Om att gråta

 

Jag kom på att jag glömde en punkt på min saker som jag gjort 2013 som jag aldrig gjort tidigare-lista. Jag har lärt mig att gråta. Det låter simpelt men det har faktiskt varit något av en konst.

För om åren grät jag aldrig, eller kanske inte aldrig, men extremt sällan i alla fall. Jag hade liksom gjort det till en prestigesak att inte gråta. Inga tårar skulle spillas i onödan, det var bara ett tecken på att något var riktigt dåligt. Och ja, få saker var jag väl med om som var så eländiga att jag kunde tänka mig att fälla några tårar. Det var kanske någon begravning. Något enstaka farväl. Men knappast mer än så.

Fast sedan så insåg jag, sent omsider, att inget knappast blir bättre av att man håller in tårar. Vem bryr sig om sparad gråt? Varför skulle det vara fint med tillbakahållna känslor? Egentligen är det ju tvärtom. För de sällsynta fallen då man väl gråter blir ju bara ännu jobbigare om det sker så sällan. Så därför bestämde jag mig för att lära mig gråta. Inte tvinga fram några tårar i onödan så klart, men inte heller tvunget hålla dem tillbaka.

Och ja, fy tusan vad skönt det kan kännas ibland att gråta över att man är trött. Att man ser något fint. Att man saknar någon. Att mjölken är slut. Att man hör en bra låt. Att man är nostalgisk.

Det är inte som att jag gråter konstant numera. Bara lite oftare. Tårar kan vara något fantastiskt ibland och jag gillar mitt nya lite mer gråtmilda jag. Nu ska jag bara lära mig gråta sådär stillsamt och snyggt som på film och lite mindre snörvlande och snorigt som i verkligheten…

Delta i diskussionen

5 kommentarer

  1. Jag har nästan alltid varit en gråtare och även om det gör en supertrött är det så skönt efteråt. Bilden du har överst i inlägget är oxå väldigt fin, varifrån kommer texten? Är det eget påhitt eller ett citat? 🙂

  2. Jag håller med, under många år höll jag tårarna tillbaka för jag såg det som en svaghet hos mig, men inte hos andra. Fattar inte att jag kunde vara så knäpp?! Ibland när det är riktiga känslostormar kan det vara skönt att uttrycka det med ett par tårar har jag lärt mig.

Lämna en kommentar

Lämna ett svar till Malin Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *