Lebensraum & Flyktligan

Två av mina svenska favoritartister har släppt varsitt nytt album. Alldeles lagom till att snödropparna slår ut, när jag byter kängorna mot kritvita sneakers och kisar mot solen under lunchtimmen. Nu gör jag det med hörlurar i öronen och ett leende på läpparna också.

 

Först ut var Joel Alme med Flyktligan. Singeln Backa tiden spelades flitigt hemma hos mig under hela februari vilket inte sänkte mina förväntningar på albumet. Och nog blev jag glad när jag tryckte på play och fick höra Håller mig på kanten. De där mjuka stråkarna, plockandet på gitarren och det lite klinkiga pianot är jag så himla svag för och just det är Joel Alme också så bra på! Det negativa med skivan är nog att den är så kort, bara en halvtimme – men å andra sidan så betyder det att jag hinner lyssna på den två gånger under tiden jag gör mig i ordning för att gå till jobbet. Och det är ju inte illa!

 

Näst ut var Jonathan Johansson som idag släppte sitt album Lebensraum!. Det jag gillar allra bäst med Jonathan är nog ändå hans texter, få människor lyckas sätta orden på rätt plats så bra som han gör. Det blir poetiskt, vackert, melankoliskt och smart på samma gång. Kombinerat med elektrobakgrunden, de småfunkiga gitarrerna och hans dova stämma låter det allt som oftast magiskt. Stromboli brinner och Fuga är två av mina favoriter från albumet, nu ska jag lyssna vidare i jakt på fler. Gör det ni med!

 

PS. Nu har jag lagt in en liten gilla-knapp längst ned i varje inlägg. Jag ägnade drygt två timmar igår åt att försöka göra den snyggare men gav upp efter att nästan ha slitit mitt hår… I vilket fall, om ni någon gång är inne här och läser och inte känner för att skriva en hel kommentar men ändå vill ge en liten tumme upp, använd den. Då blir jag glad!