När jag var hemma hos mina föräldrar i somras så rotade jag igenom några av lådorna i hallbyrån och fann vad jag var ute efter: en analog kamera från 90-talet. Tidigare under sommaren hade jag fotat upp ett par engångskameror och nu var jag sugen på att samla fler analoga bilder, men fortfarande på en enkel point and shoot-nivå. Så jag tog med kameran som legat orörd i sin låda sedan någon gång kring millenieskiftet och började fota med den lite då och då under hösten. Här om veckan hämtade jag ut min första framkallade rulle med 24 bilder av högst varierande kvalitet.
Jag har insett att jag har en hel del att lära men också att det är något väldigt charmigt med det analoga formatet som gör mig sugen på att fortsätta komplettera allt vardagsfotande i mobilen med detta. Och framöver ska jag försöka komma ihåg att ta fler bilder vid samma tillfälle, inte bara för att det är dumt att förlita sig på att den enda jag tar blir bra, utan också för att jag snabbare ska kunna framkalla rullen och se resultatet. Det är ju lika spännande varje gång.
Den allra första bilden blev en favorit. Det här är min syster Vendela och hennes Erik samma dag som deras bröllop. Bregottpaketet framme för en stödmacka i köket innan det var dags att byta om och åka för att fotograferas. Så mycket pirr och pepp och kärlek i den här stunden.
Och här är de direkt efter vigseln som hölls ute en solig och ljummen septemberlördag.
Stolarna längs väggarna och brudvals i det stora rummet på prästgården.
Suddiga middagsbilder från Safari i Köpenhamn. Jag måste bli bättre på att ta skarpa närbilder har jag insett. Det finns en makroknapp på framsidan av kameran så jag kanske ska testa med den.
Mer Köpenhamn. En fin huslänga som jag strosade förbi en ledig fredag i oktober när jag var där.
Mer suddig mat och jättegott orangevin. Den här gången på Bottega Barlie.
Fortsatt höst i Malmö. Här på kallbadhuset och i Slottsträdgården med Emelie. Att fota ute i dagsljus är rätt tacksamt ändå. Synd bara att jag har en lång vinter framför mig, jag får försöka fånga varenda liten soltimme som bjuds.
Tillbaka i Stockholm längs Skeppsbrokajen och utanför Kungliga biblioteket.
En kväll i baren på Tranan när två kompisar spelade skivor. Ett typexempel på när jag borde tagit fler bilder så halvstängda ögon hade kunnat undvikas.
In i dimman på Countryklubben tillsammans med Anna. Här finns det lite rum för fotomässig utveckling känner jag, även om jag fångade ordningsvaktens alla reflexer perfekt.
Rut och Madde i Gävle. Och noll skärpa tyvärr. Borde jag använt makroknappen igen?
Vinter i Stockholm, fint! Men ännu ett nybörjarmisstag med kameraremmen med i bild…
Men vi slutar helt okej med Globen och Skanstullsbron i en lågt stående decembersol.
Hur nästa rulle blir återstår att se, men några saker har jag förhoppningsvis lärt mig. Framför allt att fota ofta och mycket för att fortsätta att samla minnen i analog form. Det är ju trots allt så man lär sig bäst!
Minns alla misslyckade julkort på barnen som fanns på filmer, som naturligtvis framkallades precis innan det var dags att skicka julkorten, så det inte var möjligt att hinna ta nya. Panik och frustration…
Den där bilden från baren med de halvslutna ögonen. Den är nästan så man får gåshud (på ett behagligt sätt). Tidsmaskin, liksom. Färgsticken och just de halvslutna ögon. Nu har ingen halvslutna ögon på någon bild (man får se) men i källaren har jag flera album fulla av dem.