Semester om 3, 2, 1… nu. Världens längsta, konstigaste vår är snart till ända. Fyra veckor av sommarlov hägrar. Jag sitter vid det gulmålade skrivbordet i skärgårdshuset. Blickar ut över rönnen som vajar i vinden, havet som skymtar mellan dess grenar. Östersjön är djupt blå och fylld av vågor som krusar vattenytan. Jag kom hit torsdags natt. Mina föräldrar hämtade mig i Stockholm och sen körde vi fyra timmar söder ut. Volvon längs europavägarna, Roxette på radion och jag i baksätet. En så tydlig bild av trygghet. Ett halvår sedan vi sågs och nu är allting lite mer som vanligt, vi är här som vi brukar, en del saker är i alla fall som de borde.
Internetuppkopplingen är i det närmaste obefintlig här ute, så strax ska jag lägga datorn i skrivbordslådan och låta den stanna där de närmsta dagarna. Fortsätta insupa juli som om jag vore ett sommarlovsbarn. Bada i det 17-gradiga havet varje dag, leta efter fler kantareller i skogen och ta tupplurar på eftermiddagarna. Hoppas att ni också har fina dagar framför er – nu eller snart eller framöver.
Härligt med hemester. Sverige är fantastiskt!
Du skriver så fint och dina bilder fångar skärgårdssommaren så perfekt. Jag vill måla av varenda en!