Lucka 16

Berätta om hur du var när du var liten

Jag hittade bara den här bilden på mig som liten på min dator, resten ligger hemma hos mamma och pappa. Jag till vänster och min storasyster till höger.

 

När jag var liten…

…älskade jag att läsa. Bland det roligaste jag visste var att åka till biblioteket och låna minst två plastkassar till bredden fyllda med böcker. Sedan började jag läsa redan i bilen på vägen hem och kunde plöja bok efter bok sittandes på sängen i mitt rum.

…kunde jag vara ganska orolig av mig (och det är jag nog fortfarande). Jag minns att jag kunde vara rädd för äldre barn, för ormar, rävar, vargar och björnar, för att gå vilse, för att inte orka simma tillbaka och för tjuvar om natten. Bland mycket annat.

…var jag ganska sparsam. Vi hade en kopiator i källaren så jag kopierade alla mina målarböcker och målade på kopiorna istället för i böckerna eftersom jag tänkte att jag kanske ville måla samma motiv flera gånger. Därför har jag en hel hög med omålade böcker hemma.

…gillade jag att starta egna klubbar, tidningar, radioprogram eller historier. Det roligaste var alltid i början när man bestämde allting, skrev upp regler och kom på karaktärerna. Sedan var det inte alltid lika kul att hålla igång dem. Samma sak gällde när jag byggde med lego eller spelade The Sims. Det roligaste var alltid i början när man fick bygga upp huset och bestämma familjen och så, själva lekandet och spelandet var bara kul i någon timme.

…ville jag alltid vara duktig i skolan och jämt ligga långt fram i böckerna. Jag gillade att både läsa, skriva och räkna och ville komma igenom bok på bok på löpande band. Jag var alltid duktig på att just skriva och stava, men jag minns en gång på mellanstadiet när vi hade något som hette Veckans ord. Vår lärare läste då upp några ord högt som vi haft i läxa och som vi skulle stava rätt på. Jag hade alltid alla rätt och det satt en guldstjärna på papperet varje gång jag fick tillbaka det. Men en gång minns jag att jag hade ett fel, jag hade missat ett r i ordet reportage och det gjorde mig helt bedrövad. Sedan dess stavar jag aldrig fel på just det ordet (men säkerligen på många andra).

…hade jag ett par röda hängselbyxor som jag älskade. Jag hade fått för mig att jag hemskt gärna ville ha ett par och mamma fick leta överallt för att hitta det.

…var jag envis, vitblond, ranglig, finurlig och kreativ. Min barndom var himla fin och det har jag nog mest min fantastiska familj att tacka för. ♥

 

0

Delta i diskussionen

7 kommentarer

  1. Skönt att du tycker din barndom varit bra. Kom på att jag känner igen mig själv som barn i det mesta du skrivit. Böckerna, läsandet, skrivandet, starta klubbar mm. Min syster och jag lekte Nobelfesten och Tiotusenkronorsfrågan (tv-frågesport)men hade också fantasifamiljer som gjorde allt det där vi drömde om men inte kunde göra.

  2. Åh, jag känner precis igen mig i det där med rättstavningen. Glömde n:et i gymnastik en gång och försökte förtvivlat förklara för min lärare att jag minsann visst kunde stava till det. Så förödmjukande!

  3. Fint skriven. Det är ganska kul att tänka tillbaka på hur man var när man var liten. Jag hade alltid också alla rätt på veckans ord/glosor (var jämt jättenervös innan förhören) och fick alltid alla rätt. Utom en gång. Besvikelsen!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *