Det känns som om exakt hela världen är på semester utom jag. Det känns så för det är vad jag ser. Skärgårdsklippor och badstränder och sommarhus när jag bläddrar i flödet. Vin mitt på dagen och gotländska trädgårdar att vila i. Jag tittar på mina egna bilder och ser glasstrutar, insjödopp och solnedgångar. Ingenstans den där klibbiga verkligheten av att sitta inne i en lägenhet och jobba med allting fastklistrat utanpå huden. Känslorna på bröstkorgen, tankarna längs ryggraden.
Jag har varit ledsen. Är det kanske lite fortfarande, men det är ju så svårt att säga, svårt att visa. Det är saker som inte går att ta på. Som försvinner i allt det där andra som är så tydligt och blir till verklighet. Man sparar det fina. Visar upp som snäckor man plockat och lagt i en ask. Skatterna ryms i en handflata och saltvattnet syns inte längre. Svett och tårar och hav att hämta andan i när hjärtat springer. Inget syns, men det finns där. Det känns när man smakar på huden.
så fint och så viktigt beskrivet!
Tack, känner igen mig i din text. Sommaren är lite extra svår. Kanske är det bara så.
Du är inte ensam i detta! Tack för att du delar med dig
Att kunna se och skildra det vackra, goda och lustfyllda är en fin och speciell förmåga. Den betyder inte att det svåra inte finns, men kan hjälpa i att möta mörkret och härda ut… Dina bilder ger mig hopp.
Du skriver så träffande! Det känns som att alla har ett så självklart sammanhang utom en själv, och man själv bara är del av andras sammanhang ibland. Din blogg är i alla fall min favorit, inspirerande, fin och verklig.
If it makes you feel better, I don’t have much of a summer. Here almost nobody has holiday homes or islands to go to or expected weeks for holidays like people from European countries do so I look at other people’s pictures wistfully. I have supermarket ice cream in tubs at home because that’s what I can afford and love it when you post the simple things like a loaded ice cream cone full of joyous flavours. In a way, it’s a luxury to see people’s pics so I hope you aren’t too down about it because as the audience, I enjoy seeing everything from your point of view
<3
Men så söt labbe
Så fint du skriver <3
”Det känns när man smakar på huden.” Briljant formulering!
Du skriver så fint och träffande. Igenkänningen är hög. 🌷 Tack för att du delar med dig!
”Jag vill att det ska vara på riktigt”: vad heter boken? Jag måste få veta. Så himla fint <3
Det är Orissa av Ola Julén. Den är helt otrolig!