Berätta om hur du var när du var liten
När jag var liten…
…var jag ganska sparsam. Vi hade en kopiator i källaren så jag kopierade alla mina målarböcker och målade på kopiorna istället för i böckerna eftersom jag tänkte att jag kanske ville måla samma motiv flera gånger. Därför har jag en hel hög med omålade böcker hemma.
…gillade jag att starta egna klubbar, tidningar, radioprogram eller historier. Det roligaste var alltid i början när man bestämde allting, skrev upp regler och kom på karaktärerna. Sedan var det inte alltid lika kul att hålla igång dem. Samma sak gällde när jag byggde med lego eller spelade The Sims. Det roligaste var alltid i början när man fick bygga upp huset och bestämma familjen och så, själva lekandet och spelandet var bara kul i någon timme.
…ville jag alltid vara duktig i skolan och jämt ligga långt fram i böckerna. Jag gillade att både läsa, skriva och räkna och ville komma igenom bok på bok på löpande band. Jag var alltid duktig på att just skriva och stava, men jag minns en gång på mellanstadiet när vi hade något som hette Veckans ord. Vår lärare läste då upp några ord högt som vi haft i läxa och som vi skulle stava rätt på. Jag hade alltid alla rätt och det satt en guldstjärna på papperet varje gång jag fick tillbaka det. Men en gång minns jag att jag hade ett fel, jag hade missat ett r i ordet reportage och det gjorde mig helt bedrövad. Sedan dess stavar jag aldrig fel på just det ordet (men säkerligen på många andra).
…hade jag ett par röda hängselbyxor som jag älskade. Jag hade fått för mig att jag hemskt gärna ville ha ett par och mamma fick leta överallt för att hitta det.
…var jag envis, vitblond, ranglig, finurlig och kreativ. Min barndom var himla fin och det har jag nog mest min fantastiska familj att tacka för. ♥
Skönt att du tycker din barndom varit bra. Kom på att jag känner igen mig själv som barn i det mesta du skrivit. Böckerna, läsandet, skrivandet, starta klubbar mm. Min syster och jag lekte Nobelfesten och Tiotusenkronorsfrågan (tv-frågesport)men hade också fantasifamiljer som gjorde allt det där vi drömde om men inte kunde göra.
Åh, jag känner precis igen mig i det där med rättstavningen. Glömde n:et i gymnastik en gång och försökte förtvivlat förklara för min lärare att jag minsann visst kunde stava till det. Så förödmjukande!
Men åh, blir alldeles varm i magen av att läsa! Du beskriver det hela så fint, jag sitter bara och ler när jag läser.
Hej, fin blogg 🙂 följa varandra genom bloglovin? 🙂
kram /therese
Fint skriven. Det är ganska kul att tänka tillbaka på hur man var när man var liten. Jag hade alltid också alla rätt på veckans ord/glosor (var jämt jättenervös innan förhören) och fick alltid alla rätt. Utom en gång. Besvikelsen!
Åh vilken grym blogg 😀
Åh mina fina fina söta kusiner