Sicilien – Julia Eriksson

Sicilien – Gole Alcantara & Palermo

På grund av separationsångest från sommaren har jag väntat och väntat med att publicera de sista bilderna från min Sicilien-semester men nu kändes det inte rimligt att hålla på det längre. Så håll till godo, sista delen av sol, bad och italienska miljöer på ett tag nu!

Efter vår utflykt till Etna passade vi på att göra ytterligare ett stopp innan vi tog bilarna hem till Messina igen.

Vi hade nämligen hört talas om ett ställe som heter Gole Alcantara som skulle vara riktigt fint! Det ligger precis emellan två klippväggar och vattnet som rinner där är kallt och klart källvatten.

Strömmarna i forsen var ganska starka så jag vågade inte ta med min kamera ut i vattnet men här är en snabb bild från min iPhone. Man kunde gå ännu längre in mellan klipporna och sedan glida med i det artongradiga vattnet. Perfekt svalka när solen stod högt på himlen och temperaturen låg på trettiofem grader.

Vi varvade kalla bad med att sola på släta klippor, läsa böcker och njuta av den fina naturen som fanns runt omkring. Verkligen ett guldkorn att besöka om ni har vägarna förbi!

På väg därifrån passerade vi fina, slitna små hus och illgröna vindruvsodlingar.

Sedan borstade vi av oss sanden och slog oss ned på en strandrestaurang i en liten by. Här är hela resegänget utom jag. ♥

Vårt allra sista stopp på resan gjorde vi Palermo där vi även flög hem. En liten snabbvisit bland historiska byggnader, grönskande träd och stora torg hann i alla fall fastna i min kamera.

Paret på den här bilden såg jag inte förrän jag kom hem och laddade in bilderna i min dator. Så bra överraskning.

Och med palmer och grönskande blad säger vi tack och hej till Sicilien. På återseende – jag vill tillbaka!

Sicilien – Etna

Nu tänkte jag att vi skulle titta på de häftigaste bilderna från min Sicilien-resa, nämligen de från vår utflykt till Etna. Själva vulkanen låg drygt en timmes bilresa bort och resan dit gick längs snirkliga vägar.

Efter att ha parkerat bilarna, byt sandaler mot sneakers, packat ned resans första (och sista) långärmade tröja samt fyllt vattenflaskorna var vi redo att bestiga vulkanen! Första momentet var linbana ett par hundra meter uppåt.

Redan därifrån var utsikten svindlande och vacker. Man kände direkt att luften var svalare där uppe, mer som en vanlig svensk sommardag än den tryckande medelhavsvärmen.

Vi bestämde oss för att börja utforska området kring det första stoppet.

Här är en del av vulkan-gänget: Sandra, Graziella, Emelie och jag.

Vulkanjord är tydligen extremt bördigt, så trots att det varit utbrott här för ett par år sedan växte blommor här och där.

Karin på upptäcktsfärd.

Sedan bestämde vi oss för att det var värt att betala ett par hundralappar till och åka högre upp på Etnas topp.

Resan upp gör man i små militärbussar. Eller, man kan gå också, men beräknad tid för en sådan etapp är cirka sju timmar och det kräver lite bättre kläder och förberedelser. Så här är Emelie i väntan på vår avfärd med bussen.

Här skumpade vi sedan upp längs de slingrande vulkanvägarna. Vi fick lära oss att det är rätt säkert att vara uppe på Etna eftersom det hela tiden görs en massa undersökningar och man ganska ofta kan förutspå kommande utbrott. Dessutom rinner lavan så sakta ned för berget att man hinner evakueras, det var skönt att veta, hehe.

Stopp nummer två, nästan tretusen meter över havet.

Vissa av de här topparna var bara några år gamla. När vulkaner får sina utbrott bildas ofta nya toppar och gamla förstörs. Vid det senaste utbrottet hade en stor del av forskningsanläggningen högre upp samt den gamla linbanan förstörts. Det är lite häftigt för oavsett hur människorna försöker planera och strukturera så är det alltid naturen som bestämmer på något vis.

Här uppe blåste det helt otroligt och det kändes ibland som vi stod mitt i molnen. På vintrarna brukar det vara snö här och då kan man åka skidor på Etna.

Vår guide berättade massor om Etnas historia, vi fick känna på den varma marken och spana in i en krater där det tidigare varit ett utbrott. Så häftigt och vackert. Naturen kändes verkligen futuristisk och månlik, inte alls som något man sett tidigare.

Men till sist var vi tvungna att lämna toppen och ta sikte på byn där nere igen. Genomblåsta och fyllda med massor ny vulkankunskap och helt magiska vyer. Ett utmärkt utflyktsmål!

Sicilien snapshots

Sex bilder, platser och stunder som jag minns lite extra från Sicilien.

Staden Messina, hamnstaden på östkusten som var långt ifrån en klassisk turiststad. Där nattklubbarna låg precis vid stränderna och vi slängde av oss klackarna och dansade runt, runt i sanden. Där veckans enda oväder drog in över torget och blåste liv i de slokande markiserna. Där vi snirklade oss upp för den långa backen på vägen hem, med Kiss Kiss radio i högtalarna och fönstrena nedvevade.

Granita, den sötsliskiga isdrycken i olika smaker. Kaffe med vaniljgrädde till frukost och iskall citronsmak framåt eftermiddagen. Serverad med en brioche vid sidan av och numera en favorit.

Taormina med den intensiva hettan och det turkosblå vattnet. Där stenarna brände under fotsulorna och det salta havet svalkade extra bra. Där man nådde stranden via en högtgående linbana som bjöd på lätt svindel och vacker utsikt. På varsin solstol försvann dagens timmar snabbt och parasollen fälldes upp och ned med jämna mellanrum.

De färska grönsakerna vi köpte på marknaden, båtarna som var ute för att fiska svärdfisk och de magiska pastarätterna med musslor, citron och vitlök. Det lokala vita vinet i karaffer, den krämiga gelaton som låg upplagd i långa rader och den nygräddade foccacian med sardeller. Det rådde ingen tvekan om att Italien var solens och matens land.

De böljande olivlundarna och de taggiga kaktusarna som kantade vägarna. Stora limeträd mitt på gatorna och vindruvor i stora klasar ovanför ens huvud. Överallt grönskade det och naturen skämde bort oss gång på gång.

Gole Alcantara, med det klara källvattnet. Där man kunde glida med i forsens strömmar och upptäcka magiska grottgångar. Där artongradigt vatten gav välbehövlig svalka när temperaturen kröp upp emot trettiofem grader. Där släta stenar blev till solstolar och taggiga klippblock utgjorde kulisser.

Sicilien – del 1

Hej! Nu tänkte jag att vi ääääntligen skulle titta på lite bilder från Sicilien. Det känns ju som om det var en halv evighet sedan jag var där, även om det bara gått ett par veckor egentligen. Nåväl, låt oss börja från början.

Vi landade i Palermo på onsdagskvällen och efter att ha hämtat ut vårt bagage och två hyrbilar åkte vi till staden Cefalù som ligger någon timme bort. Där stannade vi första natten på ett mysigt ställe vid namn Villa Lulu som vi hyrt via Airbnb.

Vädret var på topp redan från start med åtminstone 30 grader varmt och sol. Vårt boende låg supermysigt till en bit utanför staden, omgivet av fruktodlingar och olivträd.

Poolen som låg vid huset såg minst sagt lockande ut men våra planer för första heldagen var att åka in till staden Cefalù och se närmare på den samt besöka stranden.

Men innan vi lämnade Villa Lulu sa jag hejdå till min nya kompis Lara. Hon är dotter till Lucia som äger boendet och fattade snabbt tycke för mig. Något som var lite komplicerat eftersom hon bara pratade italienska och jag enbart förstod ett par ord av vad hon sa. Det fick dock inte henne att ge upp utan istället upprepade hon varje mening supertydligt minst fyra gånger och sen skrattade hon åt mig när jag fortfarande inte förstod. Aja, tur att vi kunde leka lite ändå, trots språkliga brister.

Väl framme i Cefalù sedan fanns det bara en sak att göra – raka vägen till stranden! Det var så skönt att svalka sig och vattnet var perfekt turkosblått och supersalt.

Efter några fler dopp begav vi oss in mot staden för att äta lunch. Pasta carbonara fick bli min första riktiga Sicilien-middag och det smakade utsökt.

Som på många ställen på Sicilien låg det ett högt berg i staden och det bestämde vi oss för att gå upp på. Vandringen blev rätt varm och jobbig men utsikten gjorde det väl värt mödan.

Det var verkligen vykortsvackert där uppe.

Väl nere på marken igen svalkade vi oss med gelato i mängder och sedan blev det ett sista dopp innan det var dags att åka vidare.

Så efter att ha simmat över den här viken till stranden, bytt om och packat in oss i bilarna, rullade vi vårt mot nästa mål. Staden där vi skulle tillbringa den större delen av resan, nämligen Messina. Men mer om det senare i veckan!

Mot Sicilien

Efter 36 timmar hemma i Stockholm fortsätter jag nu mitt semesterresande – denna gång med Sicilien som mål! Där ska jag tillbringa en vecka tillsammans med sex vänner i en liten stad på östkusten. Resan kommer förhoppningsvis bjuda på en massa sol, bad, pasta och gelato men desto mindre wifi. Därför säger jag hej på så länge så hörs vi när jag är hemma igen.