På vår innergård finns ett litet träd som kommit att bli min favorit. Det är inte särskilt stort, bara några meter högt, med nätta grenar som sträcker sig uppåt. Under halvåret jag bott här har jag sett bladverket långsamt skifta. Från spirande ljusgrönt till ett tätväxt tak för att mot slutet av sommaren sakta rodna och nu den senaste veckan har löven börjat att trilla av. Av en följare på Instagram fick jag lära mig att trädet heter japansk gyllenlönn och mycket riktigt påminner det om ett klassiskt lönnträd men de små bladen har fler flikar och nättare form. När jag gick över gården här om dagen och tittade ned på marken tyckte jag att det såg ut som om gyllene stjärnor lagt sig kring mina fötter. En samling stjärnfall rakt framför mig.
I helgen blåste kraftiga vindar. Jag vaknade på söndagsmorgonen av att en kruka for omkull på balkongen och krossades mot trägolvet. När jag promenerade till Skanstull för att bada bastu var det med vinden i sidan, halsduken envist fladdrande kring bröstkorgen. Det är onekligen höst nu och för första gången på många år har jag unnat mig ett höstlov. Jag ska tillbringa fem dagar på soligare breddgrader, fira födelsedagar i Nawars familj, kanske ta ett dopp i Medelhavet om allting vill sig väl. När jag kommer hem lär det lilla trädet på gården ha tappat alla sina löv, då återstår bara stjärnfallen på himlen.