En mycket trevlig sak har hänt, Filip har nämligen lärt känna en ny kollega som både jagar och har egen jaktmark. Att känna någon som jagar innebär att man kan få tag på kött från djur som levt ett fint liv i skogen, som inte har färdats över halva jordklotet (eller ens halva Sverige) och detta till ett pris som är mycket lägre än vad viltkött kostar i matbutikerna. Jag har själv aldrig haft som ambition att sluta äta kött men de sista åren har jag ätit mycket mer vegetariskt och också varit mer omsorgsfull med vilket kött jag köper. Alla mina matval är långt ifrån perfekta, men nu har det alltså blivit ännu enklare att äta bra grejer, vilket känns fint!
Så i helgen fick vi köpa alldeles färskt rådjurskött som vi lagade en gryta på. Några av bitarna fick också bli en del av en pastarätt, tillsammans med grädde, soja, lök, trattkantareller, vinbärsgelé och timjan. Varje gång jag lagar mat med riktigt bra ingredienser känner jag hur enkelt det är. Har man några få, riktigt goda saker behöver inte matlagningen vara komplicerad för att det ska bli bra.
Och inspirerad av det tänket lagade jag igår en Biff Rydberg men med rådjursfilé och svamp istället för oxfilé. Till det råstekt potatis, en rå äggula och dijoncrème gjord på crème fraîche och dijonsenap. Extremt enkelt och extremt gott.
Shit vilken lyx! Rådjur är så himla gott, gillar vildsvin också. Älg däremot har jag lite svårt för.. Men vilt är otroligt gott i allmänhet! Och känns lyxigare än vanligt kött från gris eller ko liksom…
Just att djuren levt som de ska göra, i frihet, känns så himla bra! Rådjursgryta med trattkantareller kan inte bli annat än helt fantastiskt gott!
Är i princip uppväxt på älgkött då pappa jagar och sen jag flyttat ut har jag fortfarande alltid älgkött i frysen, hehe. Känns verkligen bra att veta exakt vart det kommer ifrån!