Tack, tack, tack för alla era kommentarer på inlägget nedan. Jag fällde en och annan tår när jag läste dem, mest för att ni är så himla fina som kommer med tröstande ord och kramar, trots att jag inte träffat er på riktigt ens. Är det något jag tar med mig ur allt detta sorgliga så är det att jag har så många fina vänner. Som låter mig snörvla ner deras axlar, som skickar små citat med klokheter, som hjälper mig hem i taxi när jorden snurrar för snabbt under mina fötter och som låter mig vara förvirrad, naiv och sorgsen i precis den mängd jag behöver. Tack hörrni.
Idag har jag haft min första arbetsdag efter tre veckors semester. Det känns både surrealistiskt och bra, som om tiden bara sprungit iväg och som att få landa lite igen. Jag gillar ju verkligen mitt jobb och alla där, men samtidigt är det så himla svårt att springa på precis som förut. För allting är ju faktiskt inte som det var innan den här gråtunga sommaren trädde in. Nåväl, med ”en dag i taget” och ”allting blir bra” i huvudet känns det mesta lättare.
För att göra den här måndagskvällen lite extra snäll lagade jag en av mina favoriträtter – pasta carbonara. Med lite kantareller i blev den ännu godare och lite mer sensommarvänlig. Här kommer receptet om ni önskar.
Du behöver:
2 portioner spaghetti
1 pkt bacon
3 ägg
2 nävar kantareller
2 dl parmesanost
Några kvistar bladpersilja
Salt och svartpeppar
Gör så här:
Börja med att koka upp pastavatten. Skär baconet i småbitar och dela kantarellerna i mindre delar. Stek i en torr panna på medelhög värme tills det får fin färg. Riv 2 dl parmesan och blanda med en äggula, salt och svartpeppar. Koka pastan al dente tills den har cirka en minut kvar. Häll då över spaghettin i stekpannan och blanda i parmesan- och äggblandningen. Rör om ordentligt och tillsätt lite av det stärkelserika pastavattnet om du vill ha en något lösare konsistens. Smaka av med finhackad persilja, salt och svartpeppar. Servera med en äggula och extra parmesan. Ät och njut!
puss julia! kommenterade inte på förra inlägget då jag satt på skruttig 3G-uppkoppling på mobilen långt ute på vischan och allt tog tusen år att ladda så passar på nu istället. puss puss puss puss puss.
och så flikar jag in att bilderna i det här inlägget är makalöst snygga. färgerna, ljuset. jag får höstkänsla, men det GÖR inte ens nånting eftersom bilderna är så bra.
Vääääärldens bästa maträtt!! älska carbonara, och godast (enligt mig) blir den absolut utan grädde, utan som du gjort här bara med ägg.