Hej hej! Här kommer bilder från en megaladdad Way Out West-helg. Den har varit fullspäckat med fina vänner, solsken, musikupplevelser, prosecco, dans, ösregn, gräsmattehäng och eufori. En del av allt detta fastnade i min kamera och detta tänkte jag att vi skulle titta på nu!
Min första spelning på festivalen (förutom en halv kvart på Polica) var Markus Krunegård.
Där träffade jag Damon och Glenn och så stog vi och var Norrköpingspatriotiska och peppade till Krunis.
Sedan dansade jag och mitt kompisgäng vidare till Rebecca och Fiona.
Och efter det såg vi The National. Ett av mina favoritband som dessvärre inte passade jättebra på den här sortens scen, eller så hade de en dålig dag eller nåt…
Det var i alla fall lite småsegt ända tills sångaren Matt Berninger sprang ut i publikhavet med mikrofonsladd och allt och fortsatte konserten därifrån mitten.
Och efter det hängde vi på ölområdet innan vi åkte till Nöjesguidens efterfest på Scandic Rubinen som fick avsluta vår första dag på Way Out West.
Dag två började med häng utanför festivalområdet. Vi hade lyckats klä oss så att alla som bodde i den ena lägenheten hade vitt på sig och vi andra som bodde i en annan lägenhet hade svarta outfits. Konstig grej.
I det svarta laget hade vi en peppad nummer 10 – det är jag och Zlatan…
Och en fin Zaza i solen.
Sedan traskade vi in på området igen.
Målet var Blood Orange och det ångrar jag inte. Definitivt en av festivalens bästa spelningar, SÅ bra!
Och så lyssnade vi på grymma MØ innan det blev en välbehövlig vattenpaus i den gassande solen.
Vi hade Conor Orbest lite på avstånd sådär, perfekt att ligga på rygg i gräset och lyssna på.
Det var fullt av folk, perfekt väder och en superfin festivaleftermiddag.
Sedan tog jag Madde under armen och lyssnade lite på Janelle Monáe innan vi dansade järnet till Icona Pop.
Och så avslutades kvällen med OutKast som körde sin 20-årsjubileumsturné. Dock hade de kanske kunnat uppdatera sin videobackdrop på de där tjugo åren, ehrm, kändes sådär rätt i tiden med en massa nakna tjejer…
Aja, när vi hört våra önskelåtar gick vi vidare till Trädgården där vi lyssnade på St Lucia och bästa Jungle!
Dag tre var vi något trötta men återvände till festivalområdet framåt eftermiddagen.
Där hängde vi framför skylten i vanlig ordning och peppande innan regnet började falla över oss. Sedan var det bara att ta fram regnjackan och se Linda Pira i ösregn, tråkigt även om konserten var grym. Som tur var skulle jag på en middag med en av våra kunder vi har på byrån så under den värsta regnstormen kunde jag sitta inne i värmen och äta vegetarisk buffé och dricka bubbel. Tack vädergudarna för den timingen i alla fall!
Men sedan sprack himlen upp och jag såg både Veronica Maggio och Annika Norlin ge riktigt bra konserter innan det var dags för final med Röyksopp och Robyn.
Jag har knappt ord för denna konsert, den var helt magisk! Sådan energi från scenen, så många hits och så mycket dans i publikhavet. Hela min festival avslutades med en lång tids köande för att till slut få komma in på Trädgården och se Lorentz. Men en bättre final hade jag inte kunnat tänka mig på denna festivalhelg!
Jag timade in regnet med Elliphants spelning på Linné-scenen. Slutade i princip droppa lagom till att hon var klar. Såå skönt 🙂
Det verkar ha varit så himla fint på WOW, känns nästan som att jag var där med tanke på alla uppdateringar på instagram från halva min bekantskapskrets. Fint ändå när en själv inte kan vara på plats.
När jag var där kom det fram två tjejer och frågade vart jag införskaffat min tygpåse 😀 din fina hello deer-påse! 🙂
Åh, vad roligt! Vad glad jag blir. 🙂