Vinden sliter i båtarnas presseningar
Varje dag blir en reva i tiden
Hålet äter sig långsamt större
Tuggar timmar, sväljer sekunder
Gatlyktorna tänds som i mjuk koreografi
Spiller brandgula pölar på trottoaren
Lämnar mellanrum av tomhet
Sveper skuggor, kastar konturer
I vagnen vaknar barnet och skriker
När jag lämnar natten saknas orden
Jag plockar dem som snäckor på stranden
Fyller fickan, samlar skimmer
Söker sen efter svar i horisonten
Ett böljande hav är det enda jag ser
Visslande vind, prasslande pressening
I väntan på avfärd är vi alla på land