Vi diskuterade dagens barn och jag kom på mig själv med att flera gånger säga "men på min tid, då hade vi minsann…" och "när jag var liten då…" och "det var mycket bättre förr…". Är inte det pensionärsaktigt så det skriker om det?! Hej nostalgi-tant!

Nämen oj! Är klockan redan tio! Bäst att jag sätter igång med dagen! Jag måste ju hinna slänga ur mig lite hurtiga uttryck, baka ett gäng småkakor, gnälla lite över allt elände, prata nostalgi med mina vänninor och kanske lyssna lite på Lokets favoriter.

Seså små barn! Sitt inte inne hela dagen nu, se till att ni kommer ut och får lite frisk luft. Men akta er bara så att ni inte halkar, och glöm inte den varma jackan! 😀

Delta i diskussionen

15 kommentarer

  1. Men tonåringar gnäller ju också! XD O nostalgisk måste man ju få vara… Kakor är ju gott… i alla fall vissa sorter. Hoppas det inte är syltkakor eller nåt du snackar om. Och det är urgulligt att bry sig om folk. Jag brukar alltid säga åt mina kompisar att SMS:a när de har kommit hem om de ska gå hem sent eller nåt.

  2. Julia: Haha, det låter inte helt fel! 😀
    Christina: Jo, i och för sig… 😛 Och nej, det är ju aldrig fel att bry sig om folk. 🙂

  3. Trodde vi konstaterade detta redan i sommras när du började bli huslig och spenderade en sommarlovsdag med att baka bulla, laga mat åt din lillebror och städa… 😛

  4. Hahaha! Du är så klockren 🙂
    Du är lätt en av mina absoluta favorit-bloggare.
    Du har så sjukt skön personlighet 😀

  5. Cary: Ja, fast då var det mer husmor… Nu är det steget värre, pensionär! :O
    J: Hahaha… Tack så jättemycket för komplimangen! 😀

Lämna en kommentar

Lämna ett svar till Julia Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *