Nämen hej, igen ja. Blogginlägg från mig två dagar i rad, det är inte det vanligaste. Men jag blev så glad igår när jag skrivit ett till synes rätt enkelt inlägg om lite ditt och datt och det nästan direkt trillade in en massa fina kommentarer, som om ni suttit där och väntat, redo med snälla ord. Och då slog det mig att vi är nog extra många som är sugna på blogginlägg nu. Som har mer tid över till både läsning och kommentarsfält när vi är hemma en stor del av tiden. Jag såg att Flora bloggade varje dag förra veckan och jag tänkte att kanske borde jag också passa på att skriva lite mer än vanligt just nu.
Det har ju spekulerats lite kring bloggandet 2.0 och jag tänker att tiden kanske är inne. Nu när Instagram fått sig en liten törn eftersom många av de allra största byggt sitt innehåll på lyxiga utlandssemestrar, middagar på stan och spektakulära fester. Nu när utrymmet finns för längre läsning och kloka diskussioner. Och nu när efterfrågan på innehåll som skildrar livet på olika sätt är här. Jag har blivit peppad i alla fall. Kanske också för att bloggen verkligen känns som min fristad som inte behöver förhålla sig till en massa regler. För att jag kan få dela både klädbilder och flödesskrivna texter om livets baksidor. Jag tänker att som läsare måste det vara en märklig känsla att aldrig riktigt veta vad som dyker upp, samtidigt som jag också antar att det kan vara något positivt. Allt kan hända (och ibland händer också inget under ett par dagar) och så får det vara. Jag har aldrig velat göra bloggen till något större än vad den är. Såklart är jag glad för varje ny läsare som hittar in här, det är ju hur kul som helst, men jag vill inte göra den till jobb. Inte tänka affärsmässigt, skriva rubriker efter hur man får flest klick, SEO-anpassa med en massa länkar eller ha en uttalad strategi. Jag förstår om andra vill det, men för mig måste det få vara kreativt och kul. Otyglat och spontant. Det är ju den typen av innehåll jag själv gillar att läsa.
Med det sagt, vad handlar egentligen det här inlägget om? Fanns det en tydlig plan när jag öppnade webbläsaren och började skriva? Ja. Och nej. Jag hade några tankar som jag ville dela, till exempel så har jag fått en ny favoritlåt som jag vill lyssna på hela tiden just nu. Den har ett sånt perfekt sound som får mig att tänka på bilfärd längs Europaväg i solnedgång. Mjuka harmonier möter rivighet möter klockspel möter en storslagen refräng. Det är så svårt att förklara musik men ibland flyttar den bara in hos en och stannar där. Kanske gör den det hos er också?
Vad mer då? Jo jag har läst en bok som var så otroligt bra, det var Anne Carsons Röd doc>. Hennes sätt att skriva känns så oväntat självklart, så hopplöst imponerande. Jag blev helt golvad. Det var en av årets starkaste läsupplevelser, helt klart. Jag fotade av några rader om tid som kändes extra träffande just nu.
Tiden går tiden går inte. Tiden går nästan. Tiden går vanligtvis. Tiden går och glor. Tiden har ingen blick. Tiden som ståndaktighet. Tiden som hunger.
Kanske är det så, att när det inte händer särskilt mycket annat så blir upplevelserna kring det man läser och lyssnar på starkare? Eller så har jag bara haft tur och snubblat över saker jag verkligen gillar den senaste veckan. Jag har också börjat drömma så konstiga drömmar, är det för att det inte händer något om dagarna? Att allt kanaliseras på natten istället och det i form av riktigt absurda tankar… Jag tänker inte ha några längre redogörelser kring vad jag drömt för det är bara trist att läsa om, men märkligt har det varit i alla fall. (Okej, delar en grej: drömde att när man kokade sin egen ramenbuljong hemma så skulle man ha i en hel stock med snus i kastrullen, för smakens skull, hu!)
En annan sak som jag gjort hemma på min kammare är att titta på årets säsong av Så mycket bättre. Och ja, kalla mig känslig och konflikträdd men kära nån vad stelt det är att se på i år? Hela upplägget av programmet är jättemärkligt när det inte finns någon direkt ordning i vem som ska tolka vem och vilka aktiviteter som ska göras eftersom det inte är ”någons dag”. Artister lämnar och ansluter lite huller om buller och hela umgänget känns ganska ansträngt. Hatten av för Krunegård dock som håller stämningen upp och gör bra tolkningar, men i övrigt är det ju ett ganska svagt år, både låt och händelsemässigt. Om det vi får se på tv är det allra bästa så måste resten vara en mardröm att försöka klippa i, haha. Styrkekram till teamet.
Okej, en sista tanke nu innan jag rundar av. Jag har insett att jag och min blogg verkligen är ansiktet utåt för singelhushåll. Ensamhetsinfluencer nummer ett. Stolt ambassadör för forever alone. Haha, hur blev det såhär? Är det en roll jag omedvetet valt att axla? Och ännu viktigare, kan jag kapitalisera på den?! Ska jag göra ett samarbete med Arla och marknadsföra sådana små 3 dl mjölkpaket? Kanske ett betalt inlägg om hur man fryser sina ägg eller en bildsatt guide till hur man gör Heimlich manöver på sig själv? Nej, jag skojar bara. Men det är bara intressant när folk skriver och tackar för att jag visar upp att det är okej att vara ensam och jag själv tänker: gör jag det? Och tycker jag ens om det själv?
Nej men Julia, sluta tänk så mycket bara. Fortsätt istället att skriva den här förvirrade bloggen om högt och lågt och hoppas att någon läser och kanske svarar också, både på retoriska och raka frågor. Vi hörs i kommentarerna! Krrram!
tänker att det är kanske just det att du inte gör en enorm grej av att du är ett singelhushåll som folk tackar för? att de som bor ensamma inte tilltalas som ett undantag, utan bara en möjlig existens av många. det är ju en blogg som beskriver livets goda och livets vemod i en tacksam och inkännande blandning utan att varken det goda eller vemodet fokuseras till hur det är ”att vara singelhushåll”. tänker att det kanske bidrar? men är förstås inte bäst att uttala mig i frågan, sitter just nu iförd ett par hörselskydd som egentligen är gjorde för barn och muttrar KAN MAN FÅ DRICKA TE IFRED I FEM MINUTER? KAN MAN DET? så är inte direkt ett singelhushåll.
älskar bloggens revival, tror på den starkt, och folk kommenterar så mycket och fint sen karantänstiden kom. vet inte hur det fortsätter sen, det vet man aldrig, men just nu: det är tid för wall of text och mindre ”flashig bild med emoji-caption” och det passar min mentalitet.
Ja, det har du nog rätt i, kloka tankar! Jag hoppas att bloggens revival håller i sig ett tag i alla fall, jag ska göra mitt bästa för att bidra till det.
Tack för din blogg. Älskar att komma in här!
Vad fint att höra, tack för att du läser!
Det som väl är silver lining på denna pandemi är att alla känns så mkt mer mjuka nu? Jag som aldrig kommenterar utan bara följer bloggar o instagramkonton (aktiv bloggläsare av vissa i över 10 år…) börjar nu kommentera här o var lite smått. Jag känner en lite starkare kontakt till även främlingar under denna period, så kanske därför. Men det är mysigt iaf. Samma på jobbet, folk är mkt mer öppna med vad som är jobbigt för just dem under den här perioden. Och är mer benägna att fråga… kanske dumt o deppigt att tänka (för jag vill ju för hela världens bästa att pandemin ska ta slut! Såklart!!) men detta kan nog vara något jag kommer sakna lite. Kontakten, gemensamma nämnaren o så. Gör saker lite mysigare iaf.
O tack för en mkt fin blogg! Gillar verkligen blandningen här, känns så ärligt o genomarbetat. Plus för intressanta boktips! Tycker annars att alla på internetz läser typ samma böcker ofta hehe.
Ja, jag håller med! Så fint med den här mjukheten, jag har insett att jag pratar mer med främlingar nu (de få gånger jag är ute) och att man är mer mån om varandra, både de man känner och de man möter i förbifarten. Jag hoppas att vi kan ta med lite av den känslan även när pandemin är över, för jag tror den gör oss gott. Tack för en fin kommentar!
ÄLSKAR din blogg!!
Åh TACK! 💛
Your blog is my favourite because you don’t monetize it. That’s when they become boring and generic and I lose interest. Keep doing it this way, we will never get bored of such a relatable person
Thank you so much! I’ll try my best to keep it this way. 🙂
Haha, jag skrattade högt åt Heimlich manöver! Relaterar
Haha, hoppas innerligt jag aldrig behöver göra den guiden. 🙂
Jag ser inte dig som ansiktet utåt för singelhushåll. Jag ser dig (bl a) som ansiktet utåt för kreativ kvinna med fantastiskt språk och innehåll 💛Alltid så mysigt att gå in och läsa här!
Tusen tack, vad fint att du säger det!
☺️☺️☺️ Älskar också att du tagit dig tiden att svara på alla kommentarer – så fint! Mycket roligare att kommentera då med hehe. Hoppas du får en fin onsdag!
Vilket bra inlägg, det du skriver känns så genuint och klokt. Gillar verkligen att du börjat blogga mer, blir lite sugen på att själv öppna upp bloggen från 2009 igen.
Ja, kör! Det är så kul ju!
<3 <3
Jag lever också själv och tycker din blogg är som någon att hålla lite i handen nu under pandemin! Inte fylld med ängslighet, ensamhet och saknad efter typ någon pojkvän utan ett så fint skildrande av hur livet är nu. Du känns liksom lik mig i hur du hanterar det här och det är härligt att läsa.
Vad fint att höra! Jag erbjuder gärna en blogghållarhand (handhållarblogg?) om det behövs. 💛
ÄLSKAR hur du skriver, det är en ren fröjd att läsa! Så glad att jag hittade in hit till din blogg!
Men vad glad jag blir! Tack!
Jag tänker att läsa din blogg är lite som när jag läste brev från brevvänner när jag var liten. Ett ursnitt från någons liv som man egentligen inte alls kände, men ändå var så nyfiken på och så törstande efter att få reda på mer om! Att läsa om någons vardag, favoritlåt, matlagning blir så ömsint och intimt, som en hemlighet någon viskat i örat. Älskar att det är din stream of consciousness vi får läsa, ofiltrerat och fint. TACK för att du skriver och delar med dig <3
Wow, tack. Sådana här kommentarer gör att det känns som jag har brevvänner som skriver tillbaka, att det blir ett ömsesidigt utebyte och det gör mig så glad. 🥰
Älskar att din blogg är blandad och kreativ <3 Förstår att vissa vill kunna tjäna pengar på sin blogg som man lägger ner mycket tid på osv osv men tycker alltid att det blir mer intressant att läsa inlägg som inte är sponsrade.
Tack! Ja, all kredd till de som driver sina bloggar professionellt, jag hade aldrig lyckats. Men är glad att du är här och läser!
Det är alltid så trivsamt här!
Hade min blogg varit en film eller bok och jag skulle satt ett citat på framsidan för att sälja den så hade jag nog valt den här kommentaren. Den gör mig så glad för jag vill verkligen att det alltid ska vara trivsamt här! 💛
Haha åh kraaaaam <3<3<3
Kram! 💛
Också reflekterat över årets så mycket bättre… Typ när dem skulle rädda salamanderyngel, så märklig aktivitet som absolut ingen i gänget (förutom Lili och Sussie) var sugna på? Aja fortsätter att titta ändå…
En annan sak, uppskattar verkligen din blogg ska du veta!! Myspys o läsa om andras vardag<3
Nej men den aktiviteten var så konstig?! Haha, men jag tittar nog också vidare och svettas lite varje gång pga stämningen.
Din blogg är underbar! Jag jobbar med att skriva, men är fast i byråkratspråket. När jag läser dina texter, hur du leker med orden, blir jag sugen på att också bara skriva för skrivandets skull. För att det är kul! Tack för det!
Åh, vad kul! Klart att du ska skriva för skrivandets skull. Heja dig!
HEJ Julia, och alla andra eftersom jag inte hittar, eller kankse har letat särskillt väl efter din mejladress. Jag tar modet till mig att skriva till dig nu, trots att det är opersonligt och distanserat. Du känner ju inte mig, och inte jag dig heller. Men jag har genom några år alltid haft din blogg under mina sparade flikar och kikat in då och då för ett härligt läsande. Varje gång påminns jag av skickligt skrivande och tankvärda inlägg du ger, och vilken härlig människa du verkar vara.
Jag vet inte din relationsstatus men jag tror den för närvarande är singel, rätta mig om jag har fel. Oavsett så är mycket av det du skildrar saker jag kan känna igen mig i, och jag hör mig själv fnittra över likheter jag drar från dig till mig i dina inlägg. Som detta att äta plain-boring-taco med en porslingshund, ak Larsen. Eller dina tankar kring ålderdom och skönhet, hur vackert det är att få rynkor under livets gång, att höja och visa istället för att fördömma och dölja dem. Jag tycker det är otroligt bra skildring av lagom flummiga vardagssysslor och tankar, något som jag själv grubblar mycket på.
Nu undrar du kanske vad jag vill komma med detta. Ledsen att säppa det, ingen aning. Jag kan själv berätta att jag har en blogg, långt ifrån lika bra som din och med ca en läsare, men jag gillar att lägga ut några av texterna jag skriver och iallafall känna att någon någon dag kanske hittar dit. Eller så kan jag berätta att jag tycker att killar för närvarande är skit och inte har någon som helst plan på att falla för en nu. Eller så kan jag berätta att jag snart börjar plugga och ska flytta och tycker det ska bli spännande och kul. Oavsett vad jag gör med mitt liv, vill jag endå att du ska veta att jag uppskattar din blogg och läser den titt som tätt.
Och jag gillar detta med “singelhushåll”, ansiktet utåt, ensamhetsinfluencer nummer ett. Jag reflekterade själv över det när jag läste; jag kanske haft en fördom att du alltid sitter själv, gör allt själv, semestrar själv, äter middag själv, dricker vin själv, osv och använder det som ett bete mot alla andra ensamma själar. Men sedan kom jag också på att 1. jag är ju som oftast också själv när jag gör saker (som så många andra) och älskar det (kanske inte alla gör). 2. jag har funnit en trygghet till människor som kan vara ensam och stoltsera sitt solo-liv utåt. 3. Ingen är ensam om man inte väljer att vara ensam (och såklart väldigt tragiska fall av bortgång, ålder och flytt). Och så tänkte jag lite, vad fint att du skildrar ditt liv, också utan att behöva visa att du är med sällskap eller inte. Så är det ju, jag tror och hoppas att du inte är ensam varje dag trots den situation vi alla befinner oss i är en aning kepig i självhushåll. Kanske vi ensamma själar för en gång skull kan släppa pressen att “behöva” visa att vi umgås, landa i vår tillfredsställelse att äta en middag solo, och när vi väl vill verkligen styra ihop något socialt, som ex en promenad eller utomhusfika. Ja, många tankar flög i min hjärna av ditt inlägg. Jag har säkert inte fått ner hälften av det, jag är rätt rörig såsätt, både till skirft och personlighet.
Oavsett, tack för dina ord och spännande, oväntade och spontana inlägg. Jag är lika energisk varje gång och fyller upp ett glas rödvin till läsningen av ren njutning (utan någon som hels levande varelse i närhet dessutom).
TACK för mig.
Isabel
blir alltid glad när jag går in på bloglovin och ser att du skrivit ett inlägg. tack för att vi får titta in i ditt kreativa utrymme 🙂 och tack för bleachers-låten, den har blivit en ny favorit för mig också!
Relaterat till det om singelhushåll!! Personligen skulle jag dock vara mer intresserad av ett ostsamarbete – lyckas aldrig äta upp en hel hushållsost innan den möglar och vill absolut inte köpa sån där färdigskivad ost 🧐
Oj, älskar ost så har aldrig riktigt haft det problemet, haha. Men mitt tips är att köpa vällagrade ostar som är lite mindre, typ Västerbotten eller riktigt långlagrad präst, de är inte bara goda på mackan utan också i mat. Och vill man att den ska gå åt snabbare kan man skära en bit av den i kuber och ha som en del av sin lilla plockbricka. 🙂
Haha! Älskar också ost egentligen, men är verkligen inte så påhittig utan det blir mest på mackor 😇 plockbricka är helt klart något jag ska ta till mig!
Älskar att läsa bloggar om lite ditt och datt och om tankar och om små vardagliga saker.
Har nyss börjat läsa bloggar igen efter många års scrollande på IG, som jag nu tycker är bara en enda stor reklam-app..
Jag är så glad att jag hittat din blogg! Ha en fin dag!
Jag håller helt med om bloggen 2.0, har hoppats på den länge. Saknar dom skräpiga mindre bloggarna från ca 2010 som inte var så hårt kontrollerade. Men det fina med internet är ju att det är så gott som fri lek, och att man själv kan vara med och skapa det man själv vill se och ta del av. Heja dig!