Till sist: ord

Allt jag skrev
blev för sorgligt
Därför öppnade jag ett nytt dokument
döpte det till Svart dagbok
Fyllde arken slumpvis
varje dag i tjugoåtta dagar

Fram vällde texten
strömmar av blod och smärta
tusen tårar
känslorna jag skyr mest
          a. skam b. kontrollförlust

Jag skrev om att sjunka
fastän sjukhuset låg på höjden
att hastigt dala
svalna från insidan
ramla, skrapa, tappa
          lasten ≤ hoppet

Ibland ett öga ställt på glänt
försök att laga mig
glädjeämnen, distraktioner
pålagt skratt
att finna tröst i en röd
          halsduk // självbiografi

Jag lutade mig mot
vännerna, poeterna
stråkarna, skulpturerna
vilade pannan på en ordbild
fyllde öronen med saltvatten
          en brygga, en pöl

En dag kommer jag kanske berätta
varför nyponbuskar bär på taggar
hur september är förruttnelsens tid
att kött blev hö
          (behövde dö)
och tidens gång fördriver
något försvann
något förbliver
i begynnelsen och slutet
finns ändå bara
ord