När jag lagar mat gillar jag att göra det ordentligt, gärna från grunden och omsorgsfullt. Mest för att det blir så mycket godare då och för att jag kan uppskatta att det tar tid när jag väl ställer mig i köket. Sen lagar jag hellre mycket mat från scratch och äter samma sak ett tag än att laga något snabbt och nytt varje dag, ska det va så ska det va, liksom.
En rätt som man märker extra stor skillnad på om man gör den själv vs om man tar lite genvägar är den klassiska pyttipannan. Den kan antingen vara supergod eller riktigt tråkig om man väljer påsvarianten. Trots det är det varken komplicerat eller dyrt att laga, alltså helt klart att lägga lite extra kärlek på. Min favoritpyttipanna är den här rejäla, vegetariska varianten med kantareller och massor av persilja. Jag tänker lite att det känns som något Plura skulle kunna trolla fram i sitt kök.
Till två stora portioner använde jag:
5 mellanstora potatisar
2 morötter
½ blomkålshuvud
1 rödlök
2 nävar kantareller
½ kruka persilja
2 ägg
Smör eller rapsolja att steka i
Salt och peppar
Själva tillagningen är väldigt enkelt. Först och främst, skala allt som behöver skalas. Tärna det sedan i småbitar och stek i en panna i den ordningen som allt blir klart (först potatis och morötter, sedan blomkål, sist kantareller och rödlök). Smaka av med salt och peppar, ös över persilja och servera med ett stekt ägg på toppen. Ätes med fördel på balkong i söderläge med en öl till, precis som Plura skulle gjort.
Vad gott
Wow du har ju bloggat i tio år…tio år! Du skulle kunna göra temainlägg om det typ "10 år av outfits favoriter", "10 år av min mat" osv 🙂
Pyttipanna var verkligen en sån rätt som jag trodde var jätteäcklig jättelänge för att jag bara hade ätit pås-varianten! Men det är ju så gott om en gör det själv!
men vad gott, mkt bättre än plura
Håller helt med i detta. Pyttipanna som är så lätt att kasta ihop själv förtjänar lite mer uppmärksamhet.