En helt vanlig hemmaonsdag

Jag såg att Flora hade gjort ett inlägg med bilder från en helt vanlig hemmavardag, precis så som dagarna antagligen ser ut för många just nu. Det fanns något väldigt mysigt och meditativt över hennes berättande, kanske för att det är lugnande att se att alla kämpar på i sina bubblor, ingen gör något exceptionellt och så får det vara just nu. Så inspirerad av henne bestämde jag mig för att dokumentera min onsdag, en dag i mitten av november som verkligen inte var något speciellt, men just därför kanske extra värd att dela.

Jag vaknade upp här, med utsikt över mina boktravar och ett dunkelt novemberljus som försökte leta sig in genom fönstret. Att jobba hemifrån nu på hösten har verkligen varit en prövning. Varje dag stretchar jag uppstigningstiden lite till och ligger kvar så länge som det bara är möjligt.

Till sist masade jag mig upp, hoppade in i duschen, vred upp den på högsta temperatur och förvandlade badrummet till en ångbastu.

Sedan bäddade jag sängen och klädde på mig. Att klä på sig riktiga kläder är min viktigaste rutin när jag jobbar hemifrån. Dels känns det som jag tänker bättre då och så tycker jag det är kul att faktiskt använda allt i garderoben och inte bara låta kläderna hänga där och vänta på bättre tider. Smink däremot, det har rationaliserats bort för länge sen.

Vid nio slog jag upp jobbdatorn och började läsa mail och checka av lite enklare uppgifter samtidigt som jag åt frukost. Idag i form av yoghurt, müsli, banan och jordnötssmör.

Vid tio tog jag plats i fönstret. Jag har byggt ett provisoriskt ståbord med hjälp av en kartong som jag ställer upp på fönsterbrädan. Då kommer datorn upp i lagom höjd och jag kan stå och jobba i ett par timmar. Jag försöker göra det på förmiddagarna, men det blir absolut inte varje dag…

Jag drack kaffe och hade videomöte större delen av förmiddagen. Just nu håller jag på och tar fram några reklamfilmer för en kund och idag hade vi kommit till steget i processen som heter grade. Det sker efter att man låst själva klippningen av filmen och innebär att man justerar alla färgerna in i minsta detalj. Ljusar upp, mörkar ner, gör nyanser varmare eller kallare osv. På grund av corona-läget fick vi göra hela arbetet på länk och godkänna allt eftersom, annars brukar man vanligtvis sitta med bredvid den som gör graden.

En fördel med att stå i fönstret och jobba är att man får liiite mer dagsljus och så ser man när hunddagiset promenerar förbi med alla hundar. Alltid en höjdpunkt! Nu har alla löv trillat av träden i parken och det mesta som kvarstår är en brungrå sörja. Tänk om det kunde bli en riktigt snöfylld och kall december, hade inte det varit mysigt? När inget annat är som det ska hade det varit fint med en lite stämningshöjande inramning av naturen i alla fall.

Vid tolv tog jag en paus från jobbandet och gick ut till köket för att fixa lunch. Otroligt ful bild, men kan ni gissa vad det ska bli?

Just det, råraka! Riktigt bra lunchmat ändå pga går snabbt att laga, kräver få ingredienser och är perfekt att göra till en person.

Resten av lunchen gick till styra upp en akut jobbgrej och sedan ta itu med det här diskberget. Det är otroligt vad man samlar på sig disk hela tiden när man jobbar hemma, det är ett konstant flöde av tallrikar och koppar i diskhon.

Jag passade också på att prova en smaragdgrön kostym som jag beställt och fått hem på posten. Alla klädkedjor trycker ut loungewear på löpande band just nu och jag… köper en kostym. Men så är jag ingen mjukisbyxperson heller. Det närmsta jag äger är ett par tights och några collegetröjor som jag ibland har på helgen när jag skrotar runt eller tar en promenad.

Efter lunchen lämnade jag min plats i fönstret och satte mig och jobbade vid köksbordet istället. Jag fortsatte att feedbacka på graden, skrev på ett manifest till ett koncept för en kund och bestämde exakt vad som skulle stå i några annonser som ska hängas upp på stan inom en snar framtid. Typiskt reklamjobb helt enkelt.

När klockan var fyra och det mörknat gav jag mig själv tillåtelse att flytta till soffan och jobba de två sista timmarna därifrån. Jag hade ett PPM, vilket står för pre-production meeting, inför en filminspelning. Det innebär att man samlas alla inblandade (nu digitalt såklart) och går igenom detaljerna inför en produktion. I detta fall alltifrån tidsschema, location och casting till kostym, rekvisita och musik.

Strax efter 18 bestämde jag mig för att jobbdagen var slut, fastän jag egentligen hade ett par saker kvar som skulle behöva lösas. Eftersom jag suttit inne prick hela dagen bestämde jag mig för att ta en långpromenad, så jag knöt på mig skorna och gav mig ut i den ljumma men blåsiga kvällen.

Jag gick Ringvägen bort mot Hornstull, ner mot Långholmen, sedan Söder Mälarstrand och sist hem via Mariatorget. Klockade in på en och en halv timme och 10163 steg. Score.

Hemma igen åt jag middag beståendes av rostad sötpotatis, grönkål och svarta bönor som jag hade lagat kvällen innan och värmde på. Till det hade jag sallad, avokado, fetaost och srirachamajonnäs.

Jag åt framför ett avsnitt av Vår tid är nu som jag börjat kolla på, förmodligen sist av alla. Jag är ju ingen serieperson men nu har till och med jag insett att det är ett bra sätt att fördriva sin tid på. Målet är att se ikapp alla tre säsonger fram till jul då den fjärde släpps. Resten av kvällen lade jag på att redigera dessa bilder och skriva det här blogginlägget och nu är klockan plötsligt midnatt och det är hög tid att gå och lägga sig. Det var den helt vanliga hemmaonsdagen!