Det blir inte som man tänkt sig. Inte alls.

Meiji jingū
 
”När jag kommer tillbaka är våren här.” Sådan var planen. Enkel och spikrak. Genial. Framför mig låg året då jag skulle fylla trettio. Tre noll, träda in i ett nytt decennium. Det kändes lite skrämmande. Stort, på fel sätt. Så jag lindrade mina tvivel med en present till mig själv. Tio dagar i den bästa stad jag vet, i sällskap med några av mina bästa vänner, de som rör sig precis som jag. Jag såg det framför mig. Vi längs gatorna i Shibuya, på ramen-restauranger gömda i gränder, skrålandes låt efter låt på karaoken. Det skulle vara min resa, vår resa, resan innan våren, innan allt blev på riktigt.
 
Men planer ändras, livet händer, världen skriker. Det blir inte som man tänkt sig. Inte alls. För plötsligt satt vi där med beslutet. Det började med ett inställt maraton, ett stängt museum och en uppskjuten fotbollsliga. Sedan var det stängda skolor, flera nya fall och en stark avrådan från alla allmänna folksamlingar. Och så: två veckors hemma-karantän efter hemkomst, risk att missa min egen födelsedagsfest, eller ännu värre, risk att trotsa karantänen och smitta alla gäster på festen och bli den naiva, idiotiska Corona-tjejen med hela svenska folket.
 
Mycket talar för att allt skulle gå bra. Det skulle bli en minnesvärd resa, vi skulle återvända friska, utvilade och glada. Men någonstans i bakhuvudet mumlar en röst något om egoism och den går inte att dämpa. Att jag skulle klara mig fint betyder inte att alla andra gör det. Och vad händer om situationen förvärras när vi är där. Om vi tvingas tillbringa hela semestern instängda i den minimala lägenheten för att sedan evakueras hem. Det finns många risker med resande i vanliga fall, men just nu alldeles för många för att jag ska kunna motivera mig själv att åka.
 
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blev ledsen. Jag är jättebesviken. Mest för att jag längtat så oerhört mycket efter semester och miljöombyte. Efter tio dagar fria från jobb, med nya intryck och inspiration i sin mest koncentrerade form. Dessutom svider vetskapen om att tusentals kronor går till spillo eftersom varken hem-, rese- eller kortförsäkringen gäller om jag frivilligt ställer in min resa. Och samtidigt väser det dåliga samvetet ilsket skärp dig, det är inte synd om dig, det är bara en resa, det är bara pengar. Det ger mig inte ens utrymme att vara nedstämd ifred.
 
Men det är väl så här det är att vara vuxen, nästan trettio. Att ta kloka beslut som säger emot allt vad ens hjärta längtat efter och bankat för. Att ta det säkra före det osäkra, för sin och samhällets skull. Att stanna hemma och vänta in våren, tålmodigt och vemodigt precis som alla andra.
 
Hejdå Japan, hejdå Tokyo, hejdå lägenheten vid Shibuya crossing, hejdå lummiga parker, hejdå vilda nätter, hejdå trettioårsresan. Jag hoppas vi kan ses i framtiden på något vis.
 
PS. Vill ni berätta något fint ni varit med om eller sett på sistone för att muntra upp mig, så får ni mer än gärna göra det. Tänker att det alltid behövs lite kommentarsfälts-feel good för oss alla i slutet av februari.

Delta i diskussionen

19 kommentarer

  1. Så himla tråkigt för din skull! Jag har inget speciellt att berätta men vill ändå säga att jag verkligen älskar din blogg och det känns fint att kunna klicka på det där hjärtat under inlägget, för att visa att man verkligen gillade det du skrivit. Så nu både kommenterar jag och klickar hjärtat!

  2. Åh nej! Fattar verkligen att du är besviken. Men hade gjort samma. Bra att du tänker på de som kanske inte hade klarat en smitta lika bra.

    Nåt fint: min bebis har börjat skratta. 🙂 man kan botanisera bland kokböckerna på bokrean!

  3. Jag köpte en resa till Alperna, skulle dit med pappa för att fira min 30årsdag! Det skulle bli i… norra Italien. Jag blev sjuk i inflammatorisk tarmsjukdom och var tvungen att avbeställa, redan innan. Skulle åkt på lördag om exakt sju dagar!

    Nu är Coronaviruset RIKTIGT elakt i Norra Italien. Och pappa är nästan glad åt att jag råkade få tarmsjukdomen just nu. Medan jag bara gråter och gråter.

    Jag ska berätta något fint: min man hittade en ögonfrans på min kind som han sa att han skulle önska på och så önskade han bara "jag önskar att allt kommer att bli bra". Och blåste iväg den.

  4. Nåt fint som hände i mitt liv igår var: jag både jag och min kille satt hemma och pluggade, det var sol ute så vi bestämde oss för att mikra lunchlådorna och sen promenera 400 m till en liten sjö nära oss. Satte oss där på isen i solen och åt vår lunch. Drack varm choklad. Mitt hjärta kändes lätt. ”Man kan ju rulla på isen!” Fick jag för mig, så rullade jag och skrattade som en himla galning.

  5. Så surt! Men tror också du tog rätt beslut. Och Tokyo finns ju kvar, även om du inte kan resa nu. Tycker du ska unna dig nåt riktigt kul på hemmaplan eller nära hemmaplan istället.

    Och tack vare dig har jag sytt ett plagg för första gången sen högstadiet! Det är inte riktigt klart än och jag är inte helt nöjd ännu, men jag har sytt! Och det var roligt! Tack för det och tack för annan inspiration också!

  6. Å nej, känner verkligen med dig Julia! Förstår att du längtat så in i bomben men du ska ha all heder för att du moget och välvilligt tar detta beslutet att inte fara iväg. Allt som händer visar sig förr eller senare ha en mening. Platserna finns kvar, inget är förlorat, du kommer dit en annan dag.
    Kan berätta att jag just köpte biljett till way out west med två kompisar och är dunderpepp, ska inte du också boka?!

  7. Så kjedelig å måtte avlyse tur. 🙁 Men tror nok det var riktig valg.

    Fint her: Endelig mer lys og våren er rundt hjørnet. Om 2 uker får vi nøkkel til leiligheten vi har kjøpt.

  8. Så himla trist att behöva fatta det beslutet men samtidigt så fint att bry sig om sina medmänniskor och ta ansvar! 💕Japan finns kvar, och det kommer vara mycket roligare att åka dit en annan gång!!

  9. Tokyo och Japan finns kvar, när ni väl kommer dit så kommer det bli dubbelt så bra!

    Något fint: provar att baka med surdeg för första gången i mitt liv och har nu lyckats med limpa, frallor och igår PIZZA! Mums!

  10. Åh vad segt! Förstår att du är besviken, men tycker du gjorde helt rätt.

    Jag kan berätta att jag haft en guld helg efter ca två år av mestadels skit. En kompis kom på besök från långtbortistan och vi har inte setts på tre år. Promenad och långfika, vårsol på slottsbacken. Det var underbart!

    Kan du inte turista lite här hemma i Sverige? Inte samma sak såklart, men att göra de där sakerna du längtat efter, men hemmavid. Fin utställning på slottet just nu, Carl Eldhs ateljé, långfika i vinterviken. Kanske? ✨

  11. Fyy vad tråkigt med din resa. 🙁 🙁 🙁

    On a happu note: jag har precis bestämt mig för att åka Vasaloppet nästa år!! Pappa åkte i mål för 20:e gången i år. Farfar köpte hans första nummerlapp (och alla år därefter). De åkte även tillsammans många gånger. Farfar dog hastigt i juli men nu tänker jag ge mig fasen på att traditionen ska få gå vidare och pappa får köpa min nummerlapp nästa år. Ska bli så kul att göra det med pappa. Det har gett mig supermotivation att börja träna mer och ta hand om kroppen. Har aldrig varit med i någon tävling eller lopp, och det känns superpepp att ha något som motiverar mig. <3

  12. Åh. Känner såå med dig! Vad tråkigt. Tillåt dig att sörja. Det var ju något du längtade efter. Kan ju dela med mig av något som påminner lite. OBS lång story short: Jag och min syster skulle till Kalifornien för några år sedan. Du vet, roadtrip längs highway 1, LA, SF, två veckor, hyrbil. Allt var bokat. Vi klev på planet och var på väg. Vid mellanlandningen i London blev min systers pass stulet. Vi kunde inte fortsätta, utan fick vända hem. Antiklimax är bara förnamnet. Så, jag vet inte. Men minns att jag blev tröstad av att höra stories som liknade vår. För besvikelsen var ju total. Man får vara besviken!

  13. Vad hemskt tråkigt! Förstår att det svider, men tycker du gjorde ett klokt beslut. Tokyo och Japan finns kvar.
    Själv skulle jag ha åkt till norra Italien (Bologna) på fredag. Nu blir det inte så och jag hoppas på att det blir en annan gång i stället.

    Något fint: Fåglarna som småkivades om sittplatserna i träden när jag gick hem och det höll på att skymma. Det är ett vårljud för mig.
    Jag har gått en sykurs på medborgarskolan, och det har varit jättekul!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *